2008-05-31
2008-05-23
en kväll
Funderar på lek.
På leken som avgörande del i tillvaron.
Jag tänker såhär, typ:
Att spela spel med en vän är enastående (i stort sett alla spel, men vi tar backgammon).
Men att spela med en vinnarskalle blir snabbt ointressant, för den som måste vinna ser inte det gemensamma i att göra tillsammans, den ser bara om det är vinst eller inte, o om man själv gör några fina drag så möts det bara av sura miner.
Å andra sidan är det inte heller speciellt intressant att spela med den som helt saknar lust att vinna, att spela spelet, som tappar fokus, gör lite vadsomhelst "för det spelar väl ingen roll".
Båda är lika tråkiga.
Det är här leken kommer in.
Att leka spel.
Jag tänker mig hur barn leker, ett aktivt undersökande av verkligheten, som är på fullaste allvar så länge leken pågår, men efter det, eller mitt i om något avbryter en sekund, för att sedan kunna stiga ur helt när leken är över.
Det är detta jag vill åt.
Det fullt koncentrerade allvaret när leken pågår, för att sedan kunna ta ett stag tillbaka o se helheten, tillsammans se vad som hände.
Att leka spel är således att vara full engagerad under tiden som det hela pågår, för att sedan kunna se att det var en gemensam upplevelse.
Och det borde kunna gå att överföra på annat.
Livet typ.
Förmågan/viljan att kunna engagera sig fullt ut, men oxå kunna ta ett steg ut o se situationen.
Leka jobb.
Leka relation.
Det är den gemensamma kontexten som avgör.
Att bestämma sig för att nu gör vi detta tillsammans o det skall gå.
JAg skall nog fundera vidare på detta.
På leken som avgörande del i tillvaron.
Jag tänker såhär, typ:
Att spela spel med en vän är enastående (i stort sett alla spel, men vi tar backgammon).
Men att spela med en vinnarskalle blir snabbt ointressant, för den som måste vinna ser inte det gemensamma i att göra tillsammans, den ser bara om det är vinst eller inte, o om man själv gör några fina drag så möts det bara av sura miner.
Å andra sidan är det inte heller speciellt intressant att spela med den som helt saknar lust att vinna, att spela spelet, som tappar fokus, gör lite vadsomhelst "för det spelar väl ingen roll".
Båda är lika tråkiga.
Det är här leken kommer in.
Att leka spel.
Jag tänker mig hur barn leker, ett aktivt undersökande av verkligheten, som är på fullaste allvar så länge leken pågår, men efter det, eller mitt i om något avbryter en sekund, för att sedan kunna stiga ur helt när leken är över.
Det är detta jag vill åt.
Det fullt koncentrerade allvaret när leken pågår, för att sedan kunna ta ett stag tillbaka o se helheten, tillsammans se vad som hände.
Att leka spel är således att vara full engagerad under tiden som det hela pågår, för att sedan kunna se att det var en gemensam upplevelse.
Och det borde kunna gå att överföra på annat.
Livet typ.
Förmågan/viljan att kunna engagera sig fullt ut, men oxå kunna ta ett steg ut o se situationen.
Leka jobb.
Leka relation.
Det är den gemensamma kontexten som avgör.
Att bestämma sig för att nu gör vi detta tillsammans o det skall gå.
JAg skall nog fundera vidare på detta.
2008-05-16
2008-05-15
o natt igen
2008-05-13
2008-05-10
dagar
Regruppering.
Samlande.
Flera spår som kommer att löpa vid sidan av varandra o det är nog en bra sak.
Teckningar modeller foto web.
Om det ena får vara mammasgata så kan det andra få ta ut en sväng. Det är ju just det där med ta ut som verkar krångligt.
Att våga.
Våga sabba o skita ner o inte peta peta peta.
Det skall gå.
Samlande.
Flera spår som kommer att löpa vid sidan av varandra o det är nog en bra sak.
Teckningar modeller foto web.
Om det ena får vara mammasgata så kan det andra få ta ut en sväng. Det är ju just det där med ta ut som verkar krångligt.
Att våga.
Våga sabba o skita ner o inte peta peta peta.
Det skall gå.
2008-05-07
in
2008-05-06
magiska män
DN-web idag:
Uppsalamagiker vann i Las Vegas
Uppsalamagikern Johan Ståhl, 28, kan numera titulera sig trollerimästare.
Jag trodde att en av dem blev uppäten av en tiger?
Magiskt att trolla fram sig, nu, sådär 12 år senare.
Fett trolligt.
Etiketter:
lever Siegfried? Lever Roy? Vem åt tigern?
2008-05-05
en vacker dag
Efter att ha mött så många arbeten idag, på så många nivåer, så många lager, så många vägar att ta sig framåt via bild, rörlig o fast, objekt, ljud, samtal, rum så känner jag mig obekvämt fast i mönster.
Det sitter en bit in att erkänna, men jag blir avundsjuk.
Jag vill oxå vara så öppen.
Inser att det är dax att stiga utanför den egna mallen.
Hur fan gör man?
hjälp.
Det sitter en bit in att erkänna, men jag blir avundsjuk.
Jag vill oxå vara så öppen.
Inser att det är dax att stiga utanför den egna mallen.
Hur fan gör man?
hjälp.
2008-05-04
jag har ritat i en gammal bok
2008-05-03
2008-05-02
måla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)