om att komma undan

Det är sällan människor ser så obekväma ut som när det väntar på att deras hund skall skita färdigt på trottoaren. De står där o vet att vi vet att när den kutande hunden är färdig skall de ta upp en liten påse ur fickan o skrapa asfalten. De vet också att vi ser oberörda ut, men gapskrattar inombords, om hunden är lös i magen och de måste ta ställning till huruvida man skall skyffla lite o försöka, eller om med skammens blickar i ryggen skall gå därifrån o hoppas på att lägga många metrar mellan sig o det där innan någon gör kopplingen. Då handlar det om att komma undan.
Idag är det parkväder. Sol o sommar o fåglar o bar hud. Det är omöjligt att sitta inne på ett kontor. I år skall jag inte göra om förra årets misstag. I år skall jag ha sol. Sol som fan hela tiden det är möjligt. Det andra får vänta. Inte en enda innedag med sol ute. Nej. Solen laddar batterierna hörde jag på radion, klart den gör. Sol sol sol kom till mig, märk min hud, fyll mig mig mig med e n e r g i !
Den kommande hösten skall jag inte inte gå i däck som jag gjorde förra. Skall ha humöret kvar även i januari o februari som är det värsta ja vet o varje år funderar jag på att emigrera o jag ä immun emot dumargumentet att det är så fantastiskt med årstider o deras växlingar. NEJ! Det är lutherskt perverst att vilja genomgå lidande för att det sen skall kännas fantastiskt, när det i själva verket är fullkomligt fasansfullt med snöglopp o horisontellt regn o mörker mörker. Våren och sommaren är enastående o de hade varit lika enastående utan november december januari februari. Det parti som i september lovar att avskaffa vintern har min röst.
Apropå hösten o valet o alla som lovar o lovar. Är det inte lite kul att lite småanarkistiska fildelar-yngels önskan om free shit for all har blivit en valfråga? Frågan är om det är banalt eller om det finns något stort i detta? Handlar det om en nätgeneration som helt enkelt inte vill betala för sig, eller handlar det om starten till en riktig kamp emot intellekto-egendom och immateriellt ägande? På Samoa-öarna, har jag hört, är mitt och ditt samma ord. En kompis farsa beskriver kommunismen som att allt mitt är mitt och allt ditt är också mitt.
Kan man tänka sig att Sverige skulle kunna offra de missgynnade kulturarbetarna och skribenterna och hitta andra sätt att ersätta dem till förmån för att arbeta emot en ny modell för ägande. Att det kanske måste ändas, det system vi nu lever i. en god vän som jobbar på ett stort utvecklingsföretag sa häromdagen att om man inte kunde äga idéer skulle de aldrig lägga pengar på produktutveckling, eftersom någon annan direkt skulle komma o sno idéerna. Ja det är ju givetvis problematiskt, i alla fall för det företaget, men kanske skall ordningen vara annorlunda? Kanske skall inte utvecklingen (och pengarna) ligga på andra sidan jorden från dem som sedan skall tillverka. Kanske är det just det som är problemet för tex. Kina som tillverkar nästan all världens konsumtionsvaror. Det är kanske just där skon klämmer…att någon i väst har fått hyfsat betalt för att utveckla en idé som sedan ett gäng näst intill obetalda kinesiska arbetare snickrar ihop utan någon som helst förståelse om de tillverkade föremålens sammanhang. Kanske skall vi inte underlätta för detta, utan istället se till att idéutveckling sker i samband med tillverkning.
Taskigt för det svenska utvecklingsföretaget, men desto bättre för något annat, som kan erbjuda både utveckling och tillverkning.
Och kanske kan man hjälpa den utvecklingen genom att sampla kopiera dela med sig tjuvåka, eller så vill man bara ha mer gratis och komma undan.
Det visar sig väl.