2008-07-01
2008-06-30
våga våga våga
2008-06-29
2008-06-27
porösa strukturer

En början till en visualisering av strukturer. Ätpinnar o buntband.Bra material.
Inte en väg ännu, men något av en riktning.
2008-06-25
...snart.
Saker som fallit mellan stolar.
Men istället blir det mest hajblick ut genom fönstret.
Semester har bromssträcka.
Pulsen skall ner.
Nätterna skall ätas hela.
att våga gör så lite som möjligt.
oj.
2008-06-23
vaffan?!
2008-06-22
2008-06-17
le font
Haha.
Jag skulle tro på hela världen. Jag menar det, jag skulle tycka att den var enastående att stiga upp i. Varje dag.
Han: Omskriven, men sällan lyssnad på.
Hon: Fermenca, ovetande om att tiden går långsammare i månsken.
Han: - Jag kan inte, om jag stannar finns jag inte.
F: - Utan rörelse blir alla tunna. Transparenta. Kanske om jag rör mig med dig blir det lättare.
Han: - Om du rör dig med mig försvinner vi.
F: - Tillsammans?
Rakaste vassaste tunntunna sårstreck över barhud över landskap inom utom.
[ _ _ _ _ _ _ ]
Hon petar ut ögon på dockor stjäl sovande barns hjärtan.
Finns aldrig på morgonen aldrig på dagen aldrig där man tittar.
Jag tycker om henne på nätet.
I ögonvrån.
Hon bor i luftslott luftkoja.
Han: - Tid betyder aldrig samma sak.
F: - Det gör inget, jag skulle ändå vara kvar.
Han: - Jag skulle ljuga.
F: - För att få stanna?
Han: - Ja.
Reser sig, pekar på sina fötter, sina ben.
Han: - Jag skulle stå precis här o nicka fastän jag inte visste.
F: - Och de skulle tro dig?
Han: - Ja.
Han: - Det gör de alltid.
F: - För att de måste?
Han: - För att annars skulle inget vara som vi bestämt.
Utanför rasar stillhet river köttsår grusar drömmar o knän o clownskrattar i tåransikte.
Jag rullar genom festsal balsal nattkorridor.
Önskar glödfingrar.
Sticker hål på såpbubblor ögonglober fantasier.
Är teflon o skyddsplast.
Vet att det blir morgon o i ljuset blir allt som vanligt.
Tomt.
Han: - Om tiden?
F: - Nej, om oss.
Han: - Jag med.
2008-06-16
cirklar
2008-06-15
...
Närvarande.
En påminnelse, om sömnlösheten.
söndag...
Så mycket olika spår.Varför vill man ha en FRAlagstiftning som verkligen riskerar medborgarnas integritet?
Jag sitter o funderar på hur förändring sker i ett samhälle o vad man kan göra som individ, som medborgare, ett ett land, i en värld.
Inte mycket känns det som.
Det blir liksom som de bestämmer, de som vi har röstat fram, de som lovar o lovar.
O i det större globala perspektivet där storföretag o mediakonglomerat* gränslöst äger tingen o åsikterna blir den enskilde medborgaren devalverad till konsument, som kan välja att köpa det ena eller det andra.
Är det konstigt att man plockar upp stenar?
Eller målar på gatan?
Eller skiter i upphovsrätt?
Men efter det? Vad händer efter det?
Hur vaskar vi tillsammans fram konstruktiva lösningar för att ändra kurs?
Det ser mörkt ut på avbytarbänken.
Handla utan att fråga om lov?
Veta att det finns konsekvenser, ta dem när de kommer?
Tro på möjligheten till förändring, agera på övertygelsen?
Tänja?
Hur elastiska är de regelverk vi verkar inom?
Är makt en överenskommelse av endast en part?
Nej inte om man får tro James P Carse (Ändligt och Oändligt spel) som talar om att makt är alltid en överenskommelse av båda parter. Om det förhåller sig så, hur gör vi för att frånsäga oss rollen som passiva mottagare av den borgliga alliansens taktfasta sönderplockande av ett fungerande samhälle för alla?
Hur sätter vi stopp, innan de har fått isär hela skiten, sålt det som gick att sälja, plundrat resten, o dragit till Cayman Islands med cashen o nolltaxerat sig in i adelskalendrar o historien?
Hur?
Med stenar?
Eller finns det bättre sätt att sluta acceptera maktordningen som den är?
Det måste det ju fan göra.
*jag vet inte riktigt vad konglomerat betyder, men det låter så fett bra. skall slå upp det...
Konglomerat:
koŋ¹glωmera⁴t, äv. kon¹-, l. -glo- l. -glå-, äv. ⁰¹⁰⁴ (kånnglomerát DALIN), n.;best. -et; pl. == l. -er.
(förr äv. skrivet con-)
[jfr t. konglomerat, eng. conglomerate, sbst; av fr. conglomérat, av lat. conglomeratum, p. pf. n. av con- glomerare, hopnysta, av com (se KON-) o. glomerare, nysta, hoprulla (jfr AGGLOMERERA)]
[1]
1)
jfr AGGLOMERAT
HimHavJord
jfr BASALT-, URBÄRGS-KONGLOMERAT m. fl.
[2]
2)
Ett konglomerat af enskilda erfarenhets-satser. BOLIN Statsl. 1: 63 (1868).
(Berlin) är ett väldigt konglomerat av småstäder. SvD(A) 1933, nr 63, s. 22.
ok, nu vet vi det.
2008-06-12
inuti eller ute i rymden
En utställning, på ett galleri, i New York. Jag har ett papper någonstans på vem o var.Ett rum, stort, med en molekyl, eller Big Bang eller något annat svårgreppbart.
En noga sammansatt struktur i svarta resorband, att röra sig igenom mellan.
Ett rum så enastående att vara i att jag aldrig ville gå.
Det var bland det bästa jag sett på mycket länge.
vad är vad kan man undra?
2008-06-10
ja!
2008-06-09
uppdaterad web
nya _drawings
nya _journal stories
nytt nytt nytt är alltid bra, det ger bränsle.
nu är det sol sol sol ute o jag skall kyssa den.
2008-06-08
2008-06-05
2008-06-04
2008-06-03
2008-06-02
2008-06-01
inte utan
snabba cash
Jens Lapidus rullar färskaste språket, upptempo nertempo, alla karaktärer med egen ton.
Resultat: svindlande.
Läsglädje.
Historien: nja
Hans karaktärer är du med Pat Bateman o ett öga rött o organisationen lever i Gomorra.
Den var som sommarglass. Njuta, äta fort innan smält.
Finaste livet, Gucci o Kharma.
Livskvalitet.
Koks o silikon.
Ytornas yta.
2008-05-31
2008-05-23
en kväll
Funderar på lek.På leken som avgörande del i tillvaron.
Jag tänker såhär, typ:
Att spela spel med en vän är enastående (i stort sett alla spel, men vi tar backgammon).
Men att spela med en vinnarskalle blir snabbt ointressant, för den som måste vinna ser inte det gemensamma i att göra tillsammans, den ser bara om det är vinst eller inte, o om man själv gör några fina drag så möts det bara av sura miner.
Å andra sidan är det inte heller speciellt intressant att spela med den som helt saknar lust att vinna, att spela spelet, som tappar fokus, gör lite vadsomhelst "för det spelar väl ingen roll".
Båda är lika tråkiga.
Det är här leken kommer in.
Att leka spel.
Jag tänker mig hur barn leker, ett aktivt undersökande av verkligheten, som är på fullaste allvar så länge leken pågår, men efter det, eller mitt i om något avbryter en sekund, för att sedan kunna stiga ur helt när leken är över.
Det är detta jag vill åt.
Det fullt koncentrerade allvaret när leken pågår, för att sedan kunna ta ett stag tillbaka o se helheten, tillsammans se vad som hände.
Att leka spel är således att vara full engagerad under tiden som det hela pågår, för att sedan kunna se att det var en gemensam upplevelse.
Och det borde kunna gå att överföra på annat.
Livet typ.
Förmågan/viljan att kunna engagera sig fullt ut, men oxå kunna ta ett steg ut o se situationen.
Leka jobb.
Leka relation.
Det är den gemensamma kontexten som avgör.
Att bestämma sig för att nu gör vi detta tillsammans o det skall gå.
JAg skall nog fundera vidare på detta.
2008-05-16
2008-05-15
o natt igen
2008-05-13
2008-05-10
dagar
Regruppering.Samlande.
Flera spår som kommer att löpa vid sidan av varandra o det är nog en bra sak.
Teckningar modeller foto web.
Om det ena får vara mammasgata så kan det andra få ta ut en sväng. Det är ju just det där med ta ut som verkar krångligt.
Att våga.
Våga sabba o skita ner o inte peta peta peta.
Det skall gå.
2008-05-07
in
2008-05-06
magiska män
DN-web idag:
Uppsalamagiker vann i Las Vegas
Jag trodde att en av dem blev uppäten av en tiger?
Magiskt att trolla fram sig, nu, sådär 12 år senare.
Fett trolligt.
2008-05-05
en vacker dag
Efter att ha mött så många arbeten idag, på så många nivåer, så många lager, så många vägar att ta sig framåt via bild, rörlig o fast, objekt, ljud, samtal, rum så känner jag mig obekvämt fast i mönster.Det sitter en bit in att erkänna, men jag blir avundsjuk.
Jag vill oxå vara så öppen.
Inser att det är dax att stiga utanför den egna mallen.
Hur fan gör man?
hjälp.








































