dagarna: 04.10

2010-04-30

murarens eftergift till de stillastående

Jag är trollet.

Du är sagoprinsessan.

Jag vinner.

2010-04-28

Liba-pizza!

Smash-hit.
Hej då jävla hemgjorda inte som pizzeria kladdiga skitdeg som blir
tjocka limpa med ost.
Hej tunna krispiga Libavän.

Fy fan va bra, att man ska behöva bli 37 innan man lär sig detta om
livet.
Tack tack min kära dotter som lagade.
Hurra.

2010-04-27

Ja det är minsann aldrig slut på eländet

Sprang nästan in i en naken man i duschen idag, runt ett hörn. -Oj,
nästan en nakenkrock, sa han.
Jag skrattade.
Nakenkrock, bra ord för vad som skulle kunna vara en pinsamhet.
Och igår mötte jag en tjej som gick o pratade för sig själv o jag
antog såklart att hon pratade i telefon, men när jag kom nära såg
hon mig o tystnade o tittade bort o jag såg att där var ingen telefon
o jag blev så glad för sådär gör jag jämt o det är så helvetes
pinsamt, men en tröst är att vi är fler.
Efter pollenchock, styckmord.
Eller värmebölja.

2010-04-22

hitta nya vägar

Det var ett tag sen jag var utanför min direkta zon.

Måste hitta ny väg.

Den jag planerade vill sig inte riktigt. Frustration över en hel dags arbete utan resultat.

Men vad är resultat egentligen?

Inte fan är det att sitta o lipa över att inget händer ialla fall, nej framåt mannar framåt!!

2010-04-20

[©©]

2010-04-19

...

2010-04-18

Jag hade velat vara bjuden på själva festen

Tomás Saracenos galna fantastiska kittlande spindelnätsprojekt på
Bonniers Konsthall är så lockande o så sabla obehagligt. När man
väl tagit av sig skorna o smyger runt där inne o vet att om man rör
trådarna så känner världens farligaste spindel det o kommer
utflygande ur sin håla med sitt besynnerligt överdimensionerade gift
o dödar mig. Om detta var rätt storlek skulle änkan varit stor som
en katt. Fy fan.
Jag ser barn smyga därinne o instinktivt vill jag ropa bort dem.
Det är verkligt. Övertygande.

Samtidigt saknar jag prövandet i utställningen.
Min upplevelse av Saraceno är att hans arbete är en stor forskning,
en vuxenlek med möjliga stickspår till det vi tror är vägen. I
utställningen finns flera filmer där olika projekt blir till, med
mängder av människor som flyger ballonger o knyter spindelväv,
mäter saker på en saltsjö o ritar o klipper.
Varför är de inte där?
Jag saknar dem i utställnigen. Jag hade velat ha mer delaktighet än
de pappersformer som jag som besökare får vara med o klippalimma. De
blir en bild av delaktighet.
Jag ser en dröm om att hela staben med sina knutare, mätare,
beräknare, roddare skulle bo o bygga nätet o sånt direkt i
utställningsrummet. Då skulle vi fått vara mer med. Nu ger
utställningen, trots sin skönhet en liten känsla av att det var en
skitkul fest igår o det vi ser är dokumentationen.

Ett sånt här hotellrum...

...ger ju vemsomhelst smutsiga tankar.
Mörkret vaknar vid sidan av motorvägen vid världen ände.
Utanför försöker våren ta plats.

2010-04-16

Draken vaknar

Det är något fint med Intercitytåg. Gamla o nedsuttna. Lite träsmak redan innan vi rullat från stationen. Fullt med folk överallt, omdirigerade av aska. Tågen fulla helt plötsligt. Om SJ fixar biffen i den här situationen får de rejält med leenden kan man tänka sig...som ett gratis superreklamtillfälle. Om jag hade bestämt över SJ hade jag bjussat på kaffe o kaka, visat film för barnen och delat ut kortlekar till alla som väntar, jag hade fan hyrt in fotmassörer och skojiga mimare, allt allt allt för att de vanligtvis flygande direktörerna (och en avsevärd mängd ur den Floridaianska kreativa klassen får man väl gissa efter gårdagens äggfest i hufvudstaden)

Det är ett tillfälle för bra för att missa.

La Roux In for the Kill

SJ, säg tack till den snälla vulkanen.

Kanske får ni tillfälle att tacka Island igen snart om man får tro DN's fina vulkan-grafik (vem är det som sitter och gör de där bilderna?). En till, mycket större vulkan som ligger bredvid kan visst oxå vakna nu när det är aktivitet i området.

Svårt att säga om det är läskigt och otäckt, eller om det är lite spännande.

would you ever?

for me to ship
to the Colonies--and--. But no matter, no matter; Noll knew I did it, for he knows every thing. Well,
sir, you seem so alarmed, that I'm dumb as a sand-bank; only this, his Highness is far enough off to-night, and you need fear no other Olivers, for England
will never see but one." "True, true--good Dalton!--but tell me, are you often on the French coast now?" "Yes, I'm grown old, and, though my little Fire-fly is still
bright and beautiful, and her ivories as biting, her guns, sir,

as musical as ever, yet I'm done

with the
Colonies; they ruin a man's morals and his health; but I do a little, just by way of amusement, or practice, with Flanders
and France, and a run now and then...