Instant access. Direkt nu nu nu. Inte vänta aldrig vänta inte behöva tänka på eller spara. En tant på TV pratade om nunu-fenomenet och om en pojke som var med sin pappa på Valsafari och när valarna kom simmande o pappan jublade så undrade den lilla pojken om de inte skulle göra något mer, skall de bara simma där? Det räcker inte. Det räcker inte att se valar, de skall trolla också. Bortskämda jävla unge tänker jag spontant, men jag tror inte han är ensam. Det är en tid vi lever i där allt skall maxas, varje sekund stund tillfälle att maxa skall maxas, annars utnyttjar man inte tiden livet till fullo. Ingen tid får spillas. Ingenting-tid är inte kul och att ha tråkigt är otänkbart. För mig (som är en näst intill stofilerat reaktionär när det kommer till detta ämne) har det alltid känts som TV:ns fel. Alla kanaler o zappande, men ju mer jag tänker på det så är det givetvis mycket större än så, det breder ut sig överallt. Blir det tråkigt – byt kanal – köp nytt – nu. En kollega kallar dagens unga för presens-ungar, de som inte har någon historia och inte tänker på imorgon, de som inte väntar o som inte ser att omgivningen inte står standby för just dem. Första person singular presens.
Och i nu-nu-världen behöver man aldrig vänta. Allt finns inom räckhåll, alltid. Och om man inte har danat god karaktär som bepansrat står emot vågorna av nöjen o socker o identitetsskapande så är man körd. Av den okontrollerade tillgången blir man fet o pank.
3 kommentarer:
En kollega gjorde mig uppmärksam på att TVn har gjort oss till betraktare. Han menar att det är TVs fel om vi tex inte ingriper när vi ser något hända, att vi reagerar så beror på att vi är mer vana att betrakta än att verkligen uppleva. Läskigt, eller hur?
(och jag som älskar min TV... fast jag tittar inte på vilken skit som helst)
shit nyx, det är en intressant poäng. säkert tv.n tillsammans med allt annat vi bara ser o inte själva utför. en jag talade med häromdagen pratade om vikten av att kunna laga sina saker för snart är oljan slut o då kommer det inte att tillverkas mer grejer...finns det en liten parallell? att vi inte agerar utan bara konsumerar...kanske finns där även idén då om att när vi väl reagerar så har vi inte kvar de finare instrumenten utan det kommer inifrån samhällskroppen som ett urvrål o det blir riot.
fan vet, men passiviteten känns.
japp, nog sjutton känns passiviteten... jag tror också att betraktandet gör att vi jämför oss med det vi ser i större utsträckning - och naturligtvis lever vi inte upp till idealen. Själv kämpar jag med prestationsångesten när det gäller målandet. Ingenting jag gör duger längre i mina ögon, vilket resulterar att jag har tappat lusten... och det gör att jag mår skit (visst är det syniskt) Och ju längre tiden går utan att jag producerar, desto sämre blir tekniken, och resultatet blir ju då naturligtvis inte som jag tänkt. Snacka om att ha fastnat i ekorrhjulet.
(slutgnällt för idag)
:-)
Skicka en kommentar