Jag läste 1,2 o tänkte kilometer o var sugen på att se udden.
Lite uppför var det visst oxå.
Mmm.
O varmt.
Men vackert. Värt.
Jag gick genom tallskog som var bränd av värmen o doften av träden blandades med havet. Det var ljuvligt.
Jag var själv. Gick stigen längs med havet, det turkosa, o såg bergen torna upp sig på andra sidan viken. Så vidunderligt.
Det gick långt uppför. Marken var så torr att andningen blev tunn.
Väl uppe så var utsikten obeskrivlig.
Havet. Himlen. Bergen.
O så fanns där en gammal militärbyggnad, övergiven sen andra världskriget. Allt var borta. Bara rummen, som ett skal med ett eko från en annan tid.
Jag gick runt där inne en stund.
Det var både svalkande och lite underligt. Så tomt.
Värmen gör allt annorlunda.
Sardinien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar