o igen

i stillheten finns ändå rörelsen o kraften är så stark att det blir nästan omöjligt att hålla emot.

Letade efter: En låda med bilar (fysiska minnen / bevis på barndom) + låda med fotografier.

Hittade: En låda med bilar, en låda med fotografier och pusselbitar.

Rummet: Centrifugalt.

Jag slungas ut sekunden jag stiger in. Jag kastas ut tvingas i rörelse. Röran oredan minnena bilden i ständig förändring, i avsaknad av fixpunkt. Allt i transformation i metamorfos jag vill så gärna förstå men bär endast oslipade nycklar. Vissa av nycklarna är ju tandade klara men jag vet inte till vilken dörr de går vet inte vilka frågor de kräver. Tjugo frågor [ja / nej] Är det en färg? Är det en han? Är det ett minne? Var det omständigheterna? När tar omständigheterna slut och blir något annat?

att laga en kopp kaffe, eller att laga en kaffekopp är inte samma sak

Jag skulle varit duktig. Gått o lagt mig nu. Sovit. Kväll o lillnatt med vän o vin o ord o idéer o tankar om hösten o framtiden o det fyllde mig med energi. Med skratt o längtan.
Istället för att gå o lägga mig o vara förnuftig så tänker jag gå ut i regnet o köpa cigg.
På Shell.
I luckan.
Jag har fan semester, o sen i morse: en Fondportfölj. Fett vuxet. Vuxet så det räcker i alla fall tills man somnar o då behöver jag inte ta mer ansvar idag. Således. Rökverk.
Nu.
Imorgon nya äventyr.
Vänner från Hufvudstaden. Big Love.

o regn. detta regn.
Utan sol kommer Sverige bli en brygd av utbrändhet i Oktober November.
Bristen på ljus o a-vitamin kommer knäcka befolkningen.

eller inte.
skit samma egentligen, bara man är lite ledig.
ju.

under arbete

Dagarna: rita rita klippa klippa klistra rita. det är semester o regn o det går långsamt långsamt framåt.
Långsamt.

lite tankar...kväll...tv

Kollar Bones på TV. Som jag gillar. Som fan. Mord HiTek lite love. Fint som fan. Men det som slår mig… alla mord.

En idé: om man skulle kartlägga alla mord som sker o skett i våra svenska deckare; filmer o böcker, så skulle Sverige vara ett mycket obehagligt land.

Ganska kul när man funderar på det, att varje berättelse på något sätt förutsätter att runt omkring går allt på som vanligt, o det tänker Åsa Larsson Liza Marklund Håkan Nesser Mankell o alla dom andra.

O en annan sak, en film:

Escape from Gitmo

Plot: en skurkstat har ett fängelse på en liten erövrad snutt mark på en ö en bit ut i havet. Där råder inga internationella lagar, här finns ingen insyn, här råder inte demokrati.

Här hamnar vår hjälte, den tillfångatagne frihetskämpen med en djup tro på en demokratisk planet där människor kan leva sida vid sida med varandra och miljön.

Han rövas bort av den onda staten o smutskastas som en skurk…som en terrorist.

Men, en hjältemodig fritagningsinsats stundar o i slutet har många många obetydliga vakter med vapen gått åt saker har sprängts o i zodiaken i mörkret (they never knew what hit them) spelas tårdrypande musik o ord om global demokrati yttras av väderbitna spec.ops.

Vår hjälte är förmodligen fransk-algerisk, religiöst och statspolitiskt obunden, en frihetskämpe i den nya tiden.

idag. regn. nästan

Mobilanteckningar, Juli:

*Oil Peak

*Hjärtat är inte en konjunktur

*Centripetal Opus mundi

*obs. Svarta hjärtan!

*Klimatsmart

*En ställning för den som fastnat i tiden.

möjlighet för framtida sökande. men varför?

Sitter med fotografier. Flera tusen osorterade. Bilder minnen idéer tankar. Saker som hänt människor som varit. Många har blivit kvar, andra har försvunnit. Funderar över min dokumentationsmani. Varför är det så viktigt för mig att dokumentera allt som händer? Foto dagböcker sparade saker papper txter snuttar ljud film. Allt sparas arkiveras katalogiseras. Finns. Kvar.

Vad letar jag efter i alla dessa dokument?

o vad kunde tiden använts till istället?

Jag hoppas på att komma på det snart.

plats = situation

Det är inte rummet i sig som lockar, det är dess inneboende potential för berättelser. Det är rummets möjliga förutsättning att vara en position / plats för berättelsen [rummets narrativa potential]*
Du / jag.
Dom andra.
Rummet är alltid förutsättningen för intersubjektivitet, för hud mot hud mot mun mot fingrar mot –en. Mötet finns kvar i platsen rösten finns alltid ligger lager på lager på andras röster ovanpå eller under och de finns alla samtidigt och om man lyssnar ordentligt kan man höra dem alla.
Synkront. Nej. Asynkront.
Bara ni, fru Bandolin, vet hur de alla låter jag vet att ni vet jag vet att ni kan höra dem.

Äpple rosor tukt
Otukt
Leukemi lekamen fjärilsvingar utombords

Gräs förstånd förevändning försvar
Cinematik evighet
Föreståndare löv
O havet som aldrig slutar.





*Rummet som situation. Utanför sin egen möjlighet att avgöra skillnad mellan gott och ont.

Billy Corgan - Ja tack.

Lyssnar på Smashing Pumkins nya Zeitgeist o slås av vilket satans bra rockband de är!
Kommer aldrig att glömma Today o hur det kändes som att allt var ljus o tårarna rann.

O nu släpper dom en skiva 10 år senare som är så jävla jävla bra. Första lyssningen o jag ryser.

Detta kommer att göra gott för regniga sommardagar.

yeah!

spatial anorexi [½]

Anslag: Rummet blir elektriskt jag kan inte / sitta stilla / måste röra mig måste kontrollera det måste se ramarna se ritningen veta ordningen. Jag blir centrifugal*.
Ordnar: ordningen / _ _ _ _ _ _ **

Planlöst arbete tvingar fram nya vägar. Det som verkar omöjligt blir en öppen dörr o det som tidigare var sanningen blir –ism.

Hur många gånger kan det hända?






*Nu syns vi / rakt igenom.
** [katalogen] kronologin

andras bilder andras berättelser

Många bilder samlade från gator.*
Jag kan inte gå förbi dem.
Den här har funnits med länge.
Jag måste använda det till nåt.


Det kommer.

*En av mina bästa filmkaraktärer alla tider alla kategorier är han som samlar på fotografier från fotoautomater i Amelie.

En man hade kört linbana över ett sund på Irland i 27 år.
Jag undrar hur det känns att ha gjort något i 27 år.
Undra vad jag kommer att ha gjort i 27 år.
Det känns helt overkligt att göra samma sak så länge.

Ungar dunkar plåt på raggarmässa i Rättvik.
Källsortering o KRAV o återvinning o förnyelsebara energikällor... o traktorpulling!
Det går fan inte ihop.

Inser nu efter en dags arbete att detta ser ut som en nidbild av Anki o Pytte. Det är det inte. Jag avgudar Anki o Pytte!

ja, jag tror fan att det finns saker under det man ser.

Arbetet pågår. Samlandet växer utanför sig själv.

Bitar faller på plats o vid sidan av.

skit i miljön! vem orkar bry sig egentligen? Nu kör vi så det ryker!

Heja heja den Amerikanska drömmen. Heja heja stora bilar o frihet o konsumtion o tillväxt tillväxt. Idag firar dom nationaldag o det skall viftas flaggor o tårögt hålla hand på hjärtat o säga ramsa till banéret o det skall riktigt gosas i patriotism.
The American Way skall hyllas o alla skall stå enade för en väg som håller på att ta vår planet till en ny istid. Vaffan!?
Såg En obekväm sanning* o det var den sannerligen. Satt där o kände hur mattan dras undan. Hur skall vi förklara detta för våra barn? Vad skall vi säga? –Jo vi visste att vi var tvungen att förändra vårt sätt att leva, som fan, men vi sket i det…tja, vi tyckte nog att vi vill ha saker som vanligt o inte hålla på o vara tvungna att tänka på att släcka lampor o köra mindre bil o sluta flyga o inte köpa svinbilliga kläder o se över varifrån maten kommer o allt det där som är jättejobbigt faktiskt.
Nej hellre köra på som vanligt o så se till att vara så högt upp på stegen som möjligt när det skiter sig…för det gör det.

Om man får tro Al Gore, så riskerar isarna (nord o syd) att smälta ganska snart o det gör två saker:
1. Det höjer havsvattennivån i världen, o det resulterar sådär 100 – 200 miljoner hemlösa.
2. Om isarna smälter så är det stor risk att Golfströmmen stannar eller ändrar riktning, o vi får ingen värme i Europa, vi blir EU on ice. (förra gången det hände sjönk temperaturen till istid på elva år…)

O vad händer när 150 miljoner människor skall omflyttas i världen, om Europa är nästan obeboeligt?
Det blir tajt.
Vi sitter ju här o surar över några tusen asylsökande.

Det är inte ok längre att sitta på röven o bara vänta.
Vänder vi inte detta har inte våra barnbarn någonstans att ta vägen.
O det enda som kan överleva är skorpioner o de skitäckliga havsspindlarna** (bild).
O det är ju fan snart.


*För alla som inte sett den, gör det, den behövs verkligen.
**Jag har garanterat skrivit om dem förut, för jag tycker att de är så fasansfullt obehagliga…de har ingen kropp utan bara en samlande led i mitten, alla organ sitter i benen. De är bara ben. Fy fan!