kool-pansar

Stefan jobbar med reklam. Det känns bra. När han vaknat på morgonen o dricker Café latte o läser två morgontidningar o färskpressad jos känner han det. Inuti. Han gör det, han är det. När han pratar med människor utanför kontoret vill han nog att samtalet skall ha innehållit hans jobb. Det behöver inte handla om det bara, men det känns alltid bra om det nämns.
-Ja du vet rätt mycket kvällar det senaste, är ju en bra mening, den leder alltid fram till rätt frågor.

Elisabeth drar upp sin chans att le i näsan. Hon vet att den som inte ler är ute ur leken. Fetstekt som hennes son säger. Hon vill ju så jävla jävla gärna få en chans men hur hon än gör och vad hon än säger så kommer hon aldrig vidare till en andra intervju.

Petra har knullat med sin chef för att hon tycker att makt är sexigt. I alla fall säger hon det till dom andra när hon skålar o berättar att han har ganska stor kuk.

Alexander hatar sin granne för att grannen, som heter Christer, är så jävla slapp. Han kan komma ut i morgonrock o hämta tidningen vid elva när Alexander redan har varit uppe i tre timmar och gjort nåt.
Jävla slusk.

Historierna fortsätter o fortsätter o den ena är fan mer sorgsen än den andra, den ena kallare på ytan än den andra. Man träffar dem överallt hela hela tiden o alla är i samma svåra.
Livet.
Projektet livet är inte lätt o jag upplever att vart jag än vänder mig så har människor jag träffar så svårt att vara öppna eller bjussa eller släppa greppet. Så många mätta koola som gör mig skitnervös där jag ser att det handlar om annat, det handlar om skal o skydd o jag ser det o fattar det men när jag står där blir jag ialla fall lilla rädda töntiga killen med mössan i hand o vågar inte visa mig.
O den känslan är den värsta jag vet.

Sen, när jag går hem vet jag vad jag upplevt o jag vet att jag kommer uppleva det igen för jag har inget kool-pansar o det låter ju så där lagom skönt naivt. Jag har säkert ett sånt pansar nånstans, det har alla.
Fan.