javisst. en kofot, en back öl o fyra polare så var saken biff! dessutom använde jag min förminsknings-stråle så att jag fick in hela skiten i baksätet på min Civic. när jag var liten var en förminsknings-stråle min högsta önskan, att få bli liten o leva i Lego-stan eller bland modeller och i radiobilen... kanske är det därför jag nu envisas med att bygga representationer av livet. får snacka med min skrynklare om det där.
du, det borde du verkligen snacka med shrinken om. det är allvarliga gejer, det där!
jag själv bodde i barbie-världen. jag minns att jag kunde se små växter när jag var ute, och tänkte genast "det där är som en gran för barbie" eller "den där vattenpölen är som en swimmingpool för barbie". jag tänker fortfaranade så. något för min shrink?
jag misstänker att mina barbiedolls kunde bo i dina representationer, det skulle dom gilla!
lika bra att låta dom flytta in där så låter vi våra metapersoner lämna oss o få ett syfte utanför oss själva och vi kan gå vidare. bara säg till när dom är flyttmogna så finns det säkert en symbolladdat kartonghem för dem.
representationen är annars en skön skala för att angripa livet på. lagom mycket på en gång, bara det man vill se för tillfället. alla borde bygga sig en modell emellanåt. det är nyttigt.
kristoffer. det är ju det som är det fantastiska med modeller och representationer av verkligheten! vi vill bli lurade. vi vill vara där. o i representationen kan verkligheten manipuleras och ändras på ett intressant sätt.
Jag har ett nytt hem. Ett eget.
8 kommentarer:
Inte det va!?
nä. då hade jag varit teskedsgumman.
vafan! har du snott mitt hem? det var borta förut och jag har letat hela kvällen, och så hittar jag det här?
/dagens undom, ja det säger jag bara.
javisst. en kofot, en back öl o fyra polare så var saken biff! dessutom använde jag min förminsknings-stråle så att jag fick in hela skiten i baksätet på min Civic.
när jag var liten var en förminsknings-stråle min högsta önskan, att få bli liten o leva i Lego-stan eller bland modeller och i radiobilen...
kanske är det därför jag nu envisas med att bygga representationer av livet.
får snacka med min skrynklare om det där.
du, det borde du verkligen snacka med shrinken om. det är allvarliga gejer, det där!
jag själv bodde i barbie-världen. jag minns att jag kunde se små växter när jag var ute, och tänkte genast "det där är som en gran för barbie" eller "den där vattenpölen är som en swimmingpool för barbie". jag tänker fortfaranade så. något för min shrink?
jag misstänker att mina barbiedolls kunde bo i dina representationer, det skulle dom gilla!
lika bra att låta dom flytta in där så låter vi våra metapersoner lämna oss o få ett syfte utanför oss själva och vi kan gå vidare.
bara säg till när dom är flyttmogna så finns det säkert en symbolladdat kartonghem för dem.
representationen är annars en skön skala för att angripa livet på. lagom mycket på en gång, bara det man vill se för tillfället.
alla borde bygga sig en modell emellanåt. det är nyttigt.
Jag hade tänkt skriva att det var ett originellt hem, om än väldigt vitt, men så ser jag.. 6:39 September 22.
Jag är rackarns naiv emellanåt.
kristoffer. det är ju det som är det fantastiska med modeller och representationer av verkligheten! vi vill bli lurade. vi vill vara där.
o i representationen kan verkligheten manipuleras och ändras på ett intressant sätt.
Skicka en kommentar