några viktiga dagar är slut

...saker är igång.

av detta är vi byggda*

Jantelagen på svenska [wiki]

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Senare i boken: 11. Tror du inte att jag vet något om dig?

*Ger det hopp för vår skandinaviska kultur?

det har både regnat o snöat

...en vecka som blev tre dagar, men ändå.
Det går ju framåt.
Nu är det helg o sport.
(fast utan svintajta byxor som skulle värma låren...)

även denna dags färg: rött

ja

Jag fortsätter med rött

o funderar på hur jag kan närma mig Joseph Cornell

o så läser jag (fortfarande) Per Wästberg De hemliga rummen så fint
o så har jag lånat en annan bok om rum på biblioteket, men jag har glömt vad den heter (så jag kallar den Tess)

om jag inte har det på bild så tror jag inte på det sen

idag ritade jag med tusch rött som blod
det blir fint.

o så lite tejp o naket.
vad mer kan man begära?

du ska inte tro det blir so-o-mmar...

...någonsin igen.

bla bla bla bla...det fina med en egen blogg är att man kan babbla på precis hur jävla mkt som helst.

Jag vill skriva. Mer. Jag vill skriva om allt som händer runtomkring, privat kanske, inuti.

För att samla ihop tankar kanske.

Eller för att det går.

Fan vet.

Det sitter lite fast också.

Skrivkramp kanske._________________________. Ytspänningen på det vita [allt för stora] pappret. Viljan o önskan att åstadkomma.

Frågan om varför.

Är det påfågelfjädrar?

I Vad är konst skriver Ernst Billgren en massa bra grejer. Kanske skåpmat för många, men jag fick en hel trave jaha o aha. På frågan (#68) jag har för lite energi, hur kan jag få mer?

Svarar han kort: Du har så det räcker, sätt igång.

Det finns ju ett längre svar också, men det säger samma sak: sluta sitt, jobba.

Frågan #6 Räcker det inte att göra vad man vill?

Vem vet vad den vill? (kort)

Många har ett allt för stort avstånd mellan vad de tror att de vill och vad de verkligen vill. Deras ideal gör dem förvirrade. Många vill inte bry sig om vad andra tycker men i själva verket intresserar de sig mycket för just det och blir besvikna när ingen kommer och tittar, eller så uppmanar deras ideal dem att jobba med miljön eller sociala frågor när de egentligen är inspirerade av skor och gnagare eller tvärtom. När glappet mellan vad de gör och vilka de egentligen är blir för stort glider likgiltigheten in i det glappet, och trots att allt ser utmärkt ut så känns det plötsligt inte angeläget längre.

Detta känns viktigt. Att vara sann emot sig själv är ju jordens floskeljulafton, men vaffan, det är kanske det som är nyckeln. Detlåterjurimligt.

På Box visar Monika Marklinger och Johan Waerndt ett politiskt-estetiskt projekt om olika TV-format i världen o hur de växt fram längs de olika super o kolonialmakternas gränser. Intressant. Snyggt också. Jag blev skitinspirerad o kände att jag vill också göra genomtänkta politiska undersökningar o presentera dem sådär samtidskonstnärligt LoTek. Vara en del av det större.

Bryt med det borgliga formatet sa en kollega, mycket av det som görs är sådär lagom stort o passar bra i lite lagom större hem. Ja, det är onekligen lätt att fastna där. Det är befriande att se Helena Roos på Konstepidemin, hon målar serieaktiga bilder (det finns lite R.Crumb i dem), stora, direkt på väggen. Såklart känns det gött.

Vackert att se på var det också tycker jag.

Men om man vill sälja då?

Om man vill göra bilder som säljer så att man kan få in lite pengar till ateljé o papper o vad det nu kan vara…om det nu är det man vill…då kanske man måste hålla sig inom de borgliga formaten.

I processen är det ju självklart att det är nyttigt att komma utanför sina konventioner, o göra lite allt möjligt, misslyckas o grusa lite knän o upp igen.

Men ändå.

Tavelförsäljningsbranchen.

När jag var 24 o gick på förberedande konstskola o hade lite olika funderingar om framtiden o skolor o sånt så vågade jag inte söka Valand (dels för att det var asasvårt att komma in) för jag kände att jag kan inte jobba med fri konst, jag har inget att säga.

Så jag gick HDK o blev Inredningsarkitekt o jobbade ett litet litet litet kort tag som arkitekt (inte lika litet som bartender…tre dagar, men ändå) o märkte att det var definitivt inte för mig o det var inte förrän förra veckan som jag insåg varför, i ett helt annat sammanhang: tidkontering. Att vara tvungen att redovisa varje arbetad timma mot en beställare. Varje timma kontrollerad. Hej 1984.

Jag har fortfarande inget att säga.

Tror jag.

Jag vill egentligen bara rita grejer. O klistra på annat. O så gillar jag tejp jättemycket.

O så blir det en massa olika saker o så kan alla läsa in vad de själva känner för, det gör de ju ialla fall, det gör alla. Jag kan ju måla en svensk flagga o den kommer att läsa olika av alla.

Carl-Johan De Geer skriver om att vara konstnär i Mandrake finns inte mer: Att bli konstnär var förstås ett sätt att försöka slippa livets problem – att hamna vid sidan av allting, alla påtagligt ohyggliga platser, alla uppenbart slavliknande situationer. Men det fungerar inte.det går inte att stå utanför.jag har ett personnummer vare sig jag vill det eller inte. Jag är konsument, jag är producent, jag är involverad.

Drömmen om att stå utanför? Kanske. Önskan att inte behöva växa upp, slippa ta ansvar, vara vuxen…konstnär kan få bli ett alibi för att leka. Som konstnär får man göra saker utanför protokollet. Man har rätt att undersöka saker [leka] utan att egentligen behöva förklara sig.

Vem vill inte ha det så.

Nu tänker jag skita i att jag vill vara en sån som filmar o gör koola stora grejer o det ena o andra…jag skall fan måla akvarell (hav o hela skiten) o rita…nakna tjejer o kaniner med kniv o lite annat.

För att det är gött.

En jag känner fick värsta migränen efter ett besök i min ateljé.

en häst

...o nåt blått.

nu är nu är nu*

Det är lätt att bli nöjd.
Att stanna.
Att bli kvar i glansen av det som hänt. Det man gjort.

Att titta på bilder [spår] av det som saker man åstadkommit o minnas.
Känna att det nästan räcker.

Det handlar inte om att inte vilja framåt. Tror jag. Men att det nya är svårt.
Så svårt.
Att ta nya tag o ge sig ut på in igen är motstånd.

Lättare att tittA på bilderna o minnas.
Alla som var där, orden skratten.
O bilderna; vackra ståtliga oemotsagda.

P¨å måndag: kampen mot motståndet.
Viljan finns.
Drömmen finns.

Dags att bekänna färg.
Alla fina ord till andra.
Lämna mammas gata.
Våga ge dig ut.
Se möjligheten till att expandera.

bla bla bla

Nu är det nu.



Jag har köpt nytt tusch o nya pennor.



*Om det svåra i att göra det man kräver av andra.

___________*

*_ _ _ _ _ _ ?

jag kippar efter andan

Fantastisk vecka.
Nu är det helg.
Det är bra.

dag 4

runt runt

Blicken prinsessfäst bakom mig

Tid för insida / du / utsida

_ _ _ _ _ _ _ ?

När kommer stillheten

Före eller

Efter?

När klockjävlarna ringer ringer aldrig slutar o ögonen

Vägrar blinka tåras

Rinner svartränder smakar vardag

Kommer disk o tvätt

Luktar duktighet o handknut i fickan

Låter finskratt o martinisorl

Pianobar / dikeskant

Och om dockornas kläder blir smutsiga tvättar jag dem

Med fantasier om framtida duktighet.

Kalkera är fusk

Du får inte härma

Förtydliga orden för mig.

Ge mig palmblad o kokos

Ge mig vassaste precisionsord o _ _ _ _ _ _ _ _ formulering.

Förför mig med diskursanalys och subversiv kontext

Knulla mig med umami och postsymbiotisk semiotik.

Ge mig mer än jag tål

Oförstånd o taktilitet

Rör mig

Tuggmotstånd

Kaffekoppar i papp o porslin: 12

Stolar: 19 + 13 staplade

5 fönster 2 fördragna

Torra blommor

Jackor på bord. Protokoll

Väskor

Hungermage tepåsar

Svart skärm med små via nålar: 1

Surrande projektor

Diskbänk

Laptop

Grön tröja röd tröja gråsvartblåvita tröjor

Vinterskor

Tomma flaskor förlängningssladd

En modell av något som är svårt att förstå

Ord om sakernas kaotiska tillstånd.

Komplexitet

Tårgas

Sockerlag

Blodomlopp: rusande

Klicka för att avsluta

Presentation: 20 min

Jag väntar utanför rävens dörr / stirrar på handtaget

dagar med högoktanig energi*

*sån energi som känns i rummet o i kroppen på ett sätt som man märker först efteråt.
Tre enastående dagar. Tack.
Jag blir stolt o varm i hjärtat, trots att det inte är jag som egentligen har åstadkommit nåt.

att inte göra fel

en liten hund

Motstånd*

Följande känner jag motstånd inför:

- Svåra filmer
- Komplicerad txter
- Sånt jag inte kan
- Att bita ihop o bara göra det
- Träning

Nu verkar det vara dax att försöka förändra.


(o detta var spännande.)


*Livet är inte bara en fest, det är en dans på rosor oxå.

2009_in change

...svårt att se hur förändring kommer. Det kan finnas saker som verkar uppenbara.
men
det är sällan det uppenbara, det man kunde tänka ut, som är det brännande.
Det verkar finnas annat.
Större.
Djupare.

Att skåda skakigaste isdjup o kaninhål kan ge häftigare andning.

Jag andas nu.

me like

iA

Saker man behöver#1

Nabaztag.

...eller hur, det låter som något boven i en halvtaskig kung-fu-film säger/heter.
Men det är en ...eh...internetkanin...typ.
$199________________________________________som HITTAT


fast det är ju klart..det är ju oxå en radio.

_____

GOD JUL*










*det kommer en tid när maten är uppäten o papprena rivna. När det kommer lugn. När det kommer ett nytt år. 2009_in change.
Men det är inte nu. Inte än. Nu är det fest o glam o barn o väntan o längtan.
Nu är det jul igen.
Yeah!

more TOKyo...

more TokyO snapshots...Holga my friend*

*I love you yet don't understand you. How exciting.

panorama Tokyo

my friend Holga

_tokyo snapshots

ute är det fett grått...

förresten gillar jag framtidskonsten oxå.

det gör mig på gott humör.

arg

glad

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤////////////////¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

I like this.

tack


o så gillar jag det här lite oxå....veronica.
(på Mors Mössa denna veckan oxå...om man hinner ner till Haga)

---------!!-----------------.

bollar upp upp upp
de ser ut som såpbubblor där i bullet-time hållbara

sen

vänder de o den jordliga gravitationen drar dem obönhörligt mot kärnan

då är de inte så hållbara längre

det verkar vara ett fenomen. många vittnar om samma sak.
årstiden säger somliga
livet säger andra

hursomhelst är de inte av såpa när de når marken för de hörs.

förödande insikter om att man borde annorlunda

...de kan komma plötsligt...men sällan ensamma.
insikter, inifrån eller utifrån påtalade, om att saker går sådär.

vi blåste såpbubblor o saker kom fram.

annat kom senare.

faktum kvarstår: skärpning

bollar i luften som vänder o visar sig vara så
många.

nu är andningen viktigare än någonsin.

..._ _ _ _ ...

dag för eftertanke, jojomensam...
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _!

ja
nej
@

en kväll

inbjudan

att erbjudas en plats vid bordet.
att någon vill att man skall delta.
att inte behöva be snällt.

det kan visa sig vara viktigare än man först trott.

man vet bara helt plötsligt när det är dax

...o då är det inte mycket att orda om liksom.

man undrar verkligen emellanåt

över sakers tillstånd.

man kan välja att vara öppen
eller inte
man kan välja att vara ängslig
eller inte

man kan välja att se yta

det är inte annat än att man blir matt

now in motion*

*saker o ting rör sig o vrider sig efter sol efter klocka efter tanke.
Nycklar skall slipas o rum i förändring.
Det är kanske nu...precis nu...det börjar.

Onsdag: event001

halka

klistrigaste ryggdunk hejarop o överseende.
tårtrilla envishet o lugnande andning.






under marken ligger allt ändå kvar.