Det är inte rummet i sig som lockar, det är dess inneboende potential för berättelser. Det är rummets möjliga förutsättning att vara en position / plats för berättelsen [rummets narrativa potential]*
Du / jag.
Dom andra.
Rummet är alltid förutsättningen för intersubjektivitet, för hud mot hud mot mun mot fingrar mot –en. Mötet finns kvar i platsen rösten finns alltid ligger lager på lager på andras röster ovanpå eller under och de finns alla samtidigt och om man lyssnar ordentligt kan man höra dem alla.
Synkront. Nej. Asynkront.
Bara ni, fru Bandolin, vet hur de alla låter jag vet att ni vet jag vet att ni kan höra dem.
Äpple rosor tukt
Otukt
Leukemi lekamen fjärilsvingar utombords
Gräs förstånd förevändning försvar
Cinematik evighet
Föreståndare löv
O havet som aldrig slutar.
*Rummet som situation. Utanför sin egen möjlighet att avgöra skillnad mellan gott och ont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
07
(241)
-
▼
07
(15)
- o igen
- i stillheten finns ändå rörelsen o kraften är så s...
- att laga en kopp kaffe, eller att laga en kaffekop...
- under arbete
- lite tankar...kväll...tv
- idag. regn. nästan
- möjlighet för framtida sökande. men varför?
- plats = situation
- Billy Corgan - Ja tack.
- spatial anorexi [½]
- andras bilder andras berättelser
- En man hade kört linbana över ett sund på Irland ...
- Inser nu efter en dags arbete att detta ser ut so...
- ja, jag tror fan att det finns saker under det man...
- skit i miljön! vem orkar bry sig egentligen? Nu kö...
-
▼
07
(15)
11 kommentarer:
Nu kanske jag skjuter bredvid målet, men beroende på hur man vill definiera rummet, blir det ändå ofta något begränsat. Det finns fortfarande OTROLIGA möjligheter, men om rummet är ett faktiskt rum, innesluts det av väggar och tak, om rummet är en stad, en restaurang en 'xxxx', bergränsas det av en avgränsad yta och en massa andra aspekter. Visst tusan är det bredvid målet, jag babblar, men i alla fall... Kanske behövs det ett nytt ord. Eller ett gammalt. Kanske "rymd"?
Fast oavsett, det handlade ju inte om rummet, det handlade om situationen. Kanske är den viktigaste aspekten tid?
---
Bredvid målet. Inspark. Jobba hem till egna planhalvan...
Nu. Landet, nedkoppling!
kanske vd sidan av, men hellre även ett sätt att se på det hela.
klart att rummet alltid begränsas, o det jag tror att jag tänker på är att den viktigaste begränsningen ligger i upplevaren, o i drömmen om rummet, om rummets berättelse, om dess subjektiva idé.
jag skall fortsätta fundera på detta, märker att det står lite still nu.
Begränsningen är ofta på det stora sett, tämligen marginell, möjligheterna är ju, som sagt, fortfarande grandiosa.
ja.
rummet kommer att fortsätta i evighet...nä...inte evighet, men fett länge, att vara plats för nya berättelser o nya berättelser o andra berättelser baserade på ngt om just det rummet and so on and so fourth
jag tror det som slår mig mig är skillnaden i upplevelse av ett rum, beroende på den upplevandes tidigare erfarenheter.
eller direkta i rummet.
det, är spännande att tänka på när man som arkitekt utformar rum (rymd?) med specifika möjligheter o jadajada.
klart att man måste tänka på många saker, men allt det man inte vet...hur bygger man bort mobbing?
well.
Jag har inte tänkt på det. Begränsning som ändamål.
---
Mitt nya rum är inte speciellt gammalt, men det har bott folk här före mig. Det finns inga spår av dem. Det borde kanske finnas spår. Kanske kan man sätta i system att efterlämna något. Ge rummet en historia. Det ska jag baske mig göra. Kanske rita något på ovansidan av köksskåpen. Skriva en berättelse uppe på kylen.
--
När jag bodde i min förra lägenhet, delade jag toalett med en tjej som jag aldrig träffade. Ett tag tänkte jag att jag skulle lämna en pärm i toaletten. Jag skulle skriva ett par rader som början på en berättelse. I min utopia-toalett, skulle tjejen lägga till något, varpå jag skulle fortsätta och till slut skulle vi, som aldrig träffades, ha en gemensam historia. Men... Jag gjorde inget av planen... Merde.
åh vad jag gillar den här texten, diskussionen, samtalet. det fick mig att börja tänka (igen), haha! härligt! kanske kommer jag med nån egen synpunkt men mest njöt jag bara av att läsa...
jag gillar ju rummet, dess samtidiga begränsningar OCH oändliga möjligheter, tak väggar golv är egentligen inte avgränsande (på ett sätt ja, men) ett tomt rum är RYMD och kan fyllas med vad som helst... materiellt, fysiskt och själsligt... och sen det där med att varje rum/lägenhet tex man bott i haft andra boende där, alla deras berättelser som fyllt (och fyller) de rummen... att varje plats/stad/rum bär på otaliga vackra, tragiska, galna historier, människor som passerat eller stannat en stund, levt där länge... ja fascinerande
kris, det finns en barnbok som heter 'bo här o där' om en tjej som flyttar runt med sin pappa i en massa andrahandslägenheter o hon lämnar kvar ngt varje gång, för att hennes pappa säger att nu har vi städat så fint att de inte kommer märka att vi bott här, då lägger hon dit fina saker, som verkligen betyder för henne.
snyggt.
att bli minnd.
jag tror det är bra att lämna spår. fina saker. små detaljer som det tar kanske lång tid att hitta. Amelie är ju ett bra exempel, en lite låda som legat bakom väggen i 40 år!
tänk att få hitta en sån skatt!
ulrika, ja berättelserna i rummet rymden är fantastiska. det gäller att söka dem, o översätta dem till ett språk man kan höra se känna smaka.
däri ligger utmaningen om du frågar mig, att inte bli helt överrumplad av att det är så mycket. att börja i ena änden o nysta. långsamt långsamt så kan man nysta fram allt.
Snygg barnbok. Med tanke på att jag hänger så lite med barn, får jag ingen naturlig kontakt med barnböckerna. Jag har läst en enda barnbok under de senaste tio åren. "Kurt och fisken" av Erlend Loe. Den var okej.
Ett tag när jag inte tänkte ut så många kortsiktiga projekt som jag gör idag, tänkte jag att jag skulle skriva en barnbok. Den skulle handla om en familj som fastnade i ett varuhus efter att det stängt. Skrev kanske två sidor innan jag struntade i det.
Kan man inte starta en grej? Få fler folk än en själv att lämna saker, märken, oav? Det skulle vara spännande att veta att oddsen var ganska goda för att hitta något när man flyttade in någonstans. Som en skattjakt.
Ja, och Ulrika: Javisst, men ÄR det inte helt galet att man inte hittar något spår av allt det där som måste hänt i lägenheten?
det är tragiskt när man tänker på det. det är samma som second-hand, o somligas ovilja att ha ngt som nånannan har haft. att allt måste vara skinande nytt o fint o blankt.
om man skulle hitta ngt som var från den tidigare hyresgästen skulle man förmodligen bli förbannad.
synd.
Skicka en kommentar