Men för vem?
Så lätt att lyssna till det som sagts det som uttalats. Olika röster. Försöker hitta min röst igen.
Ser ingångar, men stänger dörrar utan att blinka.
Det är en balansgång.
Det finns alltid en fråga om vad för vem?
Vem skall ta del, vems röst skall öppna?
Det är ju så lätt att säga till andra hur de skall o hur de bör, men när jag står inför valen är de inte lika tydliga.
Det är i motståndet vi växer.
Det låter ju så otroligt bra.
Men det rymmer så mycket mörker, så mycket av det man inte vill möta.
Kanske är det för att det är svårt.
Det svåra blir ett hinder som står i vägen. Så mycket lättare att väja o ta en annan väg. Från teckning till foto till strukturen till akvarell till...
Istället för att fördjupa och utmana kommer nya material.
Allt blir generellt. Öppet. Nytt. Inte svårt.
Jag vill våga det svåra.
Oxå ämnena.
Jag vill våga arbeta med de svåra frågorna, mörkret, det som är förbjudet.
Jag vill våga undersöka gränserna.
Svårt är egentligen något bra.
2 kommentarer:
För mig på håll verka allt du gör så lätt. Mycket luft och rymd och fria linjer. Men jag ser också mörker och en blodig grund.
heh. skönt att det ser lätt ut.
tror jag.
kanske är det det oxå. lätt i den bemärkelsen att det är gjort förut o det lätt blir vandring i samma spår.
tänkte att fördjupning skulle vara på sin plats, men fan vet hur det går med den saken.
det visar sig.
Skicka en kommentar