Jag syr ihop min mun säger han så att orden stannar så att orden inte rinner ut men de tar sig ut ändå ändå säger hon jag hör dem genom luften ser dem vet dem är dem.
Ja säger han o vet att tungan är i bitar därinne men om man inte låtsas om så vet ingen ser ingen blodet rinner tunnaste ilar i mungipor ingen vågar påpeka säga utan ler ler o ser istället i ögon o förbi.
Skulle någon tro det frågade jag.
Nä sa de, ingen, det spelar ingen roll vad som var sant.
Från början.
berättelsen kommer att ha ett eget liv o vara sin alldeles egen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
08
(259)
-
▼
01
(28)
- Det måste vara fint. Änna.
- konsumera allt
- vad är du rädd för
- om jag var ett spöke skulle jag drapera mig i Gucci
- en berättelse tar form...
- ...
- ...
- från då till nu, vad skall vi komma ihåg?
- ...
- dom
- när jag vaknar på natten
- dom o en hund
- slutbörjan
- ...D
- smaklökarna kvider
- ...
- någonannans skit
- luckor
- lördag
- en kväll
- nu
- innan
- senare...
- ...
- Smuts o Svensk apa
- ett slut en början
- kukident
- pärlor
-
▼
01
(28)
3 kommentarer:
Har funderat mycket på sanning, vad det egentligen betyder...
Något man själv har upplevt kan ur någon annans mun bli en helt ny sanning.
Som viskleken där GOD kan bli till EGO om någon associerar galet eller bara vill höra fel.
Och när berättelsen väl tagit fart är den inte lätt att hejda eller förändra.
”…det spelar ingen roll vad som var sant.
Från början.
berättelsen kommer att ha ett eget liv o vara sin alldeles egen.”
eller hur. o det kan ju vara väldigt obehagligt, men det kan oxå vara spännande. när bilderna får chans att vara sina egna o utvecklas o bli till i sig själva så är det en otrolig resa. där vill jag vara.
när det handlar om en själv vill man ju inte att berättelsen skall få eget liv, men å andra sidan är det ju inte mycket att göra så det är väl bara att hålla i hatten o hänga med.
japp!
Skicka en kommentar