Om att bli dokumenterad till evigheten

Läser nya Ord&Bild, om dokumentation och dokumentär.
Intressant om hur den rättssäkrande transparensen gör att mer o mer tid går åt till att registrera, katalogisera och arkivera till förmån för att utföra handlingen som dokumenteras.
Verklighetens "nu" blir alltför flyktigt för att lita på och istället ställs tilltro till den möjliga "senare granskningen".
Alla som har sett en semester eller bröllopsfest genom en kameralins vet ju att händelsernas nu lätt tappar fokus till förmån för det ordnade senare. Albumet, det man har kvar, spåren, blir det centrala. Upplevelsen tappar så att säga sitt "nu-värde" och blir en del av den samlade berättelsen om ett liv.
Hur relaterar detta till situationer i samhället och arbetsmiljön?
Riskerar våra dagliga möten, både personliga och professionella att tappa sina nu-värden och snarare bli en del av den senare samlingen.

Just att ständigt snegla på det som skall sparas istället för på situationen i vilken man befinner sig i borde ju göra mötet, upplevelsen och närvaron mer splittrad, ofokuserad och inte sällan tillrättalagd för en bra kameravinkel.

Loulou Charinet talar om kroppens förberedelse inför en avbildning, en fotografering, som att man förbereder sig för att bli till bild.
Att bli till bild.
Det är ju ett fint verb.

Är det det vi gör mer och mer?
I hyperdokumenerandets och den konstanta övervakningens tid. Förbereder oss att bli till bild.
Lägger våra dagar på att bli till bild, att vara i bild och aldrig aldrig glömmas.

Cirklar

Tänker på vad man ser och på vad man vet.

makt

Byter fast jag inte vill, eller i alla fall inte vågar.

Släpper taget om det som trivs bättre här under korkeken i fegheten o lovar mig själv att ta nya tag, att fan våga släppa in det som är svårt och som kräver engagemang.

Du rör dig på mammas gata, dax att flytta hemifrån brukar jag ju säga till studenterna, men att säga det till sig själv verkar vara svårare. ialla fall att lyssna.

Jag har ju ett annat projekt med MAKT, frågan om makt o vad det innebär.

Det får numera bli mitt innehåll, i en överskådlig framtid.

o jobba för mig.

inte för dig.

inte tvångsmässigt slänga upp o ut med allt visa visa visa se på mig att jag minsann jobbar jag är igång jag lovar...fuck det.

Jävla förbannade ängslighet!

falling fish

porous

ordet.

det finns ju där.

det betyder en massa saker.

gäller bara att greppa det.

om att undra

tidsfrist övertag undantag

tusen resor i skriptoriet

samla samla samla

vill du leka med mig så är det bara att ringa

innehållsförteckning

ibland

Ibland blir bilderna konversationer, ibland blir de bara tomma ord. Handlar det om min egen närvaro i arbetet?

Saknas modet att tränga djupare?
Viljan kanske?

ritbok

Vad är det med färg som rinner?

Jag kan inte låta bli det. Jag blir liksom lite pirrig. Glad inombords.
Jag älskar hur färg rinner o slumpar sig över material. Papper trä gator.
Slumpen. Eller kanske den övervakade slumpen snarare.
Jag måste utforska detta mer.

En fin häst o makt i rummet

Man sparar vissa saker för evigt.

Det är intressant att vara i rum med människor o se hur vi alla gör det vi gör för att etablera oss som individer i samspelet. Vissa är tysta o försvinner, andra är tysta o får pondus, några pratar hela tiden så att ingen annan får plats, andra får tourettes.
Hur fan gör man egentligen för att få till ett bra samtalsklimat, där alla får den plats de behöver, ingen blir hotad o innehållet lyfter högre än de enstaka delarna?

Det blir positionering. Makt.

Positioneringen är det goda samtalets största fiende.

cat flower

jag fokuserar på det som är bra

Visuella anteckningar till senaste avsnittet av Filosofiska rummet, om Lek.

Ett sätt att komma utanför fasta ramar om hur det skall bli o hur man gör.

En övning inför kommande projekt.

Visual notes, det kan mycket väl vara framtiden.

Generation A

Så enastående. Douglas Coupland.
Hans har ett sätt att behandla samtiden med alla dess möjligheter och omöjligheter som är vidunderligt. Språket så rakt, nästan banalt, berättelsen svindlar.
Alltid samma övergripande tema: att få börja om. Att människorna och samhällena och planeten uppenbarligen har valt fel väg, men det går att göra om. Att backa tillbak lite.
Gen A handlar om berättelsen. Om kraften i det gemensamma berättandet.

Bländande läsning.

Vill de egentligen att vi skall handla ekologiskt?

Ekologiska citroner på Hemköp: 25 spänn för fyra
Ekologiska citroner på FRAM: 2 kronor styck

!

O det gäller fler grejer.
Det är nästan så att man undrar om det finns en aktiv idé att det skall vara dyrt att handla ekologiskt.
Vill man hålla uppe priserna?

Jag blev naturligtvis mycket glad.
Hurra för FRAM (ekologisk mataffär på Nordenskiöldsgatan, Gbg)!

nya

och förresten tycker om jag att detta: Jason de Caire Taylor´s Underwater sculpture park

du får lov

man skall välja en bild som reprsesenterar.

Mig.

Mitt arbete.

Som oxå skall locka.

hur väljer man?

_________

fossil underlägg aska

inne i dig växer fromheten

fulaste ankunge jag någonsin sett

trampa

Bikes, Aoyama, Tokyo.

Cykelrevolution i Afrika.

Wiki-bike

Att göra själv. Att laga när det går sönder.

Global Research Hero: Johnny Lee

Gör det.

Ge bort det.

Sprid det.

!!!

I posses objects I dont need / anteckningar

Hos Steven Levon hittar jag bl.a den här animationen.

Jag blir på gott humör.

Över enkelheten tror jag.

Självklarheten i att detta går bra.

En vernissageinbjudan kommer från CMYK i Kbhvn, kanske har du vägarna förbi, då kommer du att vara glad hela resten av dagen.

Tokyo, Now idea.

Its nice that.

justin kemp

lambert kamps

dezeen

marie margaux*

*detta var det finaste jag har sett på länge. Jag vill oxå.

längtan

Året som gått.

Tankar om upplevelser.

Ibland går det så fort att man knappt hinner med, då kan man behöva titta bland bilder, bland anteckningar, bland saker sparade på hög i lådor i askar i påsar...

Kanske är det därför man sparar. För att komma ihåg. För att kunna dra

slutsatser

av livet levt.

Cykling o eventuell dupering

Man cyklar. Långsamt för det är fortfarande vinter. Man har en ny cykel!!

Förmiddagsbio, The happy poet, om att göra det man tror på. Soft indie-ish rulle med oväntat slut, snyggt. Bra delar o dialog emellanåt.

Åt lunch. Drack espresso o åt en obeskrivligt delikat kaka.

Köpte ett nummer av Damn.

Cyklade lite till.

Nu såg vi Exit thru the gift shop. Banksys (")dokumentär om(") ...eh...sig själv kanske...eller mister Brainwash... Kanske är det delar av sanning, kanske är det en jättekomplott för att lura konstvärlden...eller ja, ekonomivärlden...

Dupering på hög nivå. Roligt, o en del fina fina bilder av Banksy, Obey och Space Invader i arbete.

Sen kom jag att se en liten film om Ben Eine, på Urban ArtCore, o mer o mer kommer suget...att oxå.

Till helgen finns tid för att vara i ateljén.

Nu är det fan på tiden.

Gemensamt för alla som man ser o inspireras av o sånt, är ju att de fan jobbar! de gör o gör o gör, o de gör det oavsett väder o tidiga mornar.

Det är här som bekvämligheten kommer in som en fiende, ett kväsande klet som lägger sig över allt.