Samtal om bilder o process slog mig av banan. Alla fina ord som lärare blev tomma o jag såg i mitt arbete samma ängslighet o rädsla för att ompröva omformulera som jag så slagkraftigt kritiserar. Fram växer en ny bild.Något som kräver större närvaro större tillit. Till processen kanske, men framförallt till betraktaren. Våga berätta mellan raderna o utanför bilden, lita på att den som tittar ser.
tack.
Jag fick en bok av mamma. Vindens Skugga. Tårar rinner tills ögonen svider. En mystisk roman med enastående språk, om böcker o far-son-relation o vänskap o kärlek o Barcelona, om hemligheter i de trånga gränderna o om mörka figurer i ögonvrån.
Skall en bok läsas i år, låt det bli denna, läs inte på baksidan, lyssna inte på samtal. bara läs. sidorna o tiden rusar o det blir gryning.
2 kommentarer:
Far o son relationer får mig lätt till tårar.
Har du sett Big Fish, en film om just detta. Hjärtat var så stort att det värkte när jag stapplade ut och svalde den värkansde klumpen i halsen.
Far o son relationer och relationer mellan barn, barns vänskap. Faller dit varje ggn. Ex "när molnen däljer stjärnorna", norsk film. Se.
from, jag såg Big Fish, men kom aldrig riktigt in i den. fel dag kanske, får ge den en chans till, tillsammans med den norska.
ja, de relationerna som betytt så mycket för oss, som vi nu i vuxen tid måste se med andra ögon, tillåtas att omformulera, hitta nya ord för känslorna i. o nu är vi pappor, o vad det betyder.
berättelser om det sätter ens egna upplevelser i ljus o det är vackert o smärtsamt på samma gång.
skönt att tillåta sig att falla dit, att ryckas med, att få känna styrkan.
Skicka en kommentar