Hur mycket tid lägger jag egentligen på sånt som inte betyder något, som inte är viktigt? För lite. Det är lätt att allt måste betyda, att timmarna är så korta att inget får rinna mellan fingrarna.
tusen tack för kommentaren på min blogg. den värmde så det verkligen kändes. vilka fina bilder du har här! min mamma har tjatat om morsan och tsatsiki i evigheter men nu ska jag ta mig sjutton se den. du verkar vara en människa med god smak.
chris: se den se den se den du kommer inte att ångra!
nyx: tack, länka gärna
honken: mitt problem är att jag vet hur man gör, men jag vågar inte. istället kör jag på o är duktigt produktiv hela tiden o så får jag ångest o blir bitter o grinig emot min omgivning.
wettergren: sant som fan, bara för det skall jag gå ut o köpa lite i kiosken utanför mitt jobb.
karin. jag tror inte att man kan sätta i system att vänta på ingentingtiden, jag tror att man måste aktivt söka den. det är en romantisk bild av tid, vacker, men ialla fall för mig ohållbar. om jag inte stryker dagar i kalendern för bara mig o ingentinget så blir det aldrig sådan tid. det är ju faktiskt lite läskigt när man tänker på det.
Jo, det har du rätt i. Har man för späckat schema, så blir det inte tid för den där tiden. Samtidigt så kan ett oväntat ögonblick bli den där pausen, i alla fall för mig. Som om något bara släpper inuti, och man kommer på: ja men det här kan jag ju skita i! Och så gör man det, och det också känns verkligen som en gåva! Fast under intensiva perioder av arbete/familj/krav, ja, då längtar man... Men kanske har jag en romantisk bild. Det stämmer nog. Är på sätt och vis en romantiker, tror jag.
du har helt rätt. den där stunden när man egentligen har ganska mycket på jobbet, men istället drar iväg o spelar biljard med sin kompis. det är visserligen tagen o inte fådd tid, men den smakar ändå sött som hummelhonung.
9 kommentarer:
hej mattias
tusen tack för kommentaren på min blogg. den värmde så det verkligen kändes. vilka fina bilder du har här! min mamma har tjatat om morsan och tsatsiki i evigheter men nu ska jag ta mig sjutton se den. du verkar vara en människa med god smak.
kärlek,
c
halloj - tack för kommentaren. Intressant blogg du har, hoppas att det är ok att jag har länkat, jag återkommer gärna :-)
Må så gott.
Du kan få gå en kurs i försoffning hos mig. Jag är jätteduktig på att göra ingenting. ;-)
Ja, kladdkaka är verkligen lycka i en liten skål. Så på sätt och vis är allt tid man inte äter kladdkaka bortkastad eftersom den är suboptimal.
chris: se den se den se den
du kommer inte att ångra!
nyx: tack, länka gärna
honken: mitt problem är att jag vet hur man gör, men jag vågar inte. istället kör jag på o är duktigt produktiv hela tiden o så får jag ångest o blir bitter o grinig emot min omgivning.
wettergren: sant som fan, bara för det skall jag gå ut o köpa lite i kiosken utanför mitt jobb.
Ingenting-tid.
Finns den, så kommer den oväntat. En gåva. En nåd.
karin. jag tror inte att man kan sätta i system att vänta på ingentingtiden, jag tror att man måste aktivt söka den. det är en romantisk bild av tid, vacker, men ialla fall för mig ohållbar. om jag inte stryker dagar i kalendern för bara mig o ingentinget så blir det aldrig sådan tid.
det är ju faktiskt lite läskigt när man tänker på det.
Jo, det har du rätt i. Har man för späckat schema, så blir det inte tid för den där tiden. Samtidigt så kan ett oväntat ögonblick bli den där pausen, i alla fall för mig. Som om något bara släpper inuti, och man kommer på: ja men det här kan jag ju skita i! Och så gör man det, och det också känns verkligen som en gåva!
Fast under intensiva perioder av arbete/familj/krav, ja, då längtar man...
Men kanske har jag en romantisk bild. Det stämmer nog. Är på sätt och vis en romantiker, tror jag.
du har helt rätt. den där stunden när man egentligen har ganska mycket på jobbet, men istället drar iväg o spelar biljard med sin kompis. det är visserligen tagen o inte fådd tid, men den smakar ändå sött som hummelhonung.
Skicka en kommentar