inte tråkigt maxa maxa

Det beror på var man är i livet kanske, eller på vem man är. Jag tänker på hemmet som individuell symbol för olika saker. Jag ser två linjer: den transparenta som är beroende av sin kontext och som samarbetar med den för att skapa mening, och den andra som en mer sluten entitet en borg en plats att backa hem i. De är samma lägenhet men de betyder så olika saker. Hur mycket insyn och kontakt vill vi ha med omgivning och grannar, hur mycket vill vi bli av med yttervärlden och sluta oss i en trygg ombonad egenhet.
Om man tänker kring inredningsmagasinen och deras påhejare så tycks det vara enbart en tredje typ av hem som är att föredra, det man gärna visar upp, det som samarbetar exhibitionistiskt med omgivningen, det som välkomnar insyn där man arrangerar böcker på sängbordet och dammar av den omöjliga citruspressen i köket, det som är en förlängning av den medvetna urbana fattande intellektuella spännande individen som bor där.
Hemmet blir en neuros istället för en trygghet.
Men i de första två, tänker jag mig att det ryms en trygghet och en personlighet som kan vara lugn. Det handlar om funktionen av hemmet. Vem får komma dit? När bjuder man in gäster? Varför har man ordning eller inte?
Vad gör man i sitt hem? Den stora jobba-hemma-boomen som kom i slutet av det nya flexibla mobila trådlösa 90-talet som gjorde folk mer rörliga, men aldrig fria från jobbet. Ta med jobbet hem var nu något fint för folk som jobbade med Medija och Reklamm o lite andra flexibla områden. Ett hemmakontor det var minsann nåt det! nu knappt tio år senare ser man att det är inte något gött med att alltid se sitt jävla jobb. Det ligger enbart i arbetsgivarnas bästa att vi skapar total identitet av våra jobb. Vi är det vi sysslar med.

Jobbet har oss, inte tvärtom.

Jag tror att kontor är en dålig dålig idé, just för att det är så lätt. Det är så lätt att bota ledan med att kolla lite mejl eller skriva lite eller rätta lite. För tråkigt är uteslutet. Tråkigt betyder att man inte maxar, o fan ta den som inte maxar i ett samhälle där det går att maxa i allt hela tiden och där hela samhällsekonomin bygger på vår vilja att maxa. Tråkigt betyder att man ligger på soffan o inte vet vad man vill o man grubblar o funderar på om man verkligen behöver det ena o andra o så kan vi INTE ha det. nej maxa maxa hela tiden o du skall inte vara i ditt hem o ligga där utan att varken jobba eller fundera på vad du vill äga. Nej.

Man måste ha tråkigt.
Man måste måste ligga o glo i väggen o lyssna till sin andning o undra. Undra över små o stora saker.
Man måste ha stunder där man oåstadkommer.
O i hemmet är det viktigt att det finns plats för detta.

En gång när jag gick i skolan så arbetade jag på ett projekt om en känd persons arbetsrum. Tanken var väl att man skulle välja en kändis och sedan fundera ut själv hur denne skulle kunna tänkas vilja ordna sin arbetsmiljö. Jag valde Slas, författaren och konstnären, men istället för att tänka själv så skickade jag ett brev o frågade. Till lycka o förvåning fick jag ett tre sidor brev med mycket tydliga idéer om hur han vill ha det. en viktig del har jag burit med mig sedan dess: det får inte finnas TV radio telefon dator eller något annat att roa sig med, man skall av leda arbeta.

Man skall av leda arbeta. Smaka på den.
Ut genom fönstret alla påklistrade ideal av den kreativa inspirationen o lustfyllda skapandet.
Man skall av leda arbeta, och i det kommer lusten.

Jag tänker ofta på det.