lägenhet

Det var så länge sedan.
Jag rör mig i tidigare liv återupptar återupplivar
minns

Ett rum en miljö en liten film. En utstuderat digital miljö.
43 timmars rendering o första gången klippt.
Moviemaker. Windows.
yeah.

bilder från filmen (shit vilket stort ord...lika stort som verket...vad säger man istället? kortfilmen animationen)

Det är befriande att göra.

ansikten

inlägg #200

...och ändå finnas kvar.
I alla berättelser historier finns jag.
kvar.

utan lina

Koalas Cat-girl
O kanske skulle det vara annorlunda i ett annat land.

alla

Det har nästan inte hänt någonting. Tiden finns inte mellan då och nu. Allting blir samma sak ingenting nytt. Jag står och ser på tiden rinner långsammaste vatten nedför bortåt. Jag kommer inte över inte förbi.
Kommer tomhet.
Oviktighet.

Då måste man välja jag välja vad som betyder. Hur mycket betyder.

Jag verkar inte vara bilden av mig.

Det är konstigt.

Egentligen vill jag bara tomhet.

oviktigt?

Himlen och havet var samma sak.
När slutar något att vara?
Analys är inte välformulerad åsikt.

killer_koala

sax sten påse

ATELJÉ/LOKAL SÖKES

i gbg
gärna väster. (linné majorna masthugget)
jag kan betala runt 1000.- o kommer att jobba med lite olika saker.

hör av dig om du har plats eller vet ngn som har.

Mattias

tåg

Nu är ju klockan sju o det är ju inte så tidigt, men jag har varit uppe sedan kvart över fem o då fanns inte livet. Då ville jag kräkas. Sitter på tåg genom små svenska städer o samhällen. Regn o grått o smått. Skall jobba i Växjö i två dagar. Vara gästkritiker. Prata o vara vaken. Vara glöd o liv o passion o ilska. Få alla att växa. Alla att bli större än de trodde att de kunde. Tunnlar o små sjöar o vår i skogarna. Jag borde sova. Borde inte dricka kaffe o titta ut. men jag har tårar precis under kanten på ögonen o de vill upp ut ut hela tiden. Jag lyssnar på Anna Ternheim o det är så vackert vackert att jag tappar andan o jag kan inte fokusera o inte sitta still men inte röra mig. Jag är kär i Anna Ternheim. Kär i kärleken. Kär o förälskad o fylld av allt. I say no skär mitt hjärta till sallad o jag kan inte värja mig o hennes röst har en expressväg rakt in i mig. Hur i helvete skall man kunna fortsätta efter detta? Jag vill vara vuxen o på riktigt men hur är man då? Får man gråta utan anledning? På ett tåg på väg ifrån. Längtan. Tillbaka.


Det står någon i porten jag skall in i min port min port där jag bor och jag går förbi. Tittar försiktigt och han tittar tillbaka och jag fortsätter att gå och jag vet inte varför men jag bara fortsätter och jag vet att jag kan aldrig komma tillbaka. Aldrig aldrig.
En buss som borde vara här nu för flera minuter sedan kommer inte och jag är sen sen kommer inte att hinna och jag tänder en cigg till och en till en till tänker på honom. Igen. Kommer inte att glömma blicken tiden livet allt som fanns i den sekunden och jag kan inte komma tillbaka kan inte be dig om hjälp fastän jag så gärna vill vill våga behöva men det går inte vill inte. Orden sitter på tvären kommer inte ut fastnar och annat kommer ut. Skit om sådant som ingen egentligen vill prata om väder och dom andra.
Precis under huden är jag av papper och du måste vara försiktig.
Han står kvar står och ser. Bara ser. På mig kanske. Kanske. Tiden stod still är ju ett skitlöjligt uttryck men det var just så det var. Helt still. Ingenting rörde sig på hundra år och vi såg på varandra igenom varandra. Och han tog i mig och jag kunde inte andas kan inte andas jag lämnar min kropp. Min hud minns händerna kroppen läpparna och hela jävla jag brinner och utanför, Sverige.
I vi ryms inte två jag. Hon slutade att äta för att ge plats åt honom. För att han skulle få växa finnas blomma brinna. Hon slutade äta för att ge liv. Det är så trångt viskade hon när han sov och hon slutade äta och han kunde inte se. Det fanns ingen möjlighet. Hon kommer överens med sig själv att inte vara kvar att inte finnas mer. Det är inte hans fel inte hennes fel. Hon skall bara dö. Han med. Hon bestämmer det och det känns bättre. Hon bestämmer åt dom. Det känns bra det också.

Han går uppför trapporna upp stegen tunga tunga hennes läppstift över brösten min kropp i hennes kropp. Hon saknar mig henne oss. På väg uppför trappan flera dagar efter och bilden redan suddig som den var redan då som den är. Finns inga konturer ingen tydlig kant gräns tydligaste beröring svagaste minne.

Glafsered. Kallhyggen. Björk o sälg. Morgon o kaffet på tåget är ett straff. Utanför, Sverige. Hillared.

Jag röker glömmer minns önskar bort bilderna. Han i min port där jag bor står kvar kommer alltid att stå kvar och jag kommer aldrig att kunna återvända kommer aldrig att kunna stanna se i ögon röra. Det kommer aldrig gå hon kommer aldrig äta mer och han kommer inte att förstå.
Allt finns samtidigt.

Hon har gjort smörgåsar och kaffe. Ost och prickig korv på det där grova han gillar. Igen. Igen och igen. Inte för att han ber henne. Inte för att hon måste. Hon vill. Hon vill att han skall äta ordentligt hon vill att han skall veta vad han har. Han säger inte mycket hon säger allt. På väg ut ser han på henne ser inte henne hon ser inte honom de ser sig själva. De vill att de skall veta vad de har. Han ler. Hon ler. De vet vad de har. De vet allt det de var så rädda för. Han gillar inte prickig korv men hon vet inte det. Han äter den ändå och minns vad han har. Hon äter ingenting.

Om du tog mig igen skulle jag ge dig allt. Allt skulle du få mina tårar. Jag står barfota. Jag är hela världen och hennes doft och hans doft deras blickar tungor helvetes jävlar.

en vecka

Elias feat. Frans hyllar Zlatan o fotbollen o jag som inte ens är speciellt intresserad av fotboll o VM o sånt kan inte låta bli att gråta av lycka till låten som kommer att vara sommarens soundtrack. Ledin gråter hemma i sin 12 rummare över att en snorunge från Skåne snuvat honom på läktarkörernas hyllningar…för det är inte vi är laddade vi är redo som fosterlandets målade ambassadörer kommer att ropa…utan Who’s da man Zlatan Zlatan. O det är inte storbolagen som gör det. Inte heller reklam branding video. Detta är kreativitet o en vilja att bidra med energi. Bidra med en energi som får resten av världen att vilja förändra.
www

O nu, några ord från en gnällig gammal gubbe:
Dagens unga är så in åt helvete bortskämda o med dem hela samhället. Häromdagen pantade jag en massa flaskor (förr var det öl, nu var det mineralvatten…) o pratade med mannen i affären om huruvida det någonsin kom ungar o pantade? Nä sa han, det är småcash för dem idag, dom är inte intresserade. Fan tänkte jag…när vi var små ringde vi på dörrar o frågade…hade nån gjort det hos oss för en vecka sen hade de gått ut med enkla 58 spänn. Är det inte värt något längre? O när jag tänker på det så inser jag att detta är ett problem även bland resten av befolkningen. Vem fan jobbar gratis? What’s in it for me? är den direkta frågan på en önskan om hjälp. Det är svårt som fan att få folk till politiken, studentkårer, fotbollsträningarna för ungarna.
Vad skall vi göra? Det är inte en bra utveckling att ingen kan tänka sig att göra något för andra utan att få betalt. Är det tiden som börjar bli så in i helvete dyr? Eller är det ägandeproblematiken vi ser även här…äger gör man bara om man kan hägna in o låsa…fritid har man bara om man är helt ledig från allt (ansvar).

Men, förra helgen var jag o såg TillskärarAkademins avslutningsvisning på Stadsteatern. Där visades en hel del bra grejer o jag säger håll utkik efter Milla Hanseblad i framtiden. Modist o klädskapare i början av saker. Jag är säker på att det kommer mer. Jag hoppas att det kommer mer.

O i Wanås skulpturpark var det vår o vackert. En så underbar plats med en ny utställning som öppnar idag. Missa inte denna pärla.

O jag skall aldrig åka tillbaka till Hässleholm.

O igår var det Girighets-tema på SVT o vi såg allt om Enron o alla de andra o fy fan man vill ju spy! Om bolagscynismen som inte uppvisar några som helst spår av medmänsklighet. Fick man lite xtra para för morsan åker hon med i dealen utan att pulsen ens ökar. Enda gången man ser människor är när de fastnar under skorna. Barnarbete, slavlöner, patent på allt äga äga äga undanhålla rätten för folk att samla regnvatten för att man äger alla vattenrättigheter…toppmöten i små jävla furstendömen där det är förbjudet att demonstrera.
När jag ser detta vill jag också kasta sten. Jag vill också trampa ner dem som står o försvarar kapitalet med batong. Lyssnar på Svenska Akademin o får kampvilja. Läser Veronika bestämmer sig för att dö o förstår henne. Hon vill helt enkelt inte vara med i detta, om detta, när det man gör inte betyder något i en värld som är på väg åt helvete.

Fan det måste bli förändring o jag vet inte vad man skall göra.

Bojkotta kräv slå sönder kopiera dela med er.
Älska älska.

Tänkande människa håll ut det kommer en morgondag
Sv Akademin

Läs:
Snabbmatslandet och Pengar som gräs Eric Schlosser
Företagens svarta bok Werner & Weiss
Wonderboy Henrik Langeland
Stängsel och öppningar Naomi Klein
Mera pengar Johan Ehrenborg
Skurkstater Noam Chomski
Copy me Piratbyrån
Den enträgne odlaren John Le Carre
Ordfront

Se:
The Corporation
Lord of War
Syriana

o tusen miljoner mer grejer.
kanske kan någonting förändras.

egen plats

En plats att arbeta på kanske bara är en plats. Egentligen händer det mesta inuti i alla fall, när man inte är där. Men platsen är den fysiska samlingspunkten för idéerna för arbetet epicentrum. Jag önskar mig längtar efter en egen plats. En yta som är min bara min som jag kan rada upp saker på ordna dem kategorisera berättelserna o ingen stör ingen plockar bort eller vill ha mitt utrymme. Jag längtar o vet att jag kommer att ha detta snart. Jag letar. Efter sommaren. Till dess får jag hålla till godo med att dela.

Detta funderar jag på, vill jag utveckla:

Hemmet

+Vattenfärg

+Saker

+Rörlig bild

+Txt

alla berättelser som finns som kan få gå genom mig en liten stund.

o jag vill sy oxå.

Om någon har en ateljé (eller del i) i Göteborg att hyra ut…hör av er.

energi

I Kobra för en stund sen talade Anna Gavalda (Tillsammans är man mindre ensam) om att berätta med humor, om att påverka genom lättsamhet. Hon talar om och jag tänker på att det är inte svårt att beröra med det hemska det otäcka det sorgliga.
Men att ge energi till vilja till förändring är svårare. Att ge läsaren lyssnaren betraktaren en känsla av delaktighet o vilja till handling borde vara konstens uppgift och möjlighet numero uno. Egentligen vad ger oss de nattsvarta skildringarna av knarkmisären o misshandeln o övergreppen om inget finns efter? Om ingen väg ut erbjuds. I gamla Picassos äventyr ritar Gösta Picasso en dörr i väggen o smiter ut i landskapet från sin död sin cell o i det ritar han en nästan övertydlig dröm om konstens tänkbarhet att visa nya vägar, att inte bara reagera utan agera. Det är ju lustigt förpackat och skrivet med STORA BOKSTÄVER och jag älskar det.

Jag tror som fan på konsten.

Att döda ett barn

Jag vet att man inte får känna så tänka så vilja så.
Säga så.
Men jag hoppas att någon gör samma med er.
Jättelänge.
Jag förstår ju att ni är sjuka. Att det gått snett för länge sen, kanske har någon gjort detta
mot er.
Kanske när ni var de små.
kanske har ni hatet inuti.

Men det var fan inte hans fel.

Jag hoppas att ni brinner i helvetet för evigt evigt.

Brinner.

det börjar nog nu

Konturerna börjar ta form. Jag börjar se vad det är jag måste göra.
O det är lite läskigt.
En dörr.


resten av världen.

jag är frusen i rörelsen över kanten

En man jag mötte på gatan var tvungen att komma ihåg det som skulle hända i framtiden. För honom var tiden spegelvänd.

Jag låg på soffan o sov o det var glasklart då och jag vet att det är avgörande.