2006-06-27

gbg id?

Göteborg & Co’s VD Claes Bjerkne säger i en artikel i GP (söndag 25/6) att han inte är imponerad av det som finns inuti Guggenheimmuseet i Bilbao (ja eftersom platsspecifika verk av Serra, Koons, Holzer, Burgeoise knappast kan vara intressant...?!), men innan det byggdes var det ju ingen som åkte till Bilbao o det är det nu. Han tycker att vi skall smiska upp nåt gott varumärke för Göteborg, som man gjort i Bilbao, o Malmö. Santiago Calatrava som ritade Turning torso i Malmö menar att Sverige är ett arkitektoniskt u-land där ingen vågar ha visioner o jag är böjd att hålla med. Det är inte så vågat i Sverige, vi tar inga direkta risker med arkitekturen, vi ligger heller inte i framkant utan följer på lagom avstånd o ser vad de andra gör. Det kanske är ok. Lite trist, men va fan. Lite blekt, lite tunt om man tänker sig att man vill vara en nation som profilerar sig på kunskap, utbildning och design. Om det nu är så. Jag oroar mig faktiskt mindre över det än Claes Bjerknes uttalande, för det innehåller för mig ett stort förakt för konsten och kulturen. Det är denna hållning som gör att en byggnad som torso i Malmö inte kan uppfattas som något annat än maktelitens och styrelseproffsens ståkuk. Den handlar inte om ett nytt arkitektur-klimat, eller en öppnare attityd, den handlar om att ge Malmö (turist-)stad ett riktigt smaskigt vykortsmotiv.
Jag är ju givetvis fett för ett öppnare kulturklimat,i det både arkitekturen och allt det andra, men om vi bara tänker på profilering hela tiden, varumärken och identitet, så kommer vi inte att våga någonting snart. Konsten (et all) blir smma lika som all annan konsumtion, bara att det blir (fan det är det ju redan, men mer så) fin-konsumtion. Fin- o ful-kultur byts emot fin- o fulkonsumtion. Alla skall ha en konsthall o alla skall ha sett lite konst under året. Vi blir alla the Griswalds som neurotiskt scannar av och idékonsumerar för att kunna hänga med i debatten och diskursen. Man är ju en del av samtiden. Så åker vi till Bilbao, köper ett vykort, brakar genom utställningen, drar en café solo (eller vad de nu dricker i baskien som kan kännas autentiskt). Sen går vi en stund på den marmorlagda kajpromenaden, åker nya tunnelbanan går på nya bron, äter tapas i gamla delen av stan o sticker. Till Porto för att se deras nya museum, eller … Och så håller det på. Att museet, operan, biblioteket, teatern är rum för upplevelse andhämtning tankeväckande kontemplation verkar helt ha försvunnit.
Och när Bjerkne talar om ett Guggenheim i Göteborg är det en kuliss han pratar om, ett luftslott, o det känns verkligen inte bra.
Nu är ju visserligen Gbg en evenemangsstad, och jag antar att i det ligger inbyggt att man lockar hit folk ett kort tag – fyller dem med upplevelser och ordvitsar – och sen skickar hem dem. Vi har medvetet arbetat bort kontinuiteten. Ok. Det gäller för våra besökare. Men vi andra? Vi som bor här alltid
Det fanns ju en tid när Göteborg var känd som en rockstad. Det berodde ju garanterat på massa grejer, men man skulle kunna tänka sig att en av anledningarna var att det fanns replokaler.
Jag skulle vilja att det var den visionen Bjerkne sökte. En stad med ett växande undersökande frågande kulturliv, och att staden arbetade aktivt för att göra det möjligt genom lokaler för övning och uppvisning. Då skulle det finnas ett innehåll som var värt att resa hit för.

Utöver det så läser jag att SOM-institutet har sett i undersökning att de som fildelar är också de som lägger mest pengar på bio, dvd och musik. Men det vill inte Niclas Bengtsson, ordförande i Sveriges videodistributörers förening, tro på. Han menar att de kommer att fortsätta jaga dem som bryter emot lagen o inte ger artisterna (o de andra) de pengar de har rätt till. jag har tänkt på just det argumentet att det kostar skivbranschen si o så mycket för allt förlorat. Men, om musiken inte laddats ner, hade den kanske inte sålts heller. Förmodligen skulle inte de skivorna sålts i närheten av den utsträckning som de laddas ner. Det är bara dinosauriernas dödskamp vi hör. I GP läser jag att i USA har ett speciellt organ inrättats för att arbeta med copyright-frågor. De menar att man i US förlorar 1,8 miljarder årligen pga. piratkopiering. Det är 8 kronor per person och år, det låter inte så farligt egentligen tycker jag.

Allt är relativt.

Och idag fångade jag den stora flugan som surrat o surrat i ateljén, som jag jagade i en timme igår. Min plan var att stänga in den i min modell för att få ett par bilder av det, men den var så trött så jag tyckte synd om den o släppte ut den istället. Jag borde haft socker till den.
Ahimsa.

Inga kommentarer:

_arkiv

.....