kanske

tomteverkstad hos robert

en sån samling loonies hos Robban i 3.an. De förbjuder varandra o hånar o nu är det en skön soppa av åsikter...
ner med allt...
förbjuda Bosse Ringholm.

herregud. det är min mänskliga rättighet att referera till Gud (run) i politiken.
o svartarbete har de minsann ägnat sig åt.
men porr kollar de inte.

de anser sig vara en del av sveriges framtid.

jösses

mittemellan

Det finns en plats mellan berättelsen och det svarta. Där står jag. Där är det inte stilla men tyst. Där är det inte verkligt men sant. Där är det aldrig riktigt ljust och där finns inget framför eller bakom. Där finns skam och längtan och alla önskningar på en gång. Där tar tiden aldrig slut och där är man alltid för sen.
Utanför ligger livet allt det stora farligaste käraste. Utanför står dom på rad. Men det finns inget innanför det finns bara här. Mittemellan.

Kryper hungrigaste bubbelhjärta tuggummi såpbubblor saknad och längtan och ensamhet.
Smyger undrande sneglande leende.

Och när längtan tar tag i mig slänger mig slår mig i marken hårt som fan kommer kallaste timmar utanför. Längtan efter det nya och det gamla samtidigt. Längtan efter handflator och tomhet.

I platsen mittemellan står jag glödande av hetaste åtrå av brinnande egoistiska habegär av stillsammaste vitt och mjukaste nära. Jag tar extra allt och dubbelmeny och påfyllning om man får. Jag glufsar allas drömmar och mina egna och jag slutar aldrig gråta rörd till galenskap av min egen godhet.

Jag står mittemellan och ser på och jag vet inte vilken väg jag skall gå.

mamma scan o 128.bitars kryptering

Äter en kall Mamma Scan ur kylen för att jag är rastlös. Trött och lite uttråkad. Energilös. Huvudet vill en massa grejer vill att det skall hända hända jag ligger i soffan kommer på bästa idéerna men orkar inte ta mig upp för att ens försöka komma i närheten av att börja på något som skulle kunna ses som en ansträngning för att hitta en strategi för ett genomförande.
Har idéer galore. Vill nån ha så säg till.
Här finns frön till tusen stordåd.
Jag skjuter från soffläge oraklet i Delfi ligger kraftlös i soffan hjärnan går i dubbelvarv spottar ur sig potentiella scenarier för framgång och lycka, för möten och utveckling.
Så mycket fantastiska möjligheter.
Men jag orkar fan inte upp ens för att fylla i en blankett.

Ligger o hittar formen för hundra saker i huvudet i skissboken blir det bara listor på sånt som skall komma som skall bli.
Sen.
Snart.

O tusen gånger har jag lovat mig själv på hedersord tio fingrar upp till gud att jag skall sluta skriva om sånt jag skall, o fokusera på det jag har gjort.

Inte mycket på dom sidorna då.

Men ok.

Jag skall ialla fall skriva om något jag såg på nätet häromdagen.

Western "hacktivists" and Tibetan refugees work to set up a wireless network for Dharamsala, the Dalai Lama's hometown-in-exile in northern India. Using junk parts and open-source software, the Dharamsala Wireless Mesh is proving to be more robust and reliable than the existing infrastructure.

O såna bra bilder. Det kändes befriande. Hoppfullt.
Och när jag gick djupare hittade jag den här hacktivistgruppen och där hittade jag detta, en liten mjukvara som crackar 128-bitars krypterade trådlösa nätverk på 60 sek. (läs också den överväldigande tech-mumbon i alla svaren till inlägget. Nu förstår jag innebörden av bli äldre)
Det var ett fönster till en värld utanför min.

Men någonting med hela detta sök-kluster gjorde mig ändå på gott humör.

backgammon 4 real

För några år sen, när jag var student o bodde i Århus närde jag en dröm att bli proffesionell Backgammonspelare. Jag ville försörja mig på att rulla tärningar. Fuck ansvar o bidra till det stora alltet. Jag var en spelare.
Jag spelade online och på datorn, jag spelade timmar timmar med en vän på café, jag förde protokoll o jag hade ringar under ögonen efter långa nätter.
Då hette speldatorn Jellyfish o den var da shit o jag slog den till slut o kände livet i mig.

sen blev det annat o andra hem o andra saker o jag har inte spelat mer än mycket sporadiskt med vänner för att återuppleva den tiden. när vi alla närde drömmen.

idag hittade jag BackgammonMasters. Moneygame.
Jag har vunnit 11 raka klockan är 01:06 och jag kommer ha ringar under ögonen.
Men jag känner livet i mig.
matgu72
är jag där o du är där så kör vi så det ryker.

stafetten

..jag rycker pinnen från Karin som en kolarusig Nylander o kastar mig ut i yttervarv:

1. En bok som förändrat mitt liv
Microslavar av Douglas Coupland. När jag läste den öppnade sig en helt ny värld, både språkligt och innehållsligt.

2. En bok jag läser mer än en gång
Alla fotoböcker. Allt med bilder.

3. En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö
En miljons miljard roliga spel o lekar

4. En bok som fick mig att skratta
Svart harakiri Paul Beatty

5. En bok som fick mig att gråta
Kärlekens innersta rum Björn Ranelid. Jag låg i ett litet jävla rum i Köpenhamn och var ensam o rökte lucky strike o drack varmt-kran-vatten-néscafe o tyckte att livet nog borde ha lite mer att erbjuda.

6. En bok jag önskar hade skrivits
Blindheten José Saramago

7. En bok som inte borde skrivits
Ingen. Det är nog bättre att tankarna kommer ut för vädring.

8. En bok jag just nu läser
Den vidunderliga kärlekens historia Carl-Johan Vallgren

9. En bok jag tänkt läsa
City Alessandro Baricco

10. Skicka vidare till fem andra bloggare!

Jonas, platser
Nyx
lisa
cree
tell


Bara män ser jag nu. Jag läser inte så mycket kvinliga författtare. Vet inte riktig varför. Det verkar bara bli så.

draken inuti

Inuti brinner det jag känner att det finns där jag ser att det finns där. Ser på dig att du vill ser o känner att inuti brinner det.
Draken o tårarna ligger farligaste blottade under huden under skalet under fasaden pratar vanliga skönaste historierna berättelserna stannar borta från lågan som dränkt i bensin.
Stannar borta från allt som kan brännas kvar blir tunn skare att balansera på. Tunn gå försiktigt som nattfjärilar letar efter ljuset letar letar bränner sig faller vinglösa handlöst tröstlöst lovar eldigaste eden att aldrig bränna igen aldrig falla.
Hellre inte flyga.

Jag sitter stilla tittar lyssnar önskar en dörr en öppning i det ogenomträngliga. Vill veta vill höra. Vill ha svar på frågor jag inte kan formulera. Vill möta svaghet. Vill möta en vilja till något annat.
Tar sats tar sats vill springa igenom vill slå igenom kommer aldrig tillräckligt nära.

Bredvid så nära så nära har vi alltid funnits och jag pojkens önskan om famnens värme. Alltid nära alltid alltid ändå allt outtalat allt som inte får ord får inte komma upp fram draken o tårarna. Pojkens önskan om ord faller stilla snö över allt mjukt täckt inte tö inte.

Jag behöver orden de bränner mig inifrån draken o tårarna varigaste såret som inte självläker behöver hjälp
Att förstå
Att växa
Att läka

Att komma vidare.
Vägen tar slut o jag står o ser avgrunden undrar.

Kan inte göra det själv.

inte tråkigt maxa maxa

Det beror på var man är i livet kanske, eller på vem man är. Jag tänker på hemmet som individuell symbol för olika saker. Jag ser två linjer: den transparenta som är beroende av sin kontext och som samarbetar med den för att skapa mening, och den andra som en mer sluten entitet en borg en plats att backa hem i. De är samma lägenhet men de betyder så olika saker. Hur mycket insyn och kontakt vill vi ha med omgivning och grannar, hur mycket vill vi bli av med yttervärlden och sluta oss i en trygg ombonad egenhet.
Om man tänker kring inredningsmagasinen och deras påhejare så tycks det vara enbart en tredje typ av hem som är att föredra, det man gärna visar upp, det som samarbetar exhibitionistiskt med omgivningen, det som välkomnar insyn där man arrangerar böcker på sängbordet och dammar av den omöjliga citruspressen i köket, det som är en förlängning av den medvetna urbana fattande intellektuella spännande individen som bor där.
Hemmet blir en neuros istället för en trygghet.
Men i de första två, tänker jag mig att det ryms en trygghet och en personlighet som kan vara lugn. Det handlar om funktionen av hemmet. Vem får komma dit? När bjuder man in gäster? Varför har man ordning eller inte?
Vad gör man i sitt hem? Den stora jobba-hemma-boomen som kom i slutet av det nya flexibla mobila trådlösa 90-talet som gjorde folk mer rörliga, men aldrig fria från jobbet. Ta med jobbet hem var nu något fint för folk som jobbade med Medija och Reklamm o lite andra flexibla områden. Ett hemmakontor det var minsann nåt det! nu knappt tio år senare ser man att det är inte något gött med att alltid se sitt jävla jobb. Det ligger enbart i arbetsgivarnas bästa att vi skapar total identitet av våra jobb. Vi är det vi sysslar med.

Jobbet har oss, inte tvärtom.

Jag tror att kontor är en dålig dålig idé, just för att det är så lätt. Det är så lätt att bota ledan med att kolla lite mejl eller skriva lite eller rätta lite. För tråkigt är uteslutet. Tråkigt betyder att man inte maxar, o fan ta den som inte maxar i ett samhälle där det går att maxa i allt hela tiden och där hela samhällsekonomin bygger på vår vilja att maxa. Tråkigt betyder att man ligger på soffan o inte vet vad man vill o man grubblar o funderar på om man verkligen behöver det ena o andra o så kan vi INTE ha det. nej maxa maxa hela tiden o du skall inte vara i ditt hem o ligga där utan att varken jobba eller fundera på vad du vill äga. Nej.

Man måste ha tråkigt.
Man måste måste ligga o glo i väggen o lyssna till sin andning o undra. Undra över små o stora saker.
Man måste ha stunder där man oåstadkommer.
O i hemmet är det viktigt att det finns plats för detta.

En gång när jag gick i skolan så arbetade jag på ett projekt om en känd persons arbetsrum. Tanken var väl att man skulle välja en kändis och sedan fundera ut själv hur denne skulle kunna tänkas vilja ordna sin arbetsmiljö. Jag valde Slas, författaren och konstnären, men istället för att tänka själv så skickade jag ett brev o frågade. Till lycka o förvåning fick jag ett tre sidor brev med mycket tydliga idéer om hur han vill ha det. en viktig del har jag burit med mig sedan dess: det får inte finnas TV radio telefon dator eller något annat att roa sig med, man skall av leda arbeta.

Man skall av leda arbeta. Smaka på den.
Ut genom fönstret alla påklistrade ideal av den kreativa inspirationen o lustfyllda skapandet.
Man skall av leda arbeta, och i det kommer lusten.

Jag tänker ofta på det.

Lär dig laga grejer

060812_

I dagens GP skriver Karin Widegård (s.110) om hemmet som stressfaktor. Eller snarare jakten på det perfekta hemmet som en nagelbitare för många. Jag blir glad när hon talar om det och jag vill prata mer. Jag hat nog bloggat om det tidigare, men va fan, det är viktiga grejer, Hon nämner IKEA, den trendkänsliga jätten som lika delar följer vår önskans lag, och lika delar skapar den. Hon talar om Snusmumriken i Mumindalen som slår upp sitt tält här o var o sitter inne i o hör regnet o njuter. Nomad Royal. Och inredningstidningarna en masse som berättar värsta glassiga glossiga våta drömmen om hur vi nog bör ha det och vi bör nog jobba ytterligare lite över för att få ihop till den där soffan eller platta TV:n o lägenhet skall heta våning och det skall vara medveten design (från de godkända designhusen) blandat med loppisfynd och ett o annat resefynd.
Jag tänker mig att det sätt på vilket vi uppmanas att neurotiskt sneglande fixa våra hem är en dold socialt accepterad form av bulimi / anorexi. Precis som att det i ett flertal jobbsituationer är en bra sak att man vill jobba sex dagar i veckan och inte ha ett liv utanför kontoret. Det är typ lite sexigt med en som verkligen vill någonstans. Samma är det med inredningen av hemmet. Du duger inte köp köp köp släng ut släng ut släng ut. IKEAfieringen av våra liv är ett jävla hot mot både planeten och oss som individer. Det är egentligen inte IKEA i sig som är problemet utan det sammanhang som skapas när ett företag får så stort inflytande över konsumtionsvanorna. Det handlar alltså som jag ser det inte om huruvida IKEA gör fina grejer eller inte, om de gör bra kvalle eller inte, utan att de arbetar utifrån att man skall kunna byta hela sitt förbannade hem varje fyra fem år. Som en garderob. Mode. Det handlar om att ingen längre kommer att ärva möbler, för spånplattor håller inte så länge. Och det värsta är att när vi väl har vant oss så blir det en omöjlig tanke att helt plötsligt köpa möbler för en långsiktigt planerad hemmiljö. Vem ger två tusen spänn för en köksstol (som visserligen kommer att hålla resten av livet, o kanske ärvas) när man får fyra stolar o ett bord på IKEA. Det är det som är problemet.
Jag hörde nyligen (källa glömd) uppmaningen: lär era barn att laga grejer, för när de är stora så är oljan slut o då kommer det inte att tillverkas nytt. Till det kan man ju lägga att det inte heller kommer att skickas från löneslavländer.
Laga.
Laga är ju ett fint ord.
Stoppa strumpor.
Vem kan laga grejer idag?
O vem har grejer som tål att lagas, målas om, slipas ner igen, lutas av, målas

Jag tror att det är sant. Jag tror på att köpa kvalitet. Jag vill så gärna tro på vikten av att omge sig med saker som håller, som gör det de skall och som inte är bundna till ett tidsspann på 8 månader.

att resa

Jag hittade denna macho-kart-funktionen hos sigge. Här har jag varit:

Dax att skrapa fram lite fler flyer miles.

igår fyllde jag

34

en mellanålder.
inget speciellt som 20 eller 30, eller 32 som var min bästa ålder, det var då som allt skulle sitta.

min rygg är av och jag går som en gammal fabbro. en inblick i ålderdomen kanske.

rygg-knakare imorgon.
sen börjar allt om.

är jag utvilad efter sommaren? ja
solbränd? ja

solen i ögonen och skuggorna bakom mig? njä

My future´s so bright I gots to wear shades stod det på en t-shirt som jag tyckte var koolaste när jag var 16. ganska koolt fortfarande. (det fanns oxå en som sa does your mom still dress you? get naked and dress yourself!) 80-talet! yeah. då låg allt framför en och imorgon var garanterat bättre än idag.

har jag solglasen på? nä
kommer de att behövas senare? som fan!

nu jävlar!

ett år har gått...

o fem o tiden stannar o börjar igen o livet går i cykler o min är över trettio år.