Varför dagbok?

Emellanåt. Som igår, när jag bar ännu en kasse med 10-15 utskrivna dag/skissböcker till förrådet, o la dem bland de andra säkert hundra, så känns det oklart med syftet.
Varför skriver man dagbok?
De är ju fina att titta i, men alltför privata för att visa i sin helhet, o de innehåller ju inget av värde. Mest upprepningar, listor, fantasier o en o annan explosion över någons dumhet. De är fyllda med ganska banala idéer och halvtaskiga teckningar.

Man kunde ju önska att de var en spännande skatt för någon efter ens död, fyllda till bredden med intressanta iaktagelser och vackra poem.
Jag kan bli direkt avundsjuk på dem som skriver såna där bra betraktelser om livet, kåserier, idéer, reseskildringar.
Men när jag själv försöker blir det bara styltigt. Pekoralt.

Så vad gör man?
Skriver o ritar o samlar, för att sedan slänga när man blir gammal.
Skulle någon nära kunna läsa o lära sig mer om mig?
Förmodligen.
Vill jag att de skall lära känna den delen av mig?
Småaktigheten, surgubben, den som haft hemliga begär efter både klasskamrater och vänners flickvänner eller den som försöker sig på poesi och klipper ut bilder på såna man hatar.
Jag vet inte.
Det verkar onödigt.
Så varför sparar man?

Kanske kommer jag att sitta senare i livet o läsa om allt som blev, o allt som inte blev.
Minnas kanske.

Är det så enkelt, att det är stödanteckningar för ett senare suddigt minne?

Fan vet.

porträtt av något gammalt

insekter fågelstreck lavalampa

bubbelgum fiskelina smörgåsgurka

tre sorters leende inuti, samma utanpå

hutlösa priser i kiosken

vårsol

doften av regn på gatan utanför

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ ?

uppsamling / espresso x 200

Nu är det 200 espresso.

o utställningar

o lite bättre ordning på teckningarna.

Ett samarbetsprojekt, Rumsliga collage. Ljud o bild och en idé om att kunna arbeta med dem samtidigt.

Tillbaka vid ritbordet

Regrupperar. Fortsätter berättelsen.

..... / _ _ _ _ _ ?

utan skor i snö

relativa uppfattningar

samlad övertro

en ny blog, ett nytt projekt.

RUM / MAKT

Ett Pedagogiskt Utvecklingsprojekt (PU) på KFN.

Det börjar idag.

Drive

Daniel Pink (TED) skriver i Drive om motivation. Om vad som motiverar oss.

Han skriver om den 3.e motivationen, den som inte kommer ur antingen mat eller reproduktion, utan från själva problemlösningen, och hur den kommer att spela en allt viktigare roll i vår tid, och ekonomi. Fler och fler arbetar i det nya paradigm* som präglar arbetstid och metod. En tid där vi är rörligare och där innehåll, mening och möjlighet att själva bestämma över vår tid är viktigare än lön (och i viss mån trygghet).

Intressant läsning, jag funderar på hur den går att ta in i läranderummen.

*Antonio Negri och Michael Hardt talar om detta paradigm i Multitide. På samma sätt som industrialismen kom att prägla vår syn på arbete under 1900-talet, även om de flesta fortfarande arbetade i agrara miljöer, kommer nu den kognitiva produktionen att vara modell för arbete även om de flesta förvärvsarbetande fortfarande är i jordbruk eller i materiell produktion.

man tycker att man har tid

Men det är inte sant

o det är inte sant

för däremellan kommer fastland.

_ _ _!

en god god kopp kaffe

Det var så besynnerligt. Jag, som vill se mig som en som fattar lite grejen med kaffe, som dricker enkel espresso på morgonen på Bar Italia, som köper snyggkaffe.

jag hade en utomjordisk kaffeupplevelse för ett par veckor sen (jag har knappt hämtat mig).

En stor kopp vanligt bryggkaffe från 7-11 (!?). En chokladbit till. Stora mastiga klunkar o det var så jävla gott att jag flämtade och nästan kom i brallan. Mitt under föreläsningen.

Jag tror inte att jag skulle rekommendera kaffet från 7-11 till nån...o ändå var det min absoluta kaffe-gång någonsin.

Efter det kommer varje kopp att bli idén om Atlantis. Drömmen om det onåbara.

Fan oxå.

I want to be a hamburger*

*in my nxt afterlife

man skall prata om rum

Jag läser Malcolm Gladwell´s Outliers, den är sådär mysbehaglig och lätt att svepas med av som hans andra böcker (The Tipping point, Blink...). Om jag skrev böcker så skulle jag vilja skriva som han. Fullt med god information och inspirerande passager emellan.

Den här handlar om framgång och hur vi mäter det och vad man mer kan tänkas titta på i frågan varför några lyckas o andra inte.

Helt ok.

Men det mest intressanta är de referenser han gör till olika forskare och deras undersökningar, hur sambanden byggs mellan arv, miljö, möjligheter, tid osv.

En del handlar om kommunikation, den är förstås xtra intressant.

(tex att den Västerländska språk-kulturen är avsändarorienterad, det ligger på avsändaren avv vara tydlig med budskapet, medan flera språk-kulturer i Asien är mottagarorienterade, mottagaren skall tolka det som kommuniceras.)

Skulle jag rekommendera den här boken?

Ja, det tror jag.

I arbete

Tar tillbaka platsen. Rummet.
Återkommer. Återbrukar.
Fortsätter.

tillstånd

Att börja om

Försöker hitta mening. Det är inte lätt. Arbetar i cirklar, plockar upp där något avslutats. Vill så mycket. Vill att det skall bli verkligt, att det skall betyda.
Men för vem?
Så lätt att lyssna till det som sagts det som uttalats. Olika röster. Försöker hitta min röst igen.

Ser ingångar, men stänger dörrar utan att blinka.
Det är en balansgång.

Det finns alltid en fråga om vad för vem?
Vem skall ta del, vems röst skall öppna?

Det är ju så lätt att säga till andra hur de skall o hur de bör, men när jag står inför valen är de inte lika tydliga.

Det är i motståndet vi växer.
Det låter ju så otroligt bra.
Men det rymmer så mycket mörker, så mycket av det man inte vill möta.

Kanske är det för att det är svårt.
Det svåra blir ett hinder som står i vägen. Så mycket lättare att väja o ta en annan väg. Från teckning till foto till strukturen till akvarell till...
Istället för att fördjupa och utmana kommer nya material.
Allt blir generellt. Öppet. Nytt. Inte svårt.
Jag vill våga det svåra.
Oxå ämnena.
Jag vill våga arbeta med de svåra frågorna, mörkret, det som är förbjudet.
Jag vill våga undersöka gränserna.

Svårt är egentligen något bra.

utropstecken*

*hahaha, jag skulle möta alla era blickar utan att vända bort den utan att se bort och jag skulle stå rak i ryggen och om ni vågade se mig skulle ni brinna brinna.

från _ _ _ till _ _ _

Och om du letar efter
sanningen smakerna*
så får du leta vidare

Jag tar _ _ _ _ _ /-ism på fullaste allvar.
Även i små doser

Dålig lukt

Piss skit spyor sopor lägenhets-lik

I motsatsen till likgiltighet finns det vackraste jag vet

*sköljvatten utanförskap fallstudie

dagen efter natten

Ljuset faller inte in på mig, det stannar precis vid mina fötter. Nuddar kanske lite värmer men fortsätter sen vidare i rummet.
Rummet verkar längre ur somliga vinklar och mer som det egentligen är från andra. Ibland kan det vara svårt att veta vilket.
Inatt drömde jag att jag spydde ner en buss. Det rann över golvet och människor blev arga. Senare visade det sig att jag verkade ha lovat att kvällen skulle bli mycket bättre än vad den blev och en kvinna jag inte minns namnet på blev sur.

Det hela avslutades dramatiskt med att jag nästan åkte på stryk av en vän för att jag inte hade berättat för honom att hans fru var sjuk. När ambulansen helt plötsligt kom och hämtade henne (där vi satt och åt långbord på Götaplatsen) tappade han fattningen och det blev mitt fel det också.

Det hela smetade av sig på dagen.