nya papper nya pennor

Kanske är det våren.
Kanske är det behovet av trygghet.
kanske är det bara vattnet.
Men jag längtar lite efter min målarlåda.

dagar med möten...

...ger diffusa bilder av längtan.

utanför

i skuggor

utanför bild. det är fokus nu. det är där berättelsen sker.
det kan nog bli mindre övertydligt, men man får börja någonstans.

vem spökar för dig?

Är du rädd för spöken?
Hur ser dina spöken ut?
Jag vill så gärna så gärna flytta fokus ut ur bilden, men jag fegar varje gång.
Skall bli bättre på det.

utanför bilden

Hur gestaltar man det som ligger utanför?
Det som inte händer.
Det som finns ändå.
Det är fan svårt.

Så lätt att bli för tydlig, att inte våga lita på betraktaren. Berätta för mycket.
För säkerhets skull typ.

lördag

...o inne var det tropiskt o orden immade rutorna o skratten hördes ut på gatan, i stormen.
Fotografier o glädje o nya möten o det hela var en fin upplevelse.
Rummet blev ett annat o ändå så förvånande samma.
Det skall hända igen.
Tack.

o nu skall jag lägga mig o gosa med astrid sandgrens bilder i en bok. det blir fint.
kanske jag till o med ritar ett par streck med nya pennorna på nya pappret.

du skulle varit där

natt
vin
vänner
ord
skratt
lycka

munnen är lam

Bra intressant intensiv dag med möten o ord o jag är inte lite trött på min egen röst just nu...
men det skall jag nog snart komma över!
Nu är det utställning.
Storm.
Liv.

nu jävlar, plebejer o pendanger, nu kör vi så det ryker!

jag skrattade

syns du?

...

...

vänner

Vänner som hälsar på o sover över o det är som förr o på golv o sovsäckar o sent med vin.
fan va fint!

...

bilder från island, välkomna!

Fredagen 22/2 ställer Jonas, Linda, Claes och Johanna ut bilder från en resa på island.
gallerimattiasg.
Det blir finfint.
Kom dit.

ja

Tack Kronberg, för den här artikeln.
Läs o njut.

spöke

...i mitt eller någonannans liv.

Jag vill bara äta det du redan tuggat.

Saker staplas ligger högar drivor.
Kommer runt men ändå inte ligger drivor drivor kvar.
Kryper innanför hud ligger tätt under kliar men slutar inte.
Dom.
Ni.
När är det generella intressant?
Under hud, känns inte finns inte.
Tugga tugga idissla samma lika vi/ni/dom.
Känna känna hud o _ _ _ _ _ _ o allt däremellan, annar sär det inget värt. jag vill inte du vill inte sätta in i nytt. Eftertanke skimrande nytanke inte plats inte plats. Är det sanning sant osant?
Osunt.
Jag vill bara veta det som redan finns jag vill bara höra det jag redan vet jag vill bara andas samma samma luft.
Du?
Du du du du du du du du du du.

Detta kanaljer o bastarder är sanningen det sannaste o självupplevda som hänt/sagts/levts på åratal. Det är nu det hela skall avslöjas.
Läs in dig/mig iallt, det kunde varit jag/du.
Tänk fan.
Så nära att det nästan var jag.
Då är det sant.
Då är det intressant.
Inte nya vägar banor.
Nej nej.
Vill inte.
Jag vill bara veta det du/jag(vi) vet.

dagar i färg är fina dagar

nattvärme o blåbärsmun

Löper fartblind genom snårskog sårigaste grusknän. Stannar inte för rött eller annat kastar tårar o klor på alla som frågar kastar visakort o violer på alla som tystnar.
Hur skulle famn eller käftsmäll smaka eller låta.
Hur skulle tresteg fyrsteg dubbeltakt hålla mig kvar eller tappa.
mig.
Jag skulle vara givakt vacker tass utan blick skulle tappa.
Allt.

vem får säga? Vem har rätt?

Fan, jag måste reda ut detta mer. Fyll gärna i. syftar till föregående inlägg.

Jag upplever att vi lever i en paradoxal tid, å ena sidan på gränsen till ett expertvälde där proffstyckare o experter i varenda ämne kallas in så fort något sker, å andra sidan en näst intill panisk rädsla för kunskap.

Hur går det ihop?

För att vi överhuvudtaget skall tro på något så måste en forskare eller väldigt kunnig person in i tv-studion o förklara myndigt hur det ligger till (på tre minuter). Det kan vara någon som lagt enorm tid i ämnet, eller någon vi känner igen. Helst båda.

Samtidigt snubblar förvånansvärt många diskussioner på att de som har erfarenhet anses sätta sig över oss andra o beslutar o bestämmer o talar över våra huvuden.

?

Skulle man inte kunna tänka sig att man gavs lite mer tid, att sätta sig in i frågorna, o att man gav dem som gjort det mer utrymme? På vilket sätt är det störande när kunskap talar? Varför blir vi hotade av att någon säger sig veta? Eller är det det faktum att vi måste få personens myndighet i frågan sanktionerad av någon annan som vet (en tv-kanal, ett media, en annan person…ligger vi sked med nepotismen nu?)?

I debatten om Göteborg gick ju Mark Isitt ganska hårt fram i GP o fick lite svar.

Gjorde han rätt?

Har han rätt?

Är vi rädda för kunskap?

Eller är vi rädda för att bli lurade? Att den som utger sig för att veta egentligen är en kanalje o bedragare. Kanske är det bättre att inte lyssna, ialla fall tills någon med sedan tidigare bekräftad auktoritet har okejat personen ifråga.

O till detta, skall se om jag får ihop det, kommer en fin liten artikel i dagens GP om hur vi luras av priset (i detta fall läs: den bekräftade auktoriteten) på en vara, så att vi tror att dyrare är bättre. En undersökning med personer som fick smaka vin i olika prisklasser tyckte alla att det dyrare vinet var bäst, även när det var det billigaste som bara hade fått en maffigare prislapp. Utan prislapp kunde ingen avgöra vilket som var det finaste.

Här tänker jag mig att (kanske vill jag tro) att en vinkunnig människa hade gjort en annan bedömning, om dessa fanns bland de prövande framgår inte av artikeln.

Vi tror alltså på det vi upplever att någon annan vi tror på har sagt är kvalitet.

Aj då.

Det känns inte helt ok.

Kanske är det alltså som så, att om jag, som inte är en erkänd auktoritet inom konst/arkitektur, talar om stadsbyggande o offentlig konst så är jag för mer o har ett folklighetsförakt, men om gert wingård säger samma så är det sant.

Kanske inte så konstigt egentligen, men lite intressant ändå.

Är det för att vi inte har tid/kapacitet/möjlighet att sätta oss in i allt i hela världen, så vi utser ambassadörer för våra ämnen (kritiker?) o deras ord blir sant.

Förmodligen.

Jaja, inte så konstigt kanske ändå.

Häpp.

eftertanke, nej tack!

…skulle skriva en kommentar, det blev sp långt att jag väljer att göra ett inlägg av det hela, ingången till detta är således svaren på Det går att göra mer:

är folklig detsamma som dålig? nej, det behöver det inte vara såklart, men jag tror att vi använder ordet på så sätt att vi talar om det som via en 'elit' (inte att läsas som varken kapital eller i allmänhet bättre, utan snarare mer insatt, jag skall återkomma till det) har brutit ny mark o sedan blivit mer o mer accepterat o känt av allt bredare kretsar, tills det till slut är helt o fullt omfamnat av oss alla. Monet är väl ett bra exempel på en som arbetade i motvind i början länge o som numera i stort kan betraktas som ikea, folklig.

så folklig är inte dåligt, men det är knappast speciellt utmanande eller brytande av normer. det behöver väl saker inte vara heller, alltid, men jag tror att man kan se det som så att det är otroligt mycket redan i vårt samhälle o i det konsumtionsutbud (in alles...varor, tjänster, kultur, media..) som är fullkomligt färdigtuggat genomproducerat helt i avsaknad av motstånd. Se bara hur vi slözappar top-model-lets-dance-big-brother-gossip-girl-csi-osåvidare…o allt det där andra som vi ju vet. Skit samma om vi gör det, men i det här fallet, så tycker jag verkligen att konsten (alla medier) har ett uppdrag att vara något annat, något mer, o jag upplever det som beklagligt att så fort den diskussionen kommer upp så skall man flagga för den trötta ’jaså det är bara eliten som får bestämma, klickar o ryggdunk…’.

Det är ju på gränsen till förakt.

För att någon eventuellt skulle veta mer.

För att någon annan skulle ha inblick erfarenhet kunskaper referenser som överstiger ens egna.

O det är aldrig så tydligt som inom konst, arkitektur o lärararbete.

Varenda jävel vet vad som är snyggt, o hur man bäst sköter undervisning.

Vi skulle inte gå in o ifrågasätta en läkare, betonggjutare, kock, fysiker.

Jag brukar vara den första att stå upp för att jag inte tycker att svedala är så styrt av jante som alla utflyttade säger, men här, ja det vete fan. Jante är nära släkt med kunskapsförakt o de är inget vackert par. Släpp det!

Tillbaka till elit. Jag läste så bra, o jag har tappat bort var, att elit bör kunna läsas som mer insatt, o det handlar inte nödvändigtvis om klass (nu vet vi ju att det ofta gör det, förutsättningar osv, men det behöver inte göra det o det kan ändras på).

En diskussion om arkitektur eller i detta fallet en konstnärlig utsmyckning skall givetvis kunna föras på en mer generell nivå , därför att det inte handlar om snyggt, som kan sätta verket ( här, en samling båtar i sten, en kommunal motsvarighet till klotter) i sammanhang större än huruvida den är fin eller inte, o om den är folklig.

Jag tror att den kan betraktas som folklig på det lite sarkastiska sättet, det som är lite von ober, för att den just kan tilltala alla, men ändå inte egentligen någon. Lite som IKEA; för alla o ingen. Folklig här blir ett skällsord, o det är onödigt, för då snärjer jag ju själv in mig i samma dagis-nivå-retorik.

Nej, fuck folklig, det är inte det. Verket är obönhörligt intetsägande! Det är en samling saker utan varken referenser eller motstånd eller något överhuvudtaget att greppa tag i för att få diskussionen/samtalet/tanken vidare, o det är just precis detta som jag anser att samtida konstnärligt offentligt arbete skall göra.

Jag tycker den är fin.

Jaha.

Och sen?

Skall den stå där o va fin? Bara?

Säkert många som tycker, men jag gör inte det.

Fin i det här sammanhanget är just problemet.

Jag tycker till exempel att R.Wallenberg-monumentet vid Hagakyrkan fungerar mycket bättre. Det är inte nödvändigtvis vackert, det säger saker men jag vet inte riktigt vad. Jag som betraktare får själv läsa o fundera o känna. Jag måste inte tänka rätt, det är inte en rebus, men jag får utrymme att fundera. Det tror jag på.

Ett riktigt bra exempel på (som tommy efterlyser) offentlig utsmyckning/konst var Marianne Lindberg-deGeers två kvinnor i brons, i växjö. En överviktig o en undernärd, mitt emot varandra. Det verket rymmer så många delar av vårt samhälle o gav upphov till oändliga tankekedjor om hur vi förhåller oss till kroppar till kvinnor till över respektive undernäring vem som gör får är vad osv. skitspännande.

Men det verket var ju inte folkligt, o i Växjö fanns en flitig motståndsrörelse som hellre ville ha en fin byst av någon duktig man (var det faktiskt en fabbro i tv som sa, rätt ut bara...), så kvinnorna sågades av vid anklarna så många nätter att till slut togs verket bort. Kanske en del av klimatet, kanske en demokratisk rättighet, kanske något man får räkna med.

Jag tycker att det var helt jävla patetiskt.

Att HM matar oss med skräckbilder av halvanorektiska kvinnor/flickor överallt är det inte så många som verkar bry sig om, de har ju betalat för sig, men att skattemedel skulle gå till något så hemskt som att uppmana mig till att tänka, nej se det kan vi inte tolerera!

Jaja.

Dessutom, eller ja, också kanske… så tror jag att eliten, som jag tycker att vi skall vara stolta över att vi har, för att de driver vår utveckling framåt, skulle kunna så mycket mer när det kommer till kommunikation. (tack för samtal, du vet vem du är). För att dels kunna komma runt rädslan för att andra vet mycket mer, o dels för att de just vet mer o det kan vara jävligt svårt att fatta hur tankegångarna går. Här finns mycket att göra. Tala med oss! Tala med era egna på ert språk, men snacka med oss fan så vi fattar. Akademin är ju ett riktigt råttbo när det kommer till detta. Så mycket mondän adekvat intersubjektiva kausal så man vacklar. I flera fall ett nödvändigt språk för att hålla tydlighet i det som sägs, i många andra ett sätt att positionera sig o exkludera. Här kan man göra mer.

Från båda håll.

Jaja…

Det blev ju en del detta.

Kommer säkert mer.

Annan dag.

Yeah!

bra txt

O bara för att, så är här två intressanta bloggar, från NYC.
Värt att läsa helt enkelt.

Conscious Business

Jeremiah's Vanishing
New York

Det går att göra mer

Ok.

Jag kanske tog i om Haga. Det är nog inte helvetet. O diskussionen skall nog upp lite, jag var upprörd.

Cw säger: Munkedal=lax, Göteborg=båt. Men är det så enfaldigt enkelt, o om det är det, skall det vara så?

Jag tycker inte det. jag tycker att det är beklämmande att tillvaron blir mer o mer färdigtuggad, enkel. Fördummande nästan. Konstnärliga utsmyckningar kan ju vara så mycket mycket mer.

Konst kan ställa frågor, irritera, vara friktion, vara öppna för tolkningar.

Offentlig konst kan vara det som startar en dag, eller ger dem som passerar deltar upplever saker att tänka på samtala om dela… men då måste det innehålla så mycket mer än stenbåtar o blått havsljus. Det måste fan finnas mer. Det går att göra mer.

himlen gråter. straffet för vårt dåliga samvete.

Man borde sannerligen förbjuda sånt här väder.
Hade jag inte haft en presentation idag hade jag inte gått ur sängen.

Jag vill gråta.

När jag gick i gymnasiet lovade ett studentparti 22 grader varme o sol varje dag.
Dom röstade jag på då, o hade gjort idag oxå.
snälla.
sluta fula väder sluta.