Jag står naken ser allt. Inuti rusar blod tusen miljoner, men jag står still och ser tiden. Ser dig. Du ligger där och tittar. På mig vill jag hoppas jag, fast det är svårt att se. Rummet är ett helt vanligt rum utan saker som gör att det är ditt, eller mitt. Det är bara ett helt vanligt rum med oss, utan spår av oss. Och snart skall vi mötas nära nära och sen kommer allt vara över och jag kommer att vara ensam och du kommer att gå och vi kommer säga att vi ses igen och när du har gått kommer vassa egg skära mig min hud blodigaste sorgen längtan.
Och du går hem till dom som vill att du är hemma och jag är kvar.
2 kommentarer:
dags för ny devis, "allt - eller inget"
det är det alltid lättare att säga när man inte står mitt i o vill ha men kan int efå hela. man vill skrika men istället viskar man 'ok, ring när du kan.'
Skicka en kommentar