I Kobra för en stund sen talade Anna Gavalda (Tillsammans är man mindre ensam) om att berätta med humor, om att påverka genom lättsamhet. Hon talar om och jag tänker på att det är inte svårt att beröra med det hemska det otäcka det sorgliga.
Men att ge energi till vilja till förändring är svårare. Att ge läsaren lyssnaren betraktaren en känsla av delaktighet o vilja till handling borde vara konstens uppgift och möjlighet numero uno. Egentligen vad ger oss de nattsvarta skildringarna av knarkmisären o misshandeln o övergreppen om inget finns efter? Om ingen väg ut erbjuds. I gamla Picassos äventyr ritar Gösta Picasso en dörr i väggen o smiter ut i landskapet från sin död sin cell o i det ritar han en nästan övertydlig dröm om konstens tänkbarhet att visa nya vägar, att inte bara reagera utan agera. Det är ju lustigt förpackat och skrivet med STORA BOKSTÄVER och jag älskar det.
Jag tror som fan på konsten.
1 kommentar:
Jag kan bara säga att jag håller med dig.
Det får i och för sig vara svart, men det måste finnas en glipa någonstans, en strimma hopp, en utväg.
Annars tar den död på sig själv, konsten.
Skicka en kommentar