Hej då jävla hemgjorda inte som pizzeria kladdiga skitdeg som blir
tjocka limpa med ost.
Hej tunna krispiga Libavän.
Fy fan va bra, att man ska behöva bli 37 innan man lär sig detta om
livet.
Tack tack min kära dotter som lagade.
Hurra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_arkiv
-
▼
10
(206)
-
▼
04
(23)
- murarens eftergift till de stillastående
- Liba-pizza!
- Ja det är minsann aldrig slut på eländet
- hitta nya vägar
- [©©]
- ...
- Jag hade velat vara bjuden på själva festen
- Ett sånt här hotellrum...
- Draken vaknar
- would you ever?
- inlevelse
- att tappa och finna igen
- Ängel ängel på väggen där
- nu, min vän, eller aldrig
- du trodde
- YEAH! PIXELS by PATRICK JEAN
- ...
- Antony Gormley NYC
- föraning förvåning
- Säg inget till dom andra
- Att vara i samma värld
- endagsomendagsomendag
- Morgon
-
▼
04
(23)
1 kommentar:
Nä, jag har inte satt någon deadline, tänkte att det bara är att köra på tills det kommer in en bunt bidrag
Skicka en kommentar