Det snöar. Vaffan är det?! Var finns rättvisan i detta? Det är ju vår, då skall det vara kaffe på uteservering under filtar, sol i ansiktet o lite snuva…inte snö!
För att liva upp stämningen lite skall jag återge några rader ur FBI-agent Jerry Cotton Den galne konstsamlaren.
Nu förstod Phil vad det hela gick ut på. De bägge männen var gangsters, ocj det var ingen tillfällighet att de dök upp just här. Deras närvaro hade säkert med Cathy Briggs telefonsamtal att göra. Ver det en fälla?
Phil insåg att han under inga omständigheter fick köra därifrån. Med en snabb blick i backspegeln förvissade han sig om att revolvern inte var riktad mot honom.
Det var tydligt att gangsterna helst inte ville väcka uppseende. Östra 64:e gatan ligger nära södra änden av Central Park, mitt på Manhattan. Det är alltid mycket folk där, och gatorna vimlar av bilar. Det står en polis i vartenda gathörn.
- Okay, mumlade Phil och låtsades finna sig i sitt öde. Bara han betalar så…
- Här, sa ganstern som stod utanför bilen och höll fram en sedel.
Phil spärrade upp ögonen. Hundra dollar.
- Pengarna är dina om du skyndar dig, sa gangstern.
Phil sträckte sig efter sedeln, men samtidigt öppnade han dörren med andra handen och kastade sig mot den så att den gick upp. Den träffade den överraskade gangstern i huvudet så att han for baklänges, och Phil rullade ur bilen.
Gangstern i baksätet återfick snabbt fattningen. Han försökte öppna bakdörren, men det gick inte. Phil hade låst bakdörrarna i denna något speciella taxi. Mannen satt inspärrad. Den andre rusade på Phil men sprang rakt på Phils knytnäve, som träffade honom mitt i ansiktet.
Rafflande så det förslår. Snitsigt av Phil att hinna låsa dörrarna o kasta sig ut o golva gangstern!
Det är ju fantastiskt detta. Framförallt epitetet Gangstern om de dumma, ingen tvekan här inte. Jag hittade boken i min bokhylla, den har bott där oläst genom otaliga flyttar, har ingen aning om var den kommer ifrån, men nu är jag glad. Jerry Cotton o hans kollega Phil knockar skurkar o lurar ut gangsternätverk i en rasande fart. En konststjälande internationell liga, med sliriga bankirer o toppchefer o kontor i WTC o sluggerbovar med varma skjutjärn o kliande avtryckarfingrar.
Hur kan detta inte lysa upp en grå senvinter/tidigvår-dag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
07
(241)
-
▼
04
(31)
- det kan kännas så
- förlåt
- det var precis så det var. sannaste sant. jag lovar.
- sparat sparat på väggen där
- ...
- är detta framtiden, frågade han ängsligt och jag t...
- om du skickade flaskpost, vad skulle det stå?
- före o efter
- ibland är det svårt att se vad människor betyder
- ...
- Julian Carax o samtal som ger ny riktning
- snart är det tid för tårar
- ...
- jävla skitregering
- vissa sover gott även när bomberna faller
- MySpace är RupertSpace
- sakernas tillstånd o vidare granskning av tillfäll...
- Samma färg som kniven gör
- anavrin
- - Vad gör fåglarna i holken?
- mening
- under timmarna ligger framtiden på lur
- farväl goda hopp, farväl tussilago
- lycka
- jerry cotton räddar en fallande dag
- o r o
- kom inte för nära
- i mellanrummet är luften så tunn att den inte går ...
- den egna rörelsen
- nya bilder i webosfären
- världen är större än man vill veta
-
▼
04
(31)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar