Den utopiska möjligheten att ägna sig åt en genre som: "varken är populär eller prestigefylld" så att man löper "minimal risk att bli publicerad och därför kan känna sig säker på att skriva utan beräkning och låga motiv".
Han talar även om sällskapsspelens liknande opiatiska möjlighet att fullt sysselsätta intellektet, utan krav på något mer än stundens upphöjda närvaro.
Jag känner så väl igen mig Malte.
Fast jag ritar.
(Och såklart ibland, som nu verkar det som, skriver några rader på en blogg)
Jag ritar och ritar. Mina bilder. Mina egna.
Som ju varken berättar eller beskriver, som sällan ingår i något mer eller har ett narrativ.
De är anteckningar.
Å så lägger jag dem på nätet.
På websida o bloggar.
O så gör jag små zines.
Inget har något egentligt värde.
Det är bara något som måste fortsätta.
Om o om igen.
I den utopiska fantasin om att vara intensivt sysselsatt o samtidigt helt utan ansvar.
Det är en vacker plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar