Tyngt av tradition.
Så färgat av några av vår tids största.
Så in i helvete svårt att höra sin egen röst.
Samtidigt spännande just för allt det.
Jag tar isär. Klipper ner. Börja om. Försöker lyssna på min egen röst, min stämma kanske, i det som redan är sagt.
Tystnad ställt emot tusen toner.
Sanning emot lögn.
Längtan emot drömlös sömn.
Den livsviktiga ofullständigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar