ja den tar form o det är spännande. man kan göra allt man vill. mitt arbete tenderar till att stanna på ytan o det försöker jag komma igenom. det går sådär. kraftig ytspänning kan man kanske säga. men jag har hopp att det kommer en dag.
Stanna på ytan? Det du visar på bloggen stannar inte på ytan. Det är personligt, ofta men inte alltid sorgset, men jag uppfattar inte att det stannar på ytan. Det finns vägar in i det, och ju mer man ser desto mer tycker jag att det är just en VÄRLD, och det är väl det man måste ha? En inre som man försöker ge ett uttryck i den yttre eller vad man ska kalla det.
tack för det. det värmer. det är lättare på nåt sätt att komma neråt i lagrena med hjälp av txt. bilden stannar lättare på ytan. jag tror att txt, likasom mer illustrerande bilder, så mycket lättare kan berätta sig in i komplexitet. det jag arbetar med är att ge de andra bilderna en berättelse under ytan, under det man ser. jag målar. akvarell, det estetiskaste o delikataste av allt. svårt att komma in under där. färgen ligger kvar på ytan, bilden ligger ovanpå.
men de föreställer ingenting. de är bara. där. ovanpå. ganska skönt nu när jag tänker efter. som olja på vatten eller en dröm man inte riktigt kommer ihåg.
Åh Mattias, som olja på vatten eller en dröm man inte riktigt kommer ihåg... Så känns det för mig med. Med bilder, men å andra sidan, bilder tillför ju texten något. Visst kommer texten eller språket djupare, det borrar verkligen inåt nedåt. Men bilderna står ju å andra sidan för något annat. Glädje kanske.
Man kan hitta något i bilder man gör som man inte hittar med ord. Och så tycker jag att en fin bild fortfarande är finare än en fin text. Som en fin teckning man vill ge till fröken. En fin bild ÄR något i sig själv. Orden är bara ord.
Ser att du klipper och klistrar och färglägger. Spännande...
ja. orden är ord. sant. men de inår ju i den språkaparat vi vetom o därför så mycket lättare kan förmedla och läsa. bilden (och alla andra ickeverbala uttryck) har ett eget språk som det på ett sätt krävs annan träning för att arbeta med, både ur sändar och mottagarperspektiv, och det är så svårt. att bilden kombinerar med texten eller tvärom är ju givet, men då är det txt. finns orden med upplever jag att de hamnar överordnat även om det bara är ett ord. det kan räcka med en titel till en bild så betyder det mer. (så en grej med ett stort vackert rosa bord som var fint att se på och när texten sedan avslöjade att det var ett bord från ett koncentrationsläger ändrades allt...bilden försvann o allt man såg var hemskheter). även figurativa bilder innehar på ett sätt det språkliga, det tydda att man ser vad det är o då berättas historien (eller beskrivs) mer linjärt och klart.
men om bilden (i det vidaste av begrepp) är ickeföreställande kan nya saker uppstå. där kan andra saker o känslor och idéer få bo. det är det som är spännande men så fasansfullt svårt. jag vill arbeta med det, jag vill förstå det och jag vill utveckla språket, och kämpar emot rädslan för risken att bli fel-läst... eller bara att tillåta läsaren att se sin idé växa.
Jo, du har rätt i det där om hierarkin. Finns det ord så överordnas de bilden.
Men jag tycker i alla fall att en fin bild är något att ha I SIG. Ett lika fint poem måste bli läst. Fast det är klart, bilden måste bli sedd.
Själv håller jag också på mer med bilder just nu, tänker att jag ska göra något för barn, och då blir det gärna bilder OCH text. Märker att det börjar bli roligt först då text och bild inte riktigt berättar samma historia, i det glappet liksom händer något.
Gillar dem i alla fall mycket, både djuren och de mer nonfigugurativa bilderna DU gör. De inspirerar!
tack karin, det värmer. jag tänker på att även txt kan arbeta friare och inte så figurativt och egentligen handlar väl det om samma process. att inte vara övertydli, inte lämna enkla svar. det är nog inte så krångligt när men tänker på det.
barngrejer är kul! svårt, men spännande. jag när samma dröm, men den ligger mer inne i huvudet än ute på ett bord.
8 kommentarer:
En ny värld som håller på att ta form?
Fina, tänker lite på att man kan lavera med kaffe och rödvin och allt möjligt när jag ser dem...
ja den tar form o det är spännande. man kan göra allt man vill.
mitt arbete tenderar till att stanna på ytan o det försöker jag komma igenom. det går sådär.
kraftig ytspänning kan man kanske säga. men jag har hopp att det kommer en dag.
Stanna på ytan?
Det du visar på bloggen stannar inte på ytan.
Det är personligt, ofta men inte alltid sorgset, men jag uppfattar inte att det stannar på ytan. Det finns vägar in i det, och ju mer man ser desto mer tycker jag att det är just en VÄRLD, och det är väl det man måste ha? En inre som man försöker ge ett uttryck i den yttre eller vad man ska kalla det.
tack för det. det värmer. det är lättare på nåt sätt att komma neråt i lagrena med hjälp av txt. bilden stannar lättare på ytan.
jag tror att txt, likasom mer illustrerande bilder, så mycket lättare kan berätta sig in i komplexitet.
det jag arbetar med är att ge de andra bilderna en berättelse under ytan, under det man ser.
jag målar. akvarell, det estetiskaste o delikataste av allt. svårt att komma in under där. färgen ligger kvar på ytan, bilden ligger ovanpå.
men de föreställer ingenting. de är bara. där. ovanpå.
ganska skönt nu när jag tänker efter. som olja på vatten eller en dröm man inte riktigt kommer ihåg.
Åh Mattias, som olja på vatten eller en dröm man inte riktigt kommer ihåg...
Så känns det för mig med. Med bilder, men å andra sidan, bilder tillför ju texten något.
Visst kommer texten eller språket djupare, det borrar verkligen inåt nedåt.
Men bilderna står ju å andra sidan för något annat. Glädje kanske.
Man kan hitta något i bilder man gör som man inte hittar med ord.
Och så tycker jag att en fin bild fortfarande är finare än en fin text.
Som en fin teckning man vill ge till fröken.
En fin bild ÄR något i sig själv.
Orden är bara ord.
Ser att du klipper och klistrar och färglägger. Spännande...
ja. orden är ord. sant. men de inår ju i den språkaparat vi vetom o därför så mycket lättare kan förmedla och läsa. bilden (och alla andra ickeverbala uttryck) har ett eget språk som det på ett sätt krävs annan träning för att arbeta med, både ur sändar och mottagarperspektiv, och det är så svårt.
att bilden kombinerar med texten eller tvärom är ju givet, men då är det txt. finns orden med upplever jag att de hamnar överordnat även om det bara är ett ord. det kan räcka med en titel till en bild så betyder det mer. (så en grej med ett stort vackert rosa bord som var fint att se på och när texten sedan avslöjade att det var ett bord från ett koncentrationsläger ändrades allt...bilden försvann o allt man såg var hemskheter).
även figurativa bilder innehar på ett sätt det språkliga, det tydda att man ser vad det är o då berättas historien (eller beskrivs) mer linjärt och klart.
men om bilden (i det vidaste av begrepp) är ickeföreställande kan nya saker uppstå. där kan andra saker o känslor och idéer få bo. det är det som är spännande men så fasansfullt svårt. jag vill arbeta med det, jag vill förstå det och jag vill utveckla språket, och kämpar emot rädslan för risken att bli fel-läst...
eller bara att tillåta läsaren att se sin idé växa.
inte lätt detta.
bra att kombinera med txt oxå.
Jo, du har rätt i det där om hierarkin. Finns det ord så överordnas de bilden.
Men jag tycker i alla fall att en fin bild är något att ha I SIG. Ett lika fint poem måste bli läst.
Fast det är klart, bilden måste bli sedd.
Själv håller jag också på mer med bilder just nu, tänker att jag ska göra något för barn, och då blir det gärna bilder OCH text.
Märker att det börjar bli roligt först då text och bild inte riktigt berättar samma historia, i det glappet liksom händer något.
Gillar dem i alla fall mycket, både djuren och de mer nonfigugurativa bilderna DU gör.
De inspirerar!
tack karin, det värmer.
jag tänker på att även txt kan arbeta friare och inte så figurativt och egentligen handlar väl det om samma process. att inte vara övertydli, inte lämna enkla svar.
det är nog inte så krångligt när men tänker på det.
barngrejer är kul!
svårt, men spännande.
jag när samma dröm, men den ligger mer inne i huvudet än ute på ett bord.
kör på!
Skicka en kommentar