Vi åkte till Venedig.
Som svämmade över.
Det var fint.
Vi hade sett "The Venice syndrome" och kände lite skam över att vara en del av sönderturistandet.
But.
En evenemangsstad. Med 7-8 olika biennaler om året.
Knappt nån som bor där.
Allt är kuliss.
-----------------
(Matdax, får fortsätta senare)
-----------------------------------
nu är det senare på kvällen...o jag hade tänkt att fundera lite mer på biennalen...men det blir nog säsongsavslutning av BoardwLK EMPIRE ISTÄLLET...hopps
-------------------------
ok
lördag
Arkitekturbiennalen. länk
Det var ju på många sätt fantastiskt att vara där. Vi tre som gick i skola o läste arkitektur på 90-talet, när Koolhaas släppte sin kloss S,M,L,XL som vi alla köpte o bläddrade i fram och tillbaka utan att egentligen fatta.
Det var massa massa txt och bilder o begrepp o urbanism på ett sätt som var helt nytt för oss.
Biennalen var ju på ett sätt som att komma tillbaka, in i SMLXL, fragmentarisk politisk framåtblickande genom tillbakablickar.
På Arsenale var den del av utställningen som gav mig mest, Koolhaas kurerade del i en rörelse kring gränser och samtida geo-ekonomi-politiska med G8-möten flyktingar massturism och sexualitet.
Adrian Pacis film-projekt The column som visades i den Ungerska avdelningen (och som objekt utanför) var ett perfekt val för den här placeringen.
De kinesiska stenarbetarna som tillverkar en kolonn i marmor på ett skepp på väg från kina till europa. Geo-arbitrage.
och hur bra allt var, alla tusen miljoners intryck texter detaljer byggnader böcker bilder bilder...så återstår ändå en fråga...
Hur kan man göra en hel biennal där man gör upp med 100 års eurocentrisk arkitektur för att hitta en grogrund för framtiden o inte ha med en enda kvinna?
Det var ju en enda soppa av gråhåriga män som i film efter film, byggnad efter byggnad, som gjorde upp med sig själva o sina gråhåriga manliga kollegor...
På riktigt.
Skämskudde på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar