får man prutta på galleri?

Besökte Göteborgs 3.e Internationella Konstbiennal. (More Than This!) Den är som en present i den nalkande hösten. Det är utan tvekan en utställning som kräver både tid, uppmärksamhet och eftertanke av sin publik. Som en utställning av den här storleken skall. Den är också ganska homogen, få saker sticker ut i tempo eller uttryck. Nästan lite återhållen. Vid första upplevelsen känns den mer intellektuell än direkt estetisk (föruton Monica Bonvicini's bilder och skiljevägg som är förförande). Jag gissar att de txter som producerats för katalogen kommer att spela stor roll för helheten.
Jag funderar kring rummet, igen. Konstens rum. Rummet för upplevelsen av konsten. Hur förhåller sig konstnärerna till det rum de skall verka i? När Biennalen arbetar utifrån det dokumentära uttrycket och språket, hur används rummet för ändamålet?
Hur samspelar de konstnärliga uttrycken med det befintliga rummet (-en). Jag kan sakna ett tydligt ställningstagande i frågan. Jag kan önska en starkare visad vilja att spela med eller emot. Adrian Paci’s spillvirkeskåk i ett av Konsthallens mindre rum tycker jag är ett vackert exempel på hur verket finns i rummet. De kontrasterar och understryker varandra. Förmodligen är det mängden video som underordnar utställningsrummet något, till infrastruktur snarare än upplevelse. Väldigt lite kräver min uppmärksamhet utanför de ljus o ljudisolerade rummen.
När jag tänker på det nu så känner jag att video är en ganska asocial konstupplevelse. Inte en mindre intressant, Bill Viola´s permanenta verk på Aros i Århus var bland det vackraste jag upplevt, men asocialt. Det är som bio. Som teater. Inga barn som springer eller människor som skrattar, ingen som samtalar eller rör sig bredvid en själv. Ingen som undrar eller blir förbannad. Inte högt i alla fall.
Chris Reddy på Mors Mössa kommenterar just det. Hans små små bilder av människor i konstens rum är en liten spark på smalbenet. De pekar tillbaka på mig och fnissar. De säger att så här allvarlig ser du ut. Så här skitviktigt förhåller du dig i konstens rum. Så det kanske inte är video som är asocialt utan konstens rum.
Och hur fan ändrar man på det?