Gick stråket från Haga över Skanstorget upp emot Sveaplan och bort till Linnéplatsen. Galleristråk. Det nya intressanta enligt såna som vet. Mors Mössa, Galleri Box, Galleri 54, 300m2 Art space och Konstepidemin.
Jag slås av en ängslighet. Kalle Brolin fyller Mors Mössa med pamfletter och info.blad från olika frivilligorganisationer i gbg, här finns också intervjuer med några som arbetar i organisationerna, och bilder, och flaggor eller vimplar med meningar och ord hämtade ur allt ryckt material (fast lite eget också). Utställnignen ger så många ingångar i det lilla rummet att jag får svårt att tro på det. Bilderna av kvinnor från olika organisationer som syr kalles flaggor är fina, och när jag får veta att männen saknas för att de flesta av dem är papperslösa i Sverige o därför inte gärna vill vara på bild blir fotografierna en stark bild av ett Sverige jag inte känner och nog gärna bortser från. I bilderna finns tydligt det andra Sverige. Och i flaggorna finns orden som förför eller upprör eller är humor.
Men kanske skulle det räckt med flaggorna och fotografierna? Jag upplever att Kalle inte vågar lita fullt ut på deras styrka och det är synd.
Jag upplever samma på Konstepidemin där Helena Dahlman visar bilder och objekt med djur och små flickor. Och det är vackert och bitvis fett genomarbetat och tålmodigt och skirt och ibland tungt. Men varför den samtidstillrättalagda tematiken med övergreppet? Det våldsamma övergreppet förförelsen lurandet smärtan. Jag skall givetvis inte påstå att Helena inte har en relation till dessa händelser, kanske på nära håll och givetvis som samhällsmedborgare, men jag kan ändå inte komma ifrån en tillrättalagd frågeställning som i sig engagerar publiken och på ett sätt också tar fokus från de verken. Det är överdådigt, men ändå lite slarvigt, symbolladdat där lilla flickan och rovdjuret (främst björnen) är bärande. Men bilderna och objekten behöver inte det stora förklarande temat, utan skulle göra sig mycket bättre själva där symbolerna kunde få kasta sig fram och tillbaka och fortplanta sig och vara betraktarens. Nu är de serverade.
jag saknar verkligen en konst som står själv. Som vågar. Både att ta ställning och väcka frågor, utan att känna sig nödgad att förklara.
5 kommentarer:
Ja, det gör jag med!
Och som vågar något ANNAT!
De frågor konsten eller tänker jag bara på litteraturen? i Sverige ställer är:
Vad är kön? Vad är svenskt? Vad är Sverige och svenskarna?
Vem är kvinna och vem är man och är det verkligen självklart?
Men ytterst få funderar över vad det är att vara människa. Oberoende av kön. Eller hungrig människa.
Eller det där du är inne på, misären mitt ibland oss. Killarna utan papper. Som lever ett liv vi inte tror finns. I Sverige.
Jag saknar röster som bryter sig ur detta konsensus.
Men jag gillar din röst.
jag tror att det handlar om att många tycker om formen, och hittar inehållet senare, söker innehållet för att de inte tror att det räcker.
hej Mattias,
tack för besöket, och för kommentarerna!
Ang. innehåll och form så arbetar jag på så sätt att jag samlar på mig bådadera tills jag hittar en av var som kan kommentera varandra (i det här fallet blev det Folkrörelsernas Arkiv som estetik, och Frivilligorganisationer i Göteborg som innehåll) - form och innehåll är båda spännande för mig att jobba med, även om på olika sätt, och jag är bara mindre intresserad av en form som är sitt eget innehåll s.a.s.
Ha det bra,
/Kalle Brolin
Kalle. det är ju du som gjorde roofgirls! jag älskade den filmen!
jag har nog skrivit om den typ när den visades på röda sten.
har kollat le Parkour lite på webben o älskat de alternativa sätten att röra sig i stadsrummet.
men de där tjejerna tog ju priset.
igår när jag satt ute på balkongen så såg jag två personer uppe på taket på andra sidan gården o det regnade o var halt o fan hjärtat stod still!
gärna på taken, bara det inte är mitt barn för då kommer jag att börja knarka.
jag förstår ditt resonemang om form o innehåll. jag funderar lite på det ibland, det med att ... jo, så här: Jag upplever att innehåll overwrites form. På samma sätt som ord äger bild. o då tänker jag kring form (på alla sätt) som kan vara just form, o i det bli lika stark som ett underbyggt undersökt genomtänkt etc innehåll.
Ex Sal's Freewords på röda sten just nu, innehåll så det stänker! intressant på många sätt, o formen, den stilfulla nästan heminredningsflirtande gula, blir något xtra, som inte alls behövs för mig. men jag tror att formen kommer till ändå för att det på något sätt int e'blir något' annars.
hur ställer man ut en tanke?
o om man då vände på det, o gjorde samma formmässiga utställning fast utan det underbyggda tankespåret, o istället försökte driva besökaren till egna läsningar av det utställda, då hade ju formen haft en viktigare roll o burit rummet på ett annat sätt.
ja, fan vet, jag tror att jag mest funderar på hur man inte pekar med hela handen samtidigt som man arbetar utifrån något man vill få fram...
Skicka en kommentar