lager

Långsamt långsamt. Vitt på vitt på vitt. Bredvid vitt. Lägga flytta . Försiktigt. Stilla. Collage. Fläckar.
Sorterar gammalt och nytt tittar. Tittar.
Lär känna mitt material igen. Det har gått så lång tid.
Känner på smakar på undrar vad som får vara kvar o vad som måste bort. Processen är långsam varje val helt självklart.
Kaffe spelar stor roll.
Och socker.

Målar akvarell för första gången på länge. Tar mig tid. Det blir slentrianmässiga motiv, men det är så skönt att lägga färg på papper. Det är överväldigande. Inuti känner jag att det är saker som skall ut. De finns inne inne det kommer kanske att ta tid.
Men det kommer.

Jag gör allt samtidigt. Tar fram o plockar bort.
Flyttar på något.
Sitter sitter.
Flyttar till ett annat hörn.

Börjar sakta se vart jag saknar en krok en hylla en stol en gardin.

Det är inte bråttom.
En vilja tränger ut inifrån ut ut en glädje en vilja att berätta.


_________-------------------------------------__________________

Och nu är det kväll och jag har en ny favoritfilm Me and You and Everyone we know av Miranda July och den var helt fantastisk. Har sett en kortfilm av henne där hon ställer frågan Are you anyones favorite person, and on a scale one to ten how sure are you? Och den nya filmen tar på något sätt fäste i den frågan o kastar oss rakt in i liv och drömmar och svårigheten i att röra vid någon annan.
Och låta sig bli rörd.

Så enastående bra jag vill bara skrika o skratta.