Jag kan inte annat än le när jag ser mina skissböcker...
Jag sneglar i avund på enkla tunna linjer, på modet att lämna yta på pappret ogjort...
heh.
När jag sen sitter o grejar så väller det fram ett överdåd av grejer...fyller ytan som en gjorde på dagis när bara ett papper delades ut och inte gavs det fler förrän ytan var ordentligt målad...eller ja, det är väl inte så att jag minns detta egentligen, det är nog snarare något som har berättats för mig som en allmän skröna från förskolan...men ändå.
Jag vill verkligen vara mer stillsam på pappret.
men
det
blir
inte
så
Jag fortsätter att försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar