Är lite trött på alla insekter som skall ha mitt blod.
Har lagt en presenning över tältet, lite för regnet som skall komma (det skulle varit här idag, men av det sågs intet) o lite för att insekterna stannar ute.
Utöver det går det framåt. En vind genom stenbrottet.
Följer rummet, adderar, ett annat landskap.
Nu ligger grunden snar klar, så att vi kan avsluta tillsammans, med texter, orden.
Jag är en sån som...
I skymningen, när det är nästan mörkt och färgerna försvinner, kommer dualiteten mellan de olika materialen fram extra tydligt.
Träet blir vitt o stenen svart o rörelsen framträder tydligt i tystnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar