en dag

-Akvarellen och graffitin är ju samma. De har samma mjukhet i mötet mellan färgen och materialet. Samma fokus samma snabbhet. Det går inte å ångra sig vet du.

Plötsligt stod han där. I ateljén. 60+ solbränd, seglarstuk. O pratade om konsten, om bilderna om akvarellen om Zorn. Inte om hur likt det är o hur skickligt det var, utan hur kul det måste ha varit för Målaren. Han bedömde inte, han var inte intresserad av mig. Bilderna på väggarna var bara bränsle för en diskussion, de var portar ingångar till ett möte med ord om tankar om gestaltning. Om processen.
Sen gick han.
Fan jag hoppas att han kommer tillbaka.