Kom inte innanför.
Mitt.
Rum.
Läser lite sommardeckare (o plöjer ett gäng på film) o de verkar alla handla om relationen mellan det privata och det utanför, och rädslan för att någon skall överskrida den gränsen.
I varenda berättelse återkommer just detta, att någon bryter sig in, tar sig förbi innanför.
Så kryddas det såklart med att barnen rövas bort, dödas, hotas, vilket ju torde vara de flesta människors absoluta mardröm, men det finns något mer.
Något som kanske är den tid i vilken vi lever, att den största rädsla vi har är den att vara tvungna att släppa in det främmande.
Att någon tar sig förbi vår kontroll.
Rätt lustigt att tänka sig deckare som spegel av samtiden.
1 kommentar:
Här i villaområdet känner man verkligen av MITT,
i dessa små tomter med små hus ska det vara höga häckar eller höga plank.
-Detta är min trädgård, Privat! vilket kan kännas lite löjligt när man bor så nära att man kan höra när grannen kliar sig i skägget.
En vän i radhus i samma område sa att trädgårdarna ser ut som bås.
Vem vill bo i ett bås? Tydligen många, man stänga in sig och bevaka SITT.
Skicka en kommentar