Hans har ett sätt att behandla samtiden med alla dess möjligheter och omöjligheter som är vidunderligt. Språket så rakt, nästan banalt, berättelsen svindlar.
Alltid samma övergripande tema: att få börja om. Att människorna och samhällena och planeten uppenbarligen har valt fel väg, men det går att göra om. Att backa tillbak lite.
Gen A handlar om berättelsen. Om kraften i det gemensamma berättandet.
Bländande läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar