Hur blir man allmänbildad? O hur kan skolan lägga grund för bred kunskap? Lite om mycket. (fy fy fy, det vill vi inte ha, vi vill ha spetskompetenta tillväxtmaskiner som kan lyfta svensk forskning och ekonomi till nya internationella höjder*).
Jag vill tro på bred kunskap. Jag vill tro på att … Att lära sig vidare, fördjupa sig, handlar väl oftast om att veta vilka frågor man skall ställa, veta var luckorna finns. Kan man formulera sig rätt växer kunskapen på alla fronter samtidigt. Allt får betydelse. Allt blir intressant.
Inge nyheter, men det stod om det i DN idag, om hur allmänbildning är den högst skattade kvalitén vid jobbansökningar. Men ingen vet riktigt vad det är. O framförallt inte hur man lär ut det. eller?
Är det egentligen så svårt? Är det inte snarare ett problem i skolan eftersom allmän kunskap är allt det emellan prov o tentor o betygsskalor o mätbarhet. Allmänbildning är svårt som fan att mäta, och om det inte går att mäta ja då kan vi inte satsa på det i skolan. Hur skulle det se ut om eleverna bara gick runt o lärde sig en massa olika saker o man inte kunde avgöra vem som var G o vem som var MVG? Då skulle man ju inte kunna veta vem som fick bli läkare och vem som skulle laga bilar. Det skulle ju bli orättvist.
Eller hur.
Kanske kan man hitta ett sätt att mäta allmänbildning?
Klart man kan.
Problemet är väl snarare att vi inte vill satsa på den typen av flummande o vaga kursbeskrivningar, det lönar sig inte. När jag började läsa på universitetet i mitten av 90-talet så läste många lite A-kurser i olika ämnen, lite i väntan på att man skulle få ordning på vad det var man ville syssla med, eller i väntan på att man kom in på det man redan visste att man ville. Det var inte en stakad väg till en examen, utan en möjlighet att bredda sig. För sin egen skull. För sin framtid. Studielånen var fortfarande så pass väl tilltagna att det var möjligt. Det kan man ju se som dröneri o slapphet, eller som investering för framtiden. Det fanns ett samhälleligt stöd för allmänbildande. Bildande kanske man kan säga. Jag läste Humanekologi, Miljökunskap och Antika Greklands historia. Breddande. Ozon, entropi och Zeus.
När jag tittar på skolan nu blir jag lite orolig. Barn skall välja sin livsinriktning redan vid 15 o sedan specialisera sig o plocka rätt kurser genom gymnasiet för att efter det ta sin universitetsexamen i en rak o snygg prydlig form utan avstickare utan tvekan utan ångervecka. Det finns inget öppet köp på de avgörande valen.
Hur exakt detta skall gå till får bli en annan dag.
*Tillväxt o snyggt BNP handlar ju om resultat. Vi skall väl för fan inte utbilda våra ungdomar till att bli bra på TP!
5 kommentarer:
heja!
pratade med mor o syster om att man hoppas att det är just att ställa rätt frågor man lärt sig. för man vet att det är så mycket man inte vet, vilket kan göra val så svåra. det är en av anledningarna till att jag så sjukt glad att jag inte är 15 idag.
det är fan svårare än man tror. dessutom måste man ju stäla alla de andra iditfrågorna oxå, o sen skall man kunna sålla vilka som var de smarta.
fi fan.
ja, att vara 15 idag måst evara en mardröm. man å andra sidan, att vara 15 är en mardröm.
allt glorifierande över tonåren är bara ett medelålderssätt att dälj asin egen litenhet o den totala förvirring som rådde. man vill nu verka som en som både hade koll o kul, men egentligen var det en jävla pina som man gärna hade hypersovit sig igenom...
ikväll satt det några ungdomar o krökade bredvid mig på en krog. de var så unga o fulla o hade hela livet framför sig o trots att det var brattigaste brattiga så avundades jag dem för att deras framtid var så ljus. så ren.
jag tänker att många av de bästa vännerna nu är de som var de bästa då (för mig). beror det på att man levde genom allt underbart eller all skit tillsammans då? förmodligen både och. jag skulle inte vilja vara utan moppe-turerna och videovakorna, men tiderna då ätstörningar och livsångest härskade skulle jag önskat att vi slapp. den ljusa framtiden är än mer livsnödvändig för kidsen idag än den var för oss på den goda gamla tiden. hoppas de hinner träffa dedär vännerna trots att de ska börja jaga efter karriären så tidigt.
sanning. det är nog lite synd om dom. välja resten av livet när man är typ 15 16.
fii fan.
jag håller med dig om att det fanns en massa bra grejer, eller ialla fall sånt som har blivit bra historier. det jag minns som otäckt var den stora förvirringen o ängsligheten. ängsligheten över att inte räcka o duga o allt var så satans stort.
det finns ju kvar nu oxå, men inte alls lika livsavgörande.
Skicka en kommentar