Nu håller jag på att packa ihop. Semester. Ledigt.Det är underbart, men det är lite svårt oxå. Jag har det lite underligt med att lägga bort identiteten av mitt jobb, av den jag är 11 månader om året. Det tar några dagar innan lugnet infinner sig, innan det känns ok att bara gå o dra o käka glass o vara ledig.
Deckare pluralis.
Soldyrkan.
Är lite rädd för att jag skall ha glömt något, skall ha missat nån påskrift eller nåt.
hejhej jobbet. Vi ses i Augusti.
7 kommentarer:
Vad är det? En batman-kostym, en marionett eller ett modeplagg? Crazycatwomans morgonrock?
Ser i vilket fall som helst spännande ut, och grattis till ateljén!
ja, tack. jag var där igår o skall idag. det är enastående spännande att få arbeta helt eget med kreativt arbete, inte för någon annan på något sätt. LUV it!
klänningen är av Yoji Yamamoto, japansk klädskapare Grande. fotot är från en utställning jag var på i New York 'architecture and fashion'. om kläder i arkitekturen och arkitektoniska kläder.
intressant.
det finns en fantastisk 'måste se'-film om Yamamoto gjord av Wim Wenders som heter 'Notebook on cities and clothes'.
den är outstanding i bildspråk o diskussionen om vad är kreativitet.
se o älska!
Vänta, den här killen har jag sett defiléer med på tv, för läånge sen. Det var helt fantastiskt, som arkitektur och origami och kläder på samma gång.
Jag vill inte vara orättvis, men kanske gör inte ett foto hans grejer rättvisa.
Glömmer aldrig den modevisningen.
Och ett tag fanns det prèt à porter av honom att köpa på Bon Marché, men priserna...
ja, Yoji vet att ta betalt.
Men shit vilken kvalle!
hade jag ett annat liv skulle jag bara ha Yamamoto-kläder.
Ja, det skulle nog jag med.
Men bara att försöka tänka ut det livet. Vem är man då?
då jobbar man med reklam o har valt bort familj för ett liv i gräddfilen. man är du med Madde o man har en retreat med terrass i Nice.
eller så trafikerar med knark o har ett intresse för design.
eller så åker man aldrig på semester o äter aldrig ute o bor litet o trång...men bär Yamamoto
Mmm, eller så är man en asketisk skitrik japan med en jätteindustri i ryggen, men man funderar ändå på att överge det hela för buddismen.
Eller också har man kanske kulor nog att starta ett privat konstmuseum? Typ Fondation Cartier.
Eller också är det som du säger. Man bor i vindskupa och käkar spagetti med ketchup och köper kurslitteraturen begagnad, och resten av studiemedlet går direkt i japanens ficka.
Skicka en kommentar