det andra

Det är inte nytt. Det är gammalt. Konsten skall inte stryka medhårs. Konsten skall ropa kuk o fitta o kissa på sig på bussen. Konsten skall vara det andra. vi skall kämpa för att konsten i alla sina skepnader får vara det andra, den andra platsen som är onyttig elitistisk taggigt politiskt inkorrekt. Konsten skall vara onyttig njutningsfull utanför bortanför blod o död o liv.
Det måste kosta. Det måste få kosta, alla skall satsa. Det är inte lätt att vara detta göra detta i en åsiktsnevrotisk miljö där man hellre säger som grannen än riskerar att ha sagt fel. Det är sjukt pinsamt att prutta så att det hörs.
Hej tack åh va fint duktig du är jag tycker också ja det är verkligen ett spännande verk ja jag också.
Imorgon begraver vi allt o skålar o tar tejpen från läpparna o står med munnen öppen i vinden o söker svettigt varifrån det blåser.

Jag vill så gärna att det skall få fortsätta finnas konst som inte frågar mig vad jag tycker som skiter i min åsikt som pissar mig i ansiktet o ber mig dra åt helvete som visar mig vägen.
Annanstans.
Vad skall du ha det till?
Konsten kan överbrygga klyftor i samhället o ge språk till alla dem som inte får tala.
Jaha.
Men den andra konsten då? Den som ger röst åt en enda arrogant jävel med åsiktsfragda i mungipan som inte bygger en enda bro som inte verkar för någotsomhelst öppnande i samhället. Den som bara är.
Är för sig själv.

Det är den jag vill tro på så mycket.

I present igår fick jag en katalog till Anna Perssons nyöppnade utställning i Stena Salen o den är så enastående att jag måste hålla tillbaka tårarna. Det är en txt som är en lögn som är rättad o korrigerad för hand o det finns ett tillägg med sanningen. Eller? Vad är sant? O i detta gömmer sig något viktigt med sanning o lögn o vem fan bryr sig? Alla! Det gör vi vi vill vi vill att det skall vara sant. Om det inte är sant så vill vi inte veta. Se o hör. Blogga blogga. Tänk om allt i hela det introspektiva subjektiva åsiktsbatteriet bloggvärlden skulle visa sig vara ljug. Tänk om det inte har hänt.
Vad händer då?
Vem bryr sig om en blogg är keff skriven om den är sann?
Om den briljant i sin txt men ljug?

Mer bra ljug!
Senaste bra ljuget var ju filmen som florerade på nätet med en ’aktivist’ som hoppade staketet o tagade AirForceOne…rabbalder…det var så bra gjort, med intervju o allt…men det var ljug.


Bra ljugt!

LoTek

Jag älskar kartonger o förpackningar. Jag skall äta stark mat idag. Jag brinner för LoTek-material o enkla lösningar o jag porrar på buntband, silvertejp och webkameror. Många bollar i luften kräver lugn andning och precision o stresspansar som stöter bort alla flyktimpulser när bollarna dimper i marken pang pang. Då är det bara att fortsätta, veta att några ramlade o ta upp dem sen.
Det kommer ett sen.
O när saker inte funkar blir jag irriterad. Teknik är underbart när det gör det det skall o när det inte gör blir man galen.
O jag blir glad av OpenSource o CopyLeft.
Dom är på något sätt som digital silvertejp.
Dom är för att användas inte för att ägas.
Det regerar.

Och DorkBot
Och Free Software Foundation
Och Freedom to Tinker
Och LoTek

O jag känner lycka inför det temporära det flyktiga inte färdiga under arbete.

jag mötte sigge

Jag tar stafettpinnen från Sigge, som är på semester, o listar några av mina möten med kända människor.



















...inser att jag inte ser eller vet eller möter några kända.

Fast jag...nä det räknas inte...vet inte om man kan ...ah va fan...en tjej jag känner har knullat med Pras (Fugees) o om inte det faktumet skrämt mig hade han o jag varit.. (ett fult ord)..idag för hon o jag hade en liten sak gående.

o så förstås fick jag Sergio Aragones (tecknare i MAD o pappa till Groo svärdbäraren) autograf när jag var femton o jobbade på bokmässan o var styrkt av whisky till middagen. han var snäll o ritade en Mad-gubbe. Jag hittade den bilden på vinden häromdagen o kände tiden.

o en gång på en töntig fest på upper East side Manhattan satt alla o spelade kool o drack drinkar o var blassé för Ghostface (Killah som han var på den tiden) kanske skulle komma för en av dom som hade den lilla festen kände en som var datatekniker åt Wu-Tang clan, o senare på en annan fest smörjde jag upp den killen (teknikern) i brygga o tillbax för att Wu behövde en designer till sin nya klädlinje för tjejer o jag kände att det kunde varit toppen på min karriär.

o jag har skakat drinkar i baren när Tracy Bonham (en singer-songwriter i Alanis följe) satt o åt thai där jag jobbade (som bartender i tre dagar innan ägaren sa att jag var en jättetrevlig kille o kool o allt, men den sämsta bartender han sett...jag fick vara på andra sidan hädanefter).

o en sak som jag har tänkt mycket på (väldigt mycket med tanke på hur sällan jag träffar kändisar) är hur man gör när man presenterar sig...för något år sedan träffade jag Jonas Karlson i sthlm för han är vän till en vän o då stod vi där o jag gillar honom jättemycket o har kanske sett allt han har gjort...
-Hej, Mattias
-Hej, Jonas (nähä..)
jag fattar ju att jag inte kan säga 'jag vet', o min stolthet förbjuder mig från att i den stunden säga 'jag har sett allt du gjort', i det amerikanska sättet finns ett väldigt otvunget 'I love oyur work' som vem som helst kan säga o det är ok...det finns inte här, inte i mig ialla fall.

eh...

inser nu att jag är ännu sämre än vad jag trodde på att registrera kända människor om de någonsin skulle dyka upp i mitt småstadsaktiga synfält.

fast en gång förresten skulle jag o min kompis gå o ta på Suzanne Reuters hus för hans kompis hade hennes barn i skolan o kompisen åt betablockerare innan föräldrarmötena o det hade jag oxå gjort för det finns nästan ingen som jag är så imponerad av o samtidigt är så rädd för. Persbrant är ju en blöjbaby jämfört med Suz. o någonstans vet jag att jag skulle gråta men ändå be om mer.

och...shit...kommer ni ihåg Lokets hemliga kvinna...det var ialla fall min tjejs mamma, detta utspelar sig i mellanstadiet när vi gnuggade o gnuggade o drömde om en gång när det skulle bli på riktigt. Då kom Loket till lägenheten med hamburgare. senare hörde jag illvilliga rykten om honom från en prostituerad man, men jag vägrade tro det.

o jag var med o stod på skolgården o sa 'tjena' när Anton Glanzelius gjorde filmdebut o åkte iväg som en pojke till usa o kom hem som en man (med randiga converse som inte gick att få tag i här hemma).

...nu ser jag inget mer i kulan av glas.

hem

NU!

Instant access. Direkt nu nu nu. Inte vänta aldrig vänta inte behöva tänka på eller spara. En tant på TV pratade om nunu-fenomenet och om en pojke som var med sin pappa på Valsafari och när valarna kom simmande o pappan jublade så undrade den lilla pojken om de inte skulle göra något mer, skall de bara simma där? Det räcker inte. Det räcker inte att se valar, de skall trolla också. Bortskämda jävla unge tänker jag spontant, men jag tror inte han är ensam. Det är en tid vi lever i där allt skall maxas, varje sekund stund tillfälle att maxa skall maxas, annars utnyttjar man inte tiden livet till fullo. Ingen tid får spillas. Ingenting-tid är inte kul och att ha tråkigt är otänkbart. För mig (som är en näst intill stofilerat reaktionär när det kommer till detta ämne) har det alltid känts som TV:ns fel. Alla kanaler o zappande, men ju mer jag tänker på det så är det givetvis mycket större än så, det breder ut sig överallt. Blir det tråkigt – byt kanal – köp nytt – nu. En kollega kallar dagens unga för presens-ungar, de som inte har någon historia och inte tänker på imorgon, de som inte väntar o som inte ser att omgivningen inte står standby för just dem. Första person singular presens.
Och i nu-nu-världen behöver man aldrig vänta. Allt finns inom räckhåll, alltid. Och om man inte har danat god karaktär som bepansrat står emot vågorna av nöjen o socker o identitetsskapande så är man körd. Av den okontrollerade tillgången blir man fet o pank.

Graffiti Research Lab...yeah!

Detta är minsann något att bli glad över.
...open source technologies for urban communication.
Inspirerande räcker inte.

Vin o Skorpor

En nära vän, en smak-hjälte, Gastro-man, kom med några hembakade mandelskorpor och ett glas Fèlsina att njuta efter jobbet. Herregud så fantastiskt. Det är sånt som kan få nålen att peka uppåt. Tack.

9 11

Konspirationsteorier ja jävla staten kontrollerar oss o vi är marionetter fram med sten sten mask på snutjävlar här kommer vi.
O så ser man den här o det är inte så lustigt längre. det är otäckt. det är en dryg timme o jag satt klistrad.
Dylan Avery är min hjälte. Bring me the motherfucking roit!

ingenting-tid

Hur mycket tid lägger jag egentligen på sånt som inte betyder något, som inte är viktigt?
För lite.
Det är lätt att allt måste betyda, att timmarna är så korta att inget får rinna mellan fingrarna.

yeah!

Tjooohooo!
jag har publicerat min första animation på webben!
hos google.
nu kan man länka upp den vart man vill.
jag är glad o stolt o tack ni som hjälpte mig.

filmen är ett övningsarbete jag gjorde för ett knappt år sen när jag skulle lära mig att animera.

detta är stort förstår ni!

basta!

skissbok

längtan

Vi tittar på Tzatziki, Morsan o Polisen. Igen. Den går rakt igenom mig varje gång. Den river tag i allt inuti o vänder ut o in. Jag gråter floder. Jag tittar på den när jag är själv hemma o då ser jag knappt TV:n. Allt med att vara liten o sakna o längta o undra xploderar i mitt ansikte o det finns ingen chans att värja sig.
Ingen chans.
Den handlar om pojkar o pappor o män o alla andra. Den handlar om den jag varit o är o vill vara o inte vill vara o mött o älskat o hatat. Alla finns o jag är alla.
Hela skiten är så på riktigt att det gör ont.
Den här filmen borde alla ha hemma.

inuti

För att se min smärta måste du blunda

Jag vill inte vara i samma rum. Upprätthålla fasaden jag spyr spyr vill inte vara med ser blödande sår blickar ord dolkar rispa rispa.
Jag står annanstans når inte kommer inte åt vill fäkta hugga bort bort gläfsande hyenorna från dig
från oss.
Ord skratt hyeneskratt överröstar blodet på väggar o golv jag blir stum syr ihop mina läppar rädd för elden draken
inuti.
Tittar i taket hoppas att ingen ser mig ler sitter på mina händer för att dom inte skall bli draken vansinnigaste vreden.
Får inte släppa lös. Måste tygla. Måste
Le.

film-blogg

jag vill lära mig att lägga upp film på min blogg. hur? vet ngn? format etc

NPI

Funderar på ett index. Ett nytt ett eget. Jag tror att jag gillar index o mätbarhet. Varför? För att jag är man o har ordningsbehov, eller för att jag är människa o har ett genetiskt behov att skapa yttre ordning för att förstå min omvärld? Skulle det vara genetiskt? Ordning? Tror jag inte, men ordning? Ja. Fast givetvis i den bemärkelsen att det är ett subjektivt begrepp varje person har sin ordning, sitt meningsskapande.

I min värld av ordning finns fotoalbum, dagböcker, skissböcker, lådor för saker, bokhyllor, filhanteringssystem. System. Det handlar alltid om system. Vilken bok står bredvid vilken i bokhyllan? Är de ordnade i ämnesgrupper o bokstavsordning, kronologiskt, associativt efter idéer eller i färgordning? Jag ändrar lite då och då. När jag har köpt en ny bok o läst så påverkas hela ordningen. En historia läggs till en annan till ytterligare en. Helt plötsligt byggs två historier ihop som tidigare varit skilda.

Ialla fall.
Mitt intex. Ett Nothing Purchased Index. NPI. Ett som man kan mäta sin konsumtion med. Hur jag deltar i det marknads-kapitalistiska sammanhanget. Vad är min roll? Är jag en god konsument. Det vet jag ju att jag är. Vilka dagar handlar jag inget? Varför? Är det en bra sak?
Med NPI mäter man hur mycket man handlar, hur mycket man köper. Och, framförallt för mig vill jag mäta: Kan jag ha dagar när jag inte handlar någonting? Just detta behöver man ju inget index för, men om jag vill sätta dagar jag inte handlat på i relation till dagar jag har handlat över tid, o kanske hur det kan relatera till andra…då är ett index bra.

Jag tänker mig att kunna använda NPI för att mäta och registrera min delaktighet, NPI/månad., eller år.
Kanske med bild kanske med text kanske med allt.

städat

Har städat bland alla gamla data-skivor med osorterade projekt o txter o bilder o filmer o fan vet allt. Hittade denna bilden, ett gammalt material till en 3d-studio-modell. Nostalgiskt.

att bjuda in till samtal

Jag menar inte att vi uppfinner hjulet, inte heller att detta är svaret. Det enda. Men lite intressant. O nytt för oss i den här gruppen. Vi testar ett annat sätt att föra diskussion i grupp, att inte gå i gamla spår där de som redan etablerat sig vid förhandlingsbordet blir de som fortsätter att leda samtalet och konstruera sanningen. De som är vana. De som inte är lika rädda för att säga fel, som kan bjuda på det, eller bara råkar vara på mammas gata i ämnet. O lämna bakom sig de tystare, de eftertänksamma, de som inte vill bara säga saker, de som av en eller annan anledning inte är bekväma med att tänka och prata samtidigt. Situationen är enkel, alla runt bordet har en röst o lika mandat och ingen ber om ordet, man får det. Av föregående talare, som en fråga påstående tanke stafett provokation. Fastnar man i sin egen tunga lämnar man vidare, ingen skada skedd, kommer orden är man ohotad. Ingen sitter o knäpper med fingrarna eller jagar på med blickar o försök till att ta över ordet. Ingen ordpirat har möjlighet att kapa mitt i en mening för att sedan akademikerslipat tala på både ut o inandning för att hindra vidare obstruktion. Den som talar talar och gör så tills den är färdig. Emellanåt blir det svårt för den som är mycket ovan vid att ta ordet, men även för den som är van att äga minst halva samtalstiden kan ny situation uppstå.
Vi samtalade kring ganska svåra begrepp (RUM och PROGRAMMERING ) vilket givetvis saktade ner samtalet något. Det var kanske inte så dumt visade det sig för då var garanterat ingen på hemmabana, och delar av energin kunde faktiskt gå åt till att få igång samtalstekniken. Detta liknar i något Sokratiska samtal (som jag deltagit i en gång, men aldrig själv arrangerat) där en grupp diskuterar ett ämne av värdegrundskaraktär utifrån ett antal regler; (jag har för mig att de var) alla skall tala, man står för sin åsikt, man skrattar inte åt andra.
Det som vi lånat från detta är ju ett regelverk för samtal. Tanken är ju att det finns ett mer eller mindre dolt regelverk för samtal i alla grupper, och genom att bryta detta (liknande ex ett styrelsemöte) och skapa en platsspecifik struktur för hur ordet går (det hade ju kunnat vara hur komplext som helst) ger man kanske inte full demokrati, men ialla fall lite större möjlighet för alla deltagande att ha en likvärdig roll.
Vi har ju tidigare talat om vikten av att ha högt i tak. Att den som skrattar eller fnissar bakom ryggen faktiskt får gå ut. Det finns som jag ser det ingen möjlighet för en grupp att växa om man tolererar möjligheten för vissa att vara för mer än andra. Vi brukar tala om att i de lärandesituationer vi ingår i när vi är på plats så skall alla växa. Tillsammans skall alla bli lite bättre, inte ett par som skall få skjuta i höjden på resten av gruppens bekostnad.
Samtalar man om detta o ger dessa spelregler så säger ialla fall min erfarenhet att gruppen har stor potential att göra stordåd.

en bok för livet

Jag vet att jag har skrivit om det förut lite, men det var så länge länge sen. Jag har en liten rutin med mina skiss o dagböcker. Jag gör detta varje gång en är slut och en ny är inhandlad. Likt en inbiten rökare har jag en tom liggande så att det inte blir dagar emellan skissböcker. Jag köper mina böcker på ordning o reda, gjorde ialla fall för idag fick jag inte köpa på kort utan id o hon var snorkig som fan o eftersom jag är sjukligt stolt i vissa sammanhang bestämde jag mig för att inte handla i den affären mer. Men jag har alltså deras A5 vita sidor med grått tygomslag. Jag tycker om pappret. Inte för tunt, pennor blöder inte, inte för tjockt så att det blir kartongigt. Hittade en annan serie böcker på Åhlens som var osannolikt fina. Jag fick patologiskt ägandebegär och var tvungen att blunda hårt o påminna mig om några riktigt korkade inköp den senast månaden som fullkomligt käppat hjulet för ett par xtra skissböcker.
Ialla fall, när jag öppnar min nya bok så gör jag följande:

Skriver ’inte din’ på första sidan.

Överför alla adresser o nummer o koder o annat viktigt från längst bak i den förra boken, och när jag gör detta sker samtidigt en rekapitulering över de senaste 4 månaderna (som det brukar ta ganska xakt att göra slut på en bok). Då ser jag vilka nya jag mött o vilka som skall stanna i temporär status i slutet av nästa bok (dock i lite bättre ordning) o vilka som får fastna i telefonboken.

När detta är klart är det bara att börja skriva. Ett vitt blad. Brukar inte bli så mycket bra varken skrivit eller ritat de första sidorna, mest lite listor över borde göras.

I Paul Austers Orakelnatten fick skrivboken en näst magisk självuppfyllande funktion, det var fantastiskt att tänka sig skrivboken som förlösande för själva livet.

Att fixa i en skrivbok är förlösande för livet.

alla samma lika

Jag har blivit jämställdhetsombud på mitt jobb.
Det är en bra sak.
Nu jävlar!

eller någonannan