Intressant konversation du hade med Karin, om ord och bild, här nedanför. För mig är det två helt olika vägar. Orden leder mig in i bilden, och det tillstånd som är "ja-inte-17-vet-jag-vad-jag-ska-kalla-det". Medans bilden utmanar min "ja-inte-17-vet-jag-vad-jag-ska-kalla-det" och får mig att definiera det, inombords.
Det här ser ju helt knäppt ut, men jag tror att du förstår vad jag menar :-)
Hursomhelst, både dina bilder och ord leder mig dit där jag får en chans att växa - och det ska du ha tack för. Keep it up, även om det kostar på ibland.
frågan är om det måste definieras? jag tror att vi alla, nästan maniskt, söker en förståelse för vad det är vi ser o upplever. bilder som inte föreställer, eller txt som inte besktiver, blir något vi måste tyda innan vi kan börja processa dem. jag tror att det borde kunna komma väldigt mycket spännande fram om vi vågade skippa tydandet och tolkningsmanin. om bild får vara just det: bild eller txt kan vara: ord
mmmm, du har nog rätt. Jag har ett alldeles för stort behov av att "förstå" (får en kick när jag känner att jag förstår något som jag tidigare inte har begripit) och det kan ju vara hämmande i sig, eller hur :-)
Eller förresten, du har nog fel. Både en bild och en text måste betyda något (iallafall för den som skapade). Annars skulle de inte finnas.
nej. det tror jag inte. jag arbetar sällan med en betydelse, o ännu mer med en förutbestämd berättelse eller mening. jag vill hävda att det är ett av de stora svårigheterna med just kreativt arbete och dess möte med omvärlden. alla vill att det skall betyda. betyda vad? om det betyder för dig så är det väl bra? det måste få räcka.
om någon arbetar med en bild eller txt så kan man aldrig äga dess innebörd när den väl kommit ut. det går inte. jo, om det är reklam som tydligt har ett budskap och som är dålig om int ekonsumenterna läser rätt betydelse. men det var ju just det som var ingången i denna diskussion: att arbeta utifrån att betraktaren skall tillåtas att äga sin egen upplevelse utan att upphovsmannen (kvinnan) kommer o 'förklarar'. kanske fanns det ett tema eller en idé från början men om det verkligen skall hetta till så tror jag att man måste komma en bit ifrån det. det är just denna sträcka som skiljer litteraturen från bruksanvisningen.
"man kan aldrig äga dess innebörd när den väl kommit ut. det går inte" - precis!!! Och när jag säger att jag har ett behov av att "förstå", så menar jag min egen förståelse av det jag upplever. Vad skaparen menade har betydelse men den är underordnad min - för mig (det är det som är växande). Men, bilder som inte är ett uttryck av en tanke/känsla är bara blaj enligt min mening. OCh det är det jag har problem med i mitt eget skapande - vägen till den där "bilden" som verkligen betyder något är lång och krokig.
(det är svårt att sätta ord på detta, och ännu en gång tänker jag på hur ord ofta begränsar snarare än öppnar upp. I allafall när man ska "förklara" något ;-) /må så gott
jag hör dig nyx. jag håller inte helt med dig tror jag, men jag hör dig. och ja, det ÄR svårt att arbeta utan innehåll, men jag vill ändå understrka vikten att göra det. tillåta bilden att berätta själv. ingen jobbar förutsättningslöst (att säga det är ju lika jävla töntigt som alla designers o andra kreatörer som säger att de inte är en del av trenden o inte det ena o andra...det råkar bara ut som allt annat samtida..konstigt), man har ju sig själv med sig, men att bara göra. göra utan att det måste bli något o utan att det måste berätta något eller handla om något eller va fan det nu är menar jag är viktigt för ens egna utveckling. annars står man där o jobbar från de frågor man redan vet o får resultat man kunde räknat ut.
jag brukar prata om att 'om du kan se resultaten innan, välj en annan ingång, ett annat projekt'.
låt bilderna txten alltet växa tillsammans med dig.
8 kommentarer:
Intressant konversation du hade med Karin, om ord och bild, här nedanför.
För mig är det två helt olika vägar. Orden leder mig in i bilden, och det tillstånd som är "ja-inte-17-vet-jag-vad-jag-ska-kalla-det". Medans bilden utmanar min "ja-inte-17-vet-jag-vad-jag-ska-kalla-det" och får mig att definiera det, inombords.
Det här ser ju helt knäppt ut, men jag tror att du förstår vad jag menar :-)
Hursomhelst, både dina bilder och ord leder mig dit där jag får en chans att växa - och det ska du ha tack för. Keep it up, även om det kostar på ibland.
frågan är om det måste definieras? jag tror att vi alla, nästan maniskt, söker en förståelse för vad det är vi ser o upplever. bilder som inte föreställer, eller txt som inte besktiver, blir något vi måste tyda innan vi kan börja processa dem. jag tror att det borde kunna komma väldigt mycket spännande fram om vi vågade skippa tydandet och tolkningsmanin.
om bild får vara just det: bild
eller txt kan vara: ord
mmmm, du har nog rätt. Jag har ett alldeles för stort behov av att "förstå" (får en kick när jag känner att jag förstår något som jag tidigare inte har begripit) och det kan ju vara hämmande i sig, eller hur :-)
Eller förresten, du har nog fel. Både en bild och en text måste betyda något (iallafall för den som skapade). Annars skulle de inte finnas.
/filosofen
nej. det tror jag inte. jag arbetar sällan med en betydelse, o ännu mer med en förutbestämd berättelse eller mening.
jag vill hävda att det är ett av de stora svårigheterna med just kreativt arbete och dess möte med omvärlden. alla vill att det skall betyda. betyda vad?
om det betyder för dig så är det väl bra? det måste få räcka.
om någon arbetar med en bild eller txt så kan man aldrig äga dess innebörd när den väl kommit ut. det går inte.
jo, om det är reklam som tydligt har ett budskap och som är dålig om int ekonsumenterna läser rätt betydelse. men det var ju just det som var ingången i denna diskussion: att arbeta utifrån att betraktaren skall tillåtas att äga sin egen upplevelse utan att upphovsmannen (kvinnan) kommer o 'förklarar'.
kanske fanns det ett tema eller en idé från början men om det verkligen skall hetta till så tror jag att man måste komma en bit ifrån det.
det är just denna sträcka som skiljer litteraturen från bruksanvisningen.
"man kan aldrig äga dess innebörd när den väl kommit ut. det går inte" - precis!!! Och när jag säger att jag har ett behov av att "förstå", så menar jag min egen förståelse av det jag upplever. Vad skaparen menade har betydelse men den är underordnad min - för mig (det är det som är växande). Men, bilder som inte är ett uttryck av en tanke/känsla är bara blaj enligt min mening. OCh det är det jag har problem med i mitt eget skapande - vägen till den där "bilden" som verkligen betyder något är lång och krokig.
(det är svårt att sätta ord på detta, och ännu en gång tänker jag på hur ord ofta begränsar snarare än öppnar upp. I allafall när man ska "förklara" något ;-)
/må så gott
jag hör dig nyx. jag håller inte helt med dig tror jag, men jag hör dig. och ja, det ÄR svårt att arbeta utan innehåll, men jag vill ändå understrka vikten att göra det. tillåta bilden att berätta själv.
ingen jobbar förutsättningslöst (att säga det är ju lika jävla töntigt som alla designers o andra kreatörer som säger att de inte är en del av trenden o inte det ena o andra...det råkar bara ut som allt annat samtida..konstigt), man har ju sig själv med sig, men att bara göra. göra utan att det måste bli något o utan att det måste berätta något eller handla om något eller va fan det nu är menar jag är viktigt för ens egna utveckling. annars står man där o jobbar från de frågor man redan vet o får resultat man kunde räknat ut.
jag brukar prata om att 'om du kan se resultaten innan, välj en annan ingång, ett annat projekt'.
låt bilderna txten alltet växa tillsammans med dig.
good point!!!
Jag ska ta dig på orden, och jobba med det. Kanske är det lösningen som får min propp att släppa :-)
Tack!!!
kool. ös på!
Skicka en kommentar