Funderar på lek.På leken som avgörande del i tillvaron.
Jag tänker såhär, typ:
Att spela spel med en vän är enastående (i stort sett alla spel, men vi tar backgammon).
Men att spela med en vinnarskalle blir snabbt ointressant, för den som måste vinna ser inte det gemensamma i att göra tillsammans, den ser bara om det är vinst eller inte, o om man själv gör några fina drag så möts det bara av sura miner.
Å andra sidan är det inte heller speciellt intressant att spela med den som helt saknar lust att vinna, att spela spelet, som tappar fokus, gör lite vadsomhelst "för det spelar väl ingen roll".
Båda är lika tråkiga.
Det är här leken kommer in.
Att leka spel.
Jag tänker mig hur barn leker, ett aktivt undersökande av verkligheten, som är på fullaste allvar så länge leken pågår, men efter det, eller mitt i om något avbryter en sekund, för att sedan kunna stiga ur helt när leken är över.
Det är detta jag vill åt.
Det fullt koncentrerade allvaret när leken pågår, för att sedan kunna ta ett stag tillbaka o se helheten, tillsammans se vad som hände.
Att leka spel är således att vara full engagerad under tiden som det hela pågår, för att sedan kunna se att det var en gemensam upplevelse.
Och det borde kunna gå att överföra på annat.
Livet typ.
Förmågan/viljan att kunna engagera sig fullt ut, men oxå kunna ta ett steg ut o se situationen.
Leka jobb.
Leka relation.
Det är den gemensamma kontexten som avgör.
Att bestämma sig för att nu gör vi detta tillsammans o det skall gå.
JAg skall nog fundera vidare på detta.
5 kommentarer:
shit, vilken fin tanke!
att leva fullt ut, ta det på allvar och ge sig hän i det man gör. men samtidigt se att relationer, reaktioner, kanske aggressioner, beror på samspelet. Och att det blir det man gemensamt gör det till.
Det behöver kanske inte heller finnas givna spelregler? Stränga ramar för hur man ska bete sig? Varje ny relation, varje ny situation, borde börja som en lek. som växer fram och blir till något alldeles eget, fullt av fantasi och alla möjligheter i världen. Utan på förhand bestämda regler att förhålla sig till….
Kommunikation, reflektion och ett öppet sinne. det är fina grejjer det!
fast den fina naiva man har som barn, kan man aldrig återskapa helt o hållet som vuxen.det är något subtilt nästintill genomskinligt som man inte kan härma.(tror jag)
backgammon är btw ett otroligt underskattat spel!det leker jag gärna
sn, jag tänker mig att det inte handlar om huruvida det skall börja som en lek o sen utvecklas. tror jag. utan snarare att lek är ett förhållningssätt till tillvaron, att man alltid kan vara i lek-mode.
det är något med att den kontext man skapat tillsammans, oavsett om det är spel eller relation, vänskap eller jobb, som är det viktiga. att man tillsammans sätter upp sammanhanget o att man bestämmer sig för att vara i det.
kanske är det så att det är just lekandet.
jag tänker mig huvudpersonen i 'office space', som blir hypnotiserad o helt enkelt slutar att ta sitt jobb (o resetn av saker) på något vidare allvar, ser det hela lugnare. han leker på ett sätt sitt liv.
leka liv.
mn, nä det är klart att det är svårt som vuxen att gå in i saker lika öppet som man gör när man är barn, man vet ju så mycket mer, men ändå...
kanske är vi oxå onödigt rädda för att det inte skall tas på allvar, så vi rynkar pannan o är viktiga istället för att verkligen undersöka.
emellanåt sker det fantastiska undersökningar i gestaltningsarbete, när man tydligt ser att detta hade aldrig kunnat tänkas fram, då tror jag att man är i lek-mode.
man tar det på fullaste allvar, men kan ändå ta ett steg åt sidan o exempelvis blogga om det hela.
vi får se hur det utvecklar sig detta.
men...om man tar ett steg åt sidan och observerar det utifrån kan det väl bli lite pretto?då blir det ju ingen riktig lek egentligen,utan bara ngt som man bestämmer,lr?mer som en process efter ett tänkt leksystem.för på ett sätt kan det ju vara härligt att leken som ting i sig själv inte är vetenskaplig ner på papper,utan att den bara är och skapar ett rum just då.den där friheten att man faktiskt inte behöver prestera ett resultat,utan man bara gör det.O att det finns där som lite fluff när vardagen är asfalt.Jag önskar jag hade mer lektid
mattias, det var nog på ett ungefär det jag menade. att ha ett öppet sinne. och att inte falla in i givna mallar för hur saker SKA vara. och med relation menade jag inte bara en kärleks-sådan, utan alla relationer man har med alla människor. det behöver inte heller sluta lekas för att man vänjer sig vid kontexten. den bör väl hela tiden utvecklas, omvärderas. kanske lekas fram. vad vet jag.
fast faran är väl att man går från leken och tänker för mycket. eller, jag gör ofta det. fast jag tror livet behöver lite av varje. lek och reflektion. med risk för att bli pretto...
Skicka en kommentar