2009-07-18

Om att våga lite mer

Från en vän: en bok om sånt man är lite rädd för* och ett
krabbmetarspö för att man har vuxit upp på Västkusten men aldrig
vågat hålla i en krabba. Saker som kan hjälpa att växa.
Dagar utomstads har avlöst varann flutit ihop fyllts med sol bästa
vänner kyssar vin barn mat bad minigolf (i storm) böcker skog tåg
ord.
En konstruktion av pinnar jag knappast trodde skulle få mer liv fick
en ny plats (bilder kommer snart), nya möten.
Ryggen blev ett S o jag var ormen-kuben i kiropraktorns händer. Det
gör fortfarande ont. Smärta har blivit ett återkommande inslag på
semestern.
Ateljerummet var en avgrund.
Omstart.
Regn utanför o staden.
Krångliga teoretiker med fina namn ligger i hög bredvid sängen,
meningar som kanske kan vara bra sparas**.
Sena filmnätter, tack biblioteket.

När man är nära sina vänner inser man hur mycket man saknar dem.


*En bok om myror. Om att bygga samhällen o undra om det finns något
som är större. Den var spännande. Hade likheter ett tag med "House
of leaves" (heter den så?) om den farliga källaren och sökandet
efter en sanning oavsett kostnad. Sen ballade den ur. Som så många
berättelser var idén god men höll bara halvvägs.
Men tankarna om myrornas möjliga parallella utveckling är klart
läsvärd.
**Jag skall ju skriva essä. Samtidskonstteori. Det är inte så lätt
som det låter. Essä. Shit jag vet inte hur man gör. Jag börjar
skönja en ingång, men fan vet om den håller för en txt...
"Varför konst och för vem?" typ.
Kan det va nåt?
Fan vet.

Nu är det kväll o snart dax för te o "En lanthandel i Provençe".
Det blir skönt.

Inga kommentarer:

_arkiv

.....