Blicken inåt ger lite utrymme för intryck. Det mesta handlar om att ta hand om alla de som redan finns. Sortera dem lägga på plats i gamla fack och nya. Katalogisera gruppera ställa om. Böckerna i en ordning, fotografier i en annan. Minnen platser människor allt rusar förbi samtidigt. Det finns ingen kronologi för minnen, de har egna banor rusar öppnas triggas helt plötsligt är det 1982 och sen är det 2002 eller 1996 eller igår. Bilder bilder och det är ibland söndrande smärta och sen varmaste lycka. Därför är bokhyllan en bra plats för minnen. I varje bok i varje album eller låda med brev eller mapp med txter finns minnen och associationer och allt finns samtidigt. Jag sitter på golvet och reser genom alla minnesnoder utan att röra mig utan att se nästan. Orörlig kopplas tillfällen och möten ihop med txter med musik med filmer med lådor utan txt som innehåller alla sakerna. Helmut Newtons utmanande amazoner kopplar med Ellis American Psycho till Austers Orakelnatten till Walter Mosley till Grand Theft Auto san Andreas till Abalone och Backgammon och vidare till Bariccos Oceanhavet genom 400 bilder av lilla m’s första år och vidare… Och A tribe called quest I left my wallet in el segundo Det tar aldrig slut och varje ord varje txt varje bild varje föremål är en egen väg. Allt blir en resa bakåt. Den enda vägen ut är de olästa böckerna, de som presenterar något som skall hända. Något som är bestämt men inte genomfört.
Det kommer tid för nya intryck.
