Något om att promenera

Jag fick artikeln skickad. Om att promenera. DN 20juli2014

Bra läsning. Såklart. Att promenera. Att gå för att få tiden att gå långsammare.
Det känns som en bra tanke att gå är en takt som kroppen förstår, att gå för att fysiskt känna landskapet, rummet. Förflyttning som ett sätt att registrera, analysera, uppleva och förstå rum.

Det är ett handarbete.
Eller fotarbete snarare.

I den långsamma rörelsen hinner tankar ta plats och utvecklas. I samtalet upplever jag det ännu mer effektivt att gå, tillsammans, för att skapa ett gemensamt temporärt rum. Det har även fördelen att de som samtalar inte sitter och tittar på varandra som annars sker vid ett bord, utan båda samtalande går bredvid med blicken tillsammans framåt. Det ger emellanåt ett lite större utrymme att beröra känsliga ämnen, och i rörelsen blir även den skiftande scenografin en möjlig med-diskutant eller pausfågel mellan ämnen.

Jag skall påminna mig själv om promenaden och se till att ta den oftare.