att bjuda in till samtal

Jag menar inte att vi uppfinner hjulet, inte heller att detta är svaret. Det enda. Men lite intressant. O nytt för oss i den här gruppen. Vi testar ett annat sätt att föra diskussion i grupp, att inte gå i gamla spår där de som redan etablerat sig vid förhandlingsbordet blir de som fortsätter att leda samtalet och konstruera sanningen. De som är vana. De som inte är lika rädda för att säga fel, som kan bjuda på det, eller bara råkar vara på mammas gata i ämnet. O lämna bakom sig de tystare, de eftertänksamma, de som inte vill bara säga saker, de som av en eller annan anledning inte är bekväma med att tänka och prata samtidigt. Situationen är enkel, alla runt bordet har en röst o lika mandat och ingen ber om ordet, man får det. Av föregående talare, som en fråga påstående tanke stafett provokation. Fastnar man i sin egen tunga lämnar man vidare, ingen skada skedd, kommer orden är man ohotad. Ingen sitter o knäpper med fingrarna eller jagar på med blickar o försök till att ta över ordet. Ingen ordpirat har möjlighet att kapa mitt i en mening för att sedan akademikerslipat tala på både ut o inandning för att hindra vidare obstruktion. Den som talar talar och gör så tills den är färdig. Emellanåt blir det svårt för den som är mycket ovan vid att ta ordet, men även för den som är van att äga minst halva samtalstiden kan ny situation uppstå.
Vi samtalade kring ganska svåra begrepp (RUM och PROGRAMMERING ) vilket givetvis saktade ner samtalet något. Det var kanske inte så dumt visade det sig för då var garanterat ingen på hemmabana, och delar av energin kunde faktiskt gå åt till att få igång samtalstekniken. Detta liknar i något Sokratiska samtal (som jag deltagit i en gång, men aldrig själv arrangerat) där en grupp diskuterar ett ämne av värdegrundskaraktär utifrån ett antal regler; (jag har för mig att de var) alla skall tala, man står för sin åsikt, man skrattar inte åt andra.
Det som vi lånat från detta är ju ett regelverk för samtal. Tanken är ju att det finns ett mer eller mindre dolt regelverk för samtal i alla grupper, och genom att bryta detta (liknande ex ett styrelsemöte) och skapa en platsspecifik struktur för hur ordet går (det hade ju kunnat vara hur komplext som helst) ger man kanske inte full demokrati, men ialla fall lite större möjlighet för alla deltagande att ha en likvärdig roll.
Vi har ju tidigare talat om vikten av att ha högt i tak. Att den som skrattar eller fnissar bakom ryggen faktiskt får gå ut. Det finns som jag ser det ingen möjlighet för en grupp att växa om man tolererar möjligheten för vissa att vara för mer än andra. Vi brukar tala om att i de lärandesituationer vi ingår i när vi är på plats så skall alla växa. Tillsammans skall alla bli lite bättre, inte ett par som skall få skjuta i höjden på resten av gruppens bekostnad.
Samtalar man om detta o ger dessa spelregler så säger ialla fall min erfarenhet att gruppen har stor potential att göra stordåd.