Biennal i Venedig

Konstbiennal. Igen. Förtjusning blandad med skepsis. Skall det vara bara jippo o turister o konstDisney eller kommer det att finnas saker som tar tag, som ger mer, som öppnar för nya tankar.
O hur lätt kan man resa?

O det hela var väldigt bra. Jag har mängder av nya bilder o kopplingar. Min minimala packning (två kalsonger, två tshirts o en tunn extra vindjacka) (inga kameror, pyttelilla blocket två pennor) gjorde det hela mycket behagligt. Jag har aldrig rest så lätt, och jag inser att jag har släpat alldeles för mycket alltid o det försämrar resupplevelsen markant!
Aldrig mer.
Nu kommer några dagar att sortera bilderna i huvudet, läsa lite i katalogen, försöka förstå hur det hela hänger ihop.
Men jag kan redan se flera nya riktningar.

På vägen hem kom det lite tråkigt då den vackra dimman som svept Venedig i en mystisk skrud satte stopp på startbanan o gjorde så att vi missade vår connect o blev sittande i Berlin i 4 timmar.

Jag tycker om Venedig nu.
Det har suttit långt in.
Jag kommer tillbaka.