tåg

Nu är ju klockan sju o det är ju inte så tidigt, men jag har varit uppe sedan kvart över fem o då fanns inte livet. Då ville jag kräkas. Sitter på tåg genom små svenska städer o samhällen. Regn o grått o smått. Skall jobba i Växjö i två dagar. Vara gästkritiker. Prata o vara vaken. Vara glöd o liv o passion o ilska. Få alla att växa. Alla att bli större än de trodde att de kunde. Tunnlar o små sjöar o vår i skogarna. Jag borde sova. Borde inte dricka kaffe o titta ut. men jag har tårar precis under kanten på ögonen o de vill upp ut ut hela tiden. Jag lyssnar på Anna Ternheim o det är så vackert vackert att jag tappar andan o jag kan inte fokusera o inte sitta still men inte röra mig. Jag är kär i Anna Ternheim. Kär i kärleken. Kär o förälskad o fylld av allt. I say no skär mitt hjärta till sallad o jag kan inte värja mig o hennes röst har en expressväg rakt in i mig. Hur i helvete skall man kunna fortsätta efter detta? Jag vill vara vuxen o på riktigt men hur är man då? Får man gråta utan anledning? På ett tåg på väg ifrån. Längtan. Tillbaka.


Det står någon i porten jag skall in i min port min port där jag bor och jag går förbi. Tittar försiktigt och han tittar tillbaka och jag fortsätter att gå och jag vet inte varför men jag bara fortsätter och jag vet att jag kan aldrig komma tillbaka. Aldrig aldrig.
En buss som borde vara här nu för flera minuter sedan kommer inte och jag är sen sen kommer inte att hinna och jag tänder en cigg till och en till en till tänker på honom. Igen. Kommer inte att glömma blicken tiden livet allt som fanns i den sekunden och jag kan inte komma tillbaka kan inte be dig om hjälp fastän jag så gärna vill vill våga behöva men det går inte vill inte. Orden sitter på tvären kommer inte ut fastnar och annat kommer ut. Skit om sådant som ingen egentligen vill prata om väder och dom andra.
Precis under huden är jag av papper och du måste vara försiktig.
Han står kvar står och ser. Bara ser. På mig kanske. Kanske. Tiden stod still är ju ett skitlöjligt uttryck men det var just så det var. Helt still. Ingenting rörde sig på hundra år och vi såg på varandra igenom varandra. Och han tog i mig och jag kunde inte andas kan inte andas jag lämnar min kropp. Min hud minns händerna kroppen läpparna och hela jävla jag brinner och utanför, Sverige.
I vi ryms inte två jag. Hon slutade att äta för att ge plats åt honom. För att han skulle få växa finnas blomma brinna. Hon slutade äta för att ge liv. Det är så trångt viskade hon när han sov och hon slutade äta och han kunde inte se. Det fanns ingen möjlighet. Hon kommer överens med sig själv att inte vara kvar att inte finnas mer. Det är inte hans fel inte hennes fel. Hon skall bara dö. Han med. Hon bestämmer det och det känns bättre. Hon bestämmer åt dom. Det känns bra det också.

Han går uppför trapporna upp stegen tunga tunga hennes läppstift över brösten min kropp i hennes kropp. Hon saknar mig henne oss. På väg uppför trappan flera dagar efter och bilden redan suddig som den var redan då som den är. Finns inga konturer ingen tydlig kant gräns tydligaste beröring svagaste minne.

Glafsered. Kallhyggen. Björk o sälg. Morgon o kaffet på tåget är ett straff. Utanför, Sverige. Hillared.

Jag röker glömmer minns önskar bort bilderna. Han i min port där jag bor står kvar kommer alltid att stå kvar och jag kommer aldrig att kunna återvända kommer aldrig att kunna stanna se i ögon röra. Det kommer aldrig gå hon kommer aldrig äta mer och han kommer inte att förstå.
Allt finns samtidigt.

Hon har gjort smörgåsar och kaffe. Ost och prickig korv på det där grova han gillar. Igen. Igen och igen. Inte för att han ber henne. Inte för att hon måste. Hon vill. Hon vill att han skall äta ordentligt hon vill att han skall veta vad han har. Han säger inte mycket hon säger allt. På väg ut ser han på henne ser inte henne hon ser inte honom de ser sig själva. De vill att de skall veta vad de har. Han ler. Hon ler. De vet vad de har. De vet allt det de var så rädda för. Han gillar inte prickig korv men hon vet inte det. Han äter den ändå och minns vad han har. Hon äter ingenting.

Om du tog mig igen skulle jag ge dig allt. Allt skulle du få mina tårar. Jag står barfota. Jag är hela världen och hennes doft och hans doft deras blickar tungor helvetes jävlar.