Lär dig laga grejer

060812_

I dagens GP skriver Karin Widegård (s.110) om hemmet som stressfaktor. Eller snarare jakten på det perfekta hemmet som en nagelbitare för många. Jag blir glad när hon talar om det och jag vill prata mer. Jag hat nog bloggat om det tidigare, men va fan, det är viktiga grejer, Hon nämner IKEA, den trendkänsliga jätten som lika delar följer vår önskans lag, och lika delar skapar den. Hon talar om Snusmumriken i Mumindalen som slår upp sitt tält här o var o sitter inne i o hör regnet o njuter. Nomad Royal. Och inredningstidningarna en masse som berättar värsta glassiga glossiga våta drömmen om hur vi nog bör ha det och vi bör nog jobba ytterligare lite över för att få ihop till den där soffan eller platta TV:n o lägenhet skall heta våning och det skall vara medveten design (från de godkända designhusen) blandat med loppisfynd och ett o annat resefynd.
Jag tänker mig att det sätt på vilket vi uppmanas att neurotiskt sneglande fixa våra hem är en dold socialt accepterad form av bulimi / anorexi. Precis som att det i ett flertal jobbsituationer är en bra sak att man vill jobba sex dagar i veckan och inte ha ett liv utanför kontoret. Det är typ lite sexigt med en som verkligen vill någonstans. Samma är det med inredningen av hemmet. Du duger inte köp köp köp släng ut släng ut släng ut. IKEAfieringen av våra liv är ett jävla hot mot både planeten och oss som individer. Det är egentligen inte IKEA i sig som är problemet utan det sammanhang som skapas när ett företag får så stort inflytande över konsumtionsvanorna. Det handlar alltså som jag ser det inte om huruvida IKEA gör fina grejer eller inte, om de gör bra kvalle eller inte, utan att de arbetar utifrån att man skall kunna byta hela sitt förbannade hem varje fyra fem år. Som en garderob. Mode. Det handlar om att ingen längre kommer att ärva möbler, för spånplattor håller inte så länge. Och det värsta är att när vi väl har vant oss så blir det en omöjlig tanke att helt plötsligt köpa möbler för en långsiktigt planerad hemmiljö. Vem ger två tusen spänn för en köksstol (som visserligen kommer att hålla resten av livet, o kanske ärvas) när man får fyra stolar o ett bord på IKEA. Det är det som är problemet.
Jag hörde nyligen (källa glömd) uppmaningen: lär era barn att laga grejer, för när de är stora så är oljan slut o då kommer det inte att tillverkas nytt. Till det kan man ju lägga att det inte heller kommer att skickas från löneslavländer.
Laga.
Laga är ju ett fint ord.
Stoppa strumpor.
Vem kan laga grejer idag?
O vem har grejer som tål att lagas, målas om, slipas ner igen, lutas av, målas

Jag tror att det är sant. Jag tror på att köpa kvalitet. Jag vill så gärna tro på vikten av att omge sig med saker som håller, som gör det de skall och som inte är bundna till ett tidsspann på 8 månader.